Min nya plånbok (ett litet hyllningsinlägg)
(OBS! Texten nedan handlar om min plånbokshistoria. Om du känner att du kan min plånbokshistoria ganska bra kan du hoppa över det närmaste stycket, för det är ju ganska långt. Leta då istället efter en sån här kursiv stil senare i inlägget, för att förstå var berättelser från nutid börjar. Men stycket nedan är ganska intressant, och en bra plånbokshistoria går ju inte av för hackor)
Under nästan hela min uppväxttid har jag haft rejäla plånböcker. Sådana där som det får plats både sedlar mynt och kort i. Problemet med de plånböckerna är ju att de tar en del plats, och när jag på studenten för drygt tre år sedan fick ett sådant där kortetui av metall i present tyckte jag att det var dags att byta. Min gamla Arsenalplånbok hade nästan börjat mögla och etuiet kändes oerhört fräscht. Fräscht. Jag vet dock ännu inte vem jag fick det där etuiet av.
Hur som hafver. Sådana där etuier är ju egentligen inte bra. För det första märkte jag att alla mina kort som jag tidigare använt inte fick plats. Därför fick jag sortera bort en del, bland annat en tävlingslicens i gymnastik som gick ut 2001, ett medlemskort i Drakklubben och mitt gamla csn-kort från gymnasiet. Istället fick typ bankkort, körkort och ett fåtal andra kort prioriteras. Men trots att jag drog ner så mycket på korten, fanns det ändå inte plats för speciellt mycket pengar. Med lite tur och mycket våld kunde jag trycka ner fyra sedlar, men mynt var ju absolut inte att tänka på. Allt detta gjorde att man drog sig för att ta ut för mycket kontanter.
(Okej, du som inte orkat läsa allt. Titta hit!)
När mitt kort så i somras hade blivit avmagnetiserat var det dags att skaffa en ny plånbok, tyckte jag. När jag åkte upp till Stockholm igen stack jag till Designtorget och investerade i en dyr, futuristisk sak för 125 spänn. Men den är grym! Visserligen är den något större än ett etui, men den är ändå ganska smidig. Plånboken är gjord av någon sorts mjukt material och har en dragkedja, under vilken man hittar ett antal plastfickor där man kan sätta in korten. Det finns också en liten ficka där man kan ha både kontanter och mynt. Plats för både kort och pengar, alltså, och avmagnetisering dröjer nog ett tag. Man kan till och med få plats med ett SL-kort i den!
Titta så käck den är. Och futuristisk!
Jag är så nöjd med min nya plånbok att jag inte tvekar att visa för folk hur fin och bra den är. Mitt främsta objekt för demonstration är Snerik. Jag har en standardvisning, på några sekunder, där jag börjar med att presentera hur korten sitter i varsina plastfickor och hur man kan ha SL-kort eller SL-remsa bakom korten. Slutligen visar jag med höger pekfinger mot pengafacket och säger världsvant: "Pengar där". Just den avslutningsfrasen är viktig. Hade jag sagt typ: "Pengar kan man lägga där" hade plånboken inte framstått som lika smidig.
Av någon anledning har han* börjat bli sur varje gång jag visar min nya sötnos. Nu har han börjat rita ruskiga bilder på våra föreläsningar, föreställandes honom själv som kissar och bajsar i min plånbok. Jag brukar bli lite ledsen.
* = När jag skriver att han blir sur, menar jag förstås Snerik. Jag syftar alltså inte på till exempel plånboken. Varför skulle plånboken bli sur, och hur skulle jag kunna visa för plånboken själv hur den ser ut? Och varför skulle den måla bilder där den kissar på sig själv? Och den största frågan: Varför skulle jag könsbestämma min plånbok? Det är att gå för långt. Men om jag hade könsbestämt den, så hade det i och för sig blivit en kille. Jag gillar inte tanken att mina saker är tjejer. Har aldrig gjort det.
Dagens låt:
April March - Mignonette
April March är annars mest känd för låten Chick habit, som jag tror är med i Death proof. Har inte sett hela filmen, så jag vet inte så noga. Men här kommer i alla fall en låt på franska, och inte engelska. Hon sjunger nämligen på båda språken. Viktigt att veta är dock att hon är från USA och har lärt sig franska. Det kan vara lätt att tro annat.
Klockren video .
Nu ska jag nog till stan. Med min nya plånbok. Den futuristiska.
// Hans O. Larson
Under nästan hela min uppväxttid har jag haft rejäla plånböcker. Sådana där som det får plats både sedlar mynt och kort i. Problemet med de plånböckerna är ju att de tar en del plats, och när jag på studenten för drygt tre år sedan fick ett sådant där kortetui av metall i present tyckte jag att det var dags att byta. Min gamla Arsenalplånbok hade nästan börjat mögla och etuiet kändes oerhört fräscht. Fräscht. Jag vet dock ännu inte vem jag fick det där etuiet av.
Hur som hafver. Sådana där etuier är ju egentligen inte bra. För det första märkte jag att alla mina kort som jag tidigare använt inte fick plats. Därför fick jag sortera bort en del, bland annat en tävlingslicens i gymnastik som gick ut 2001, ett medlemskort i Drakklubben och mitt gamla csn-kort från gymnasiet. Istället fick typ bankkort, körkort och ett fåtal andra kort prioriteras. Men trots att jag drog ner så mycket på korten, fanns det ändå inte plats för speciellt mycket pengar. Med lite tur och mycket våld kunde jag trycka ner fyra sedlar, men mynt var ju absolut inte att tänka på. Allt detta gjorde att man drog sig för att ta ut för mycket kontanter.
(Okej, du som inte orkat läsa allt. Titta hit!)
När mitt kort så i somras hade blivit avmagnetiserat var det dags att skaffa en ny plånbok, tyckte jag. När jag åkte upp till Stockholm igen stack jag till Designtorget och investerade i en dyr, futuristisk sak för 125 spänn. Men den är grym! Visserligen är den något större än ett etui, men den är ändå ganska smidig. Plånboken är gjord av någon sorts mjukt material och har en dragkedja, under vilken man hittar ett antal plastfickor där man kan sätta in korten. Det finns också en liten ficka där man kan ha både kontanter och mynt. Plats för både kort och pengar, alltså, och avmagnetisering dröjer nog ett tag. Man kan till och med få plats med ett SL-kort i den!
Titta så käck den är. Och futuristisk!
Jag är så nöjd med min nya plånbok att jag inte tvekar att visa för folk hur fin och bra den är. Mitt främsta objekt för demonstration är Snerik. Jag har en standardvisning, på några sekunder, där jag börjar med att presentera hur korten sitter i varsina plastfickor och hur man kan ha SL-kort eller SL-remsa bakom korten. Slutligen visar jag med höger pekfinger mot pengafacket och säger världsvant: "Pengar där". Just den avslutningsfrasen är viktig. Hade jag sagt typ: "Pengar kan man lägga där" hade plånboken inte framstått som lika smidig.
Av någon anledning har han* börjat bli sur varje gång jag visar min nya sötnos. Nu har han börjat rita ruskiga bilder på våra föreläsningar, föreställandes honom själv som kissar och bajsar i min plånbok. Jag brukar bli lite ledsen.
* = När jag skriver att han blir sur, menar jag förstås Snerik. Jag syftar alltså inte på till exempel plånboken. Varför skulle plånboken bli sur, och hur skulle jag kunna visa för plånboken själv hur den ser ut? Och varför skulle den måla bilder där den kissar på sig själv? Och den största frågan: Varför skulle jag könsbestämma min plånbok? Det är att gå för långt. Men om jag hade könsbestämt den, så hade det i och för sig blivit en kille. Jag gillar inte tanken att mina saker är tjejer. Har aldrig gjort det.
Dagens låt:
April March - Mignonette
April March är annars mest känd för låten Chick habit, som jag tror är med i Death proof. Har inte sett hela filmen, så jag vet inte så noga. Men här kommer i alla fall en låt på franska, och inte engelska. Hon sjunger nämligen på båda språken. Viktigt att veta är dock att hon är från USA och har lärt sig franska. Det kan vara lätt att tro annat.
Klockren video .
Nu ska jag nog till stan. Med min nya plånbok. Den futuristiska.
// Hans O. Larson
Tuffa tider
Jag har funderat på en grej. Nästan alla ord som mer eller mindre är synonyma med ordet tuff, har också en negativ betydelse. Just ordet tuff har ju för det första även det en annan innebörd. Man kan ha en tuff tid, till exempel, vilket syftar till att det varit svårt. Fler exempel:
Grym - kan man ju vara på två sätt. Är man grym på fotboll betyder det att man är duktig, men om man är grym i allmänhet är man istället skoningslös.
Fräck - betyder ju att man är tuff eller utstickande på annat sätt. Även ett skämt kan ju dock vara fräckt och man är också fräck om man till exempel tränger sig före i kön.
Häftig - har en negativ betydelse. Om man gör något häftigt gör man det lite vårdslöst och slarvigt.
Frän - är ett underskattat ord som sällan används längre. Men visst har man hört det i någon sorts uppmuntrade meningar? Och man har också hört det om till exempel lukter, som kan vara fräna och därmed stickande. Positiv och negativ betydelse.
Hård - kan till exempel en snubbe med skinnjacka och cigg i käften vara. Men även en lärare på 40-talet kunde vara hård och utdela smisk till olydiga.
Det var alltså hela sex ord som alla har en negativ betydelse. Bland de ord som är hyfsat synonyma med tuff och inte har någon sådan innebörd hittar vi ball cool och fräsig (när hörde du någon senast säga fräsig?). Cool, kommer ju från engelskan, så egentligen kommer jag bara på två ord på svenska (som är synonyma med tuff) som inte har en negativ betydelse. Man kan ju undra varför? Är det för att det helt enkelt uppfattas som coolt att vara lite farlig och stygg. Vad vet jag.
Det var bara en liten tanke.
Whatever.
Nu ska ni få höra en sak. Rykten om bloggen tycks ha spridit sig och några läsare verkar redan ha hittat hit. Välkomna!
Det är lite lustigt, för när jag - mest i brist på annat - loggat in på bloggen och tittat på statistiken under den tiden jag bloggat, finner jag att någon har öppnat min bloggsida varje dag. Det må vara någon sorts sympatisiffror från blogg.se, men det betvivlar jag. Ibland har till och med 4-5 personer läst bloggen, fast den inte ens varit aktiv. Jag gillar sånt. Jag gillar folk som inte ger upp. I och för sig kanske det inte berodde på att den personen var sjukt sugen på att läsa bloggen, utan på att den hade sajten som startsida eller något (vad vet jag). Men det känns fint ändå. Du som gjorde detta får gärna tillkännage dig och motivera varför du gjort som du gjort, så kanske det blir ett litet hyllningsinlägg.
Nu ska jag se Arsenal - Newcastle. Det är stor risk att Gunners torskar, så jag vet egentligen inte om jag vågar titta. Men jag är en man med stort mod.
Dagens låt:
Tony Orlando & Dawn - Tie a yellow ribbon round the old oak tree
Ett härligt, klassiskt amerikanskt stycke som jag föreställer mig att alla vemodiga marinsoldater lyssnar på i staterna. En låt som det gjorts många covers på, men det med all rätt. Här kommer dock originalet med Tony Orlando och Dawn från 1973 (notera att jag ovan gjort ett coolt &-tecken istället för att skriva "och"). Lyssna på texten, den är allt bra fin.
Mer info om sången finns på källan till all kunskap:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tie_a_Yellow_Ribbon_Round_the_Old_Oak_Tree
Ha en fortsatt trevlig helg!
// Hasse
Grym - kan man ju vara på två sätt. Är man grym på fotboll betyder det att man är duktig, men om man är grym i allmänhet är man istället skoningslös.
Fräck - betyder ju att man är tuff eller utstickande på annat sätt. Även ett skämt kan ju dock vara fräckt och man är också fräck om man till exempel tränger sig före i kön.
Häftig - har en negativ betydelse. Om man gör något häftigt gör man det lite vårdslöst och slarvigt.
Frän - är ett underskattat ord som sällan används längre. Men visst har man hört det i någon sorts uppmuntrade meningar? Och man har också hört det om till exempel lukter, som kan vara fräna och därmed stickande. Positiv och negativ betydelse.
Hård - kan till exempel en snubbe med skinnjacka och cigg i käften vara. Men även en lärare på 40-talet kunde vara hård och utdela smisk till olydiga.
Det var alltså hela sex ord som alla har en negativ betydelse. Bland de ord som är hyfsat synonyma med tuff och inte har någon sådan innebörd hittar vi ball cool och fräsig (när hörde du någon senast säga fräsig?). Cool, kommer ju från engelskan, så egentligen kommer jag bara på två ord på svenska (som är synonyma med tuff) som inte har en negativ betydelse. Man kan ju undra varför? Är det för att det helt enkelt uppfattas som coolt att vara lite farlig och stygg. Vad vet jag.
Det var bara en liten tanke.
Whatever.
Nu ska ni få höra en sak. Rykten om bloggen tycks ha spridit sig och några läsare verkar redan ha hittat hit. Välkomna!
Det är lite lustigt, för när jag - mest i brist på annat - loggat in på bloggen och tittat på statistiken under den tiden jag bloggat, finner jag att någon har öppnat min bloggsida varje dag. Det må vara någon sorts sympatisiffror från blogg.se, men det betvivlar jag. Ibland har till och med 4-5 personer läst bloggen, fast den inte ens varit aktiv. Jag gillar sånt. Jag gillar folk som inte ger upp. I och för sig kanske det inte berodde på att den personen var sjukt sugen på att läsa bloggen, utan på att den hade sajten som startsida eller något (vad vet jag). Men det känns fint ändå. Du som gjorde detta får gärna tillkännage dig och motivera varför du gjort som du gjort, så kanske det blir ett litet hyllningsinlägg.
Nu ska jag se Arsenal - Newcastle. Det är stor risk att Gunners torskar, så jag vet egentligen inte om jag vågar titta. Men jag är en man med stort mod.
Dagens låt:
Tony Orlando & Dawn - Tie a yellow ribbon round the old oak tree
Ett härligt, klassiskt amerikanskt stycke som jag föreställer mig att alla vemodiga marinsoldater lyssnar på i staterna. En låt som det gjorts många covers på, men det med all rätt. Här kommer dock originalet med Tony Orlando och Dawn från 1973 (notera att jag ovan gjort ett coolt &-tecken istället för att skriva "och"). Lyssna på texten, den är allt bra fin.
Mer info om sången finns på källan till all kunskap:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tie_a_Yellow_Ribbon_Round_the_Old_Oak_Tree
Ha en fortsatt trevlig helg!
// Hasse
TILLBAKA!
134 dagar senare...
Det kan verka osannolikt, men den beryktade tillika ovärdiga blöjbloggen med herr Hansolof är tillbaka. Och kanske med besked. Men det återstår att se.
Efter att ha stämplat ut den 18 april i våras (ja, när skulle 18 april annars vara?) trodde nog många att jag skulle hålla mig borta för en låååååång tid. Men nu är jag tillbaka vid min genuint bärbara dator. Varför? Jo, för jag saknar hela grejen. När journaliststudierna och sommarjobbet nu tar ett längre uppehåll och jag endast har ett eventuellt halvt-om-halvt frilansuppdrag kvar i skribentväg, vill jag hålla igång allt mitt hamrande på tangetbord.
I och för sig så känns det lite uselt att ännu en gång bli en del av den juvenila "bloggosfären", men jag antar att det är smällar man får ta. För att undvika detta i så stor utsträckning som möjligt ska jag försöka köra min gamla vanliga omogna stil. Efter att ha läst en del sjukt seriösa och tråkiga bloggar blev jag väldigt sugen på att komma igång med mitt krafs igen.
Exempel på hur ett typiskt inlägg i den här bloggen INTE kommer att se ut
Haaaallluuuu!
Efter en blöt förfest igår kväll bar det av direkt till Sture där vi drog in på Berns och körde för fullt. What a night! Blev ju en del, men det är väl sånt man får unna sig. Fick i mig två shots och tre cider!
Idag har jag inte gjort någonting, bara massa onytta. Det enda jag hunnit är att äta baguettfrukost, sminka mig, borsta håret, se tre avsnitt av Sex and the city, ringa till pojkisen och en liten shoppingsväng på stan. Och klockan är redan tre! I'm such a wreck! På tal om shopping, var detta vad jag köpte igår:
blablabla
Nu kanske ni/du undrar varför jag gav ett exempel på hur ett inlägg INTE (märk att jag redan skrivit inte med versaler och fet stil inte mindre än två gånger) kommer att se ut. Men det är just bloggar som den ovan som fått mig att bara vilja spruta ur mig skit och onödigheter om struntsaker. Alltså, ni som har läst bloggen innan, visst är till och med mina paint-skisser av fotbollsmål mer intressanta än vad alla bimbobrudar pysslat med under sina utekvällar? Faktum är att jag känner mig ganska exklusiv med alla tokigheter.
Så vad kommer bloggen att bjuda på? Jag vet inte. Med lite otur kanske det inte blir några fler inlägg än det här. Men det tror jag. Ett som är säkert är iaf att jag inte kommer att tjata lika mycket på folk att läsa min blogg igen. Antagligen inte. Förmodligen nämner jag bara för någon i förbifarten att jag aktiverat mig igen. Den som vill läsa, får läsa helt enkelt. Och i grunden gör jag faktiskt det här för min egen skull, för att hålla igång allt skrivande. Även om det hade varit bra mycket tråkigare utan några läsare.
Så välkomna tillbaka till bloggen, om du nu hittat hit igen. Eller om du hittat hit för första gången. Men det är osannolikt.
Jag läste igenom några gamla inlägg häromdagen. Jag har glömt av en del saker som jag skrivit. Ibland blir jag lite överraskad och skrattar (lustigt nog) åt mina egna skämt. Ibland blir jag lika överraskad över hur seriös jag varit - värst är nog vissa av mina "konsertrecensioner" som blivit ganska pretentiösa då och då.
Men jag ska göra mitt bäst för att hitta grunden. Och gamla inslag som Dagens låt, sköna bilder, utvärderingar, nyheter och listor kommer förstås tillbaka. Jag är inte kung på att skriva, men jag jobbar på det. Även om jag aldrig blir kung skulle drottning vara helt ok också. Tvåmiljonte bäst är också ok att vara. Kollade precis rankingen, och just nu ligger jag på plats 11 456 876 av världens skribenter och bloggare. En hedervärd placering.
Tack alla ni som bad mig komma tillbaka och tack alla ni som faktiskt tycker att det här är en kul blogg. Jag är inte den som kommer att uppdatera bloggen tre gånger per dag, men när jag är sugen på att skriva något gör jag det. Och det finns risk att jag tröttnar och att bloggen självdör. Men nu kör jag ett tag till, så får vi se hur patetiskt det blir.
Och om någon ens läser det.
(OBS! Önskemål om innehåll mottages gärna.)
// Hansolof
- I en varm bil på väg till Bruce Springsteen i somras. Mer bilder med mycket hud utlovas.
Det kan verka osannolikt, men den beryktade tillika ovärdiga blöjbloggen med herr Hansolof är tillbaka. Och kanske med besked. Men det återstår att se.
Efter att ha stämplat ut den 18 april i våras (ja, när skulle 18 april annars vara?) trodde nog många att jag skulle hålla mig borta för en låååååång tid. Men nu är jag tillbaka vid min genuint bärbara dator. Varför? Jo, för jag saknar hela grejen. När journaliststudierna och sommarjobbet nu tar ett längre uppehåll och jag endast har ett eventuellt halvt-om-halvt frilansuppdrag kvar i skribentväg, vill jag hålla igång allt mitt hamrande på tangetbord.
I och för sig så känns det lite uselt att ännu en gång bli en del av den juvenila "bloggosfären", men jag antar att det är smällar man får ta. För att undvika detta i så stor utsträckning som möjligt ska jag försöka köra min gamla vanliga omogna stil. Efter att ha läst en del sjukt seriösa och tråkiga bloggar blev jag väldigt sugen på att komma igång med mitt krafs igen.
Exempel på hur ett typiskt inlägg i den här bloggen INTE kommer att se ut
Haaaallluuuu!
Efter en blöt förfest igår kväll bar det av direkt till Sture där vi drog in på Berns och körde för fullt. What a night! Blev ju en del, men det är väl sånt man får unna sig. Fick i mig två shots och tre cider!
Idag har jag inte gjort någonting, bara massa onytta. Det enda jag hunnit är att äta baguettfrukost, sminka mig, borsta håret, se tre avsnitt av Sex and the city, ringa till pojkisen och en liten shoppingsväng på stan. Och klockan är redan tre! I'm such a wreck! På tal om shopping, var detta vad jag köpte igår:
blablabla
Nu kanske ni/du undrar varför jag gav ett exempel på hur ett inlägg INTE (märk att jag redan skrivit inte med versaler och fet stil inte mindre än två gånger) kommer att se ut. Men det är just bloggar som den ovan som fått mig att bara vilja spruta ur mig skit och onödigheter om struntsaker. Alltså, ni som har läst bloggen innan, visst är till och med mina paint-skisser av fotbollsmål mer intressanta än vad alla bimbobrudar pysslat med under sina utekvällar? Faktum är att jag känner mig ganska exklusiv med alla tokigheter.
Så vad kommer bloggen att bjuda på? Jag vet inte. Med lite otur kanske det inte blir några fler inlägg än det här. Men det tror jag. Ett som är säkert är iaf att jag inte kommer att tjata lika mycket på folk att läsa min blogg igen. Antagligen inte. Förmodligen nämner jag bara för någon i förbifarten att jag aktiverat mig igen. Den som vill läsa, får läsa helt enkelt. Och i grunden gör jag faktiskt det här för min egen skull, för att hålla igång allt skrivande. Även om det hade varit bra mycket tråkigare utan några läsare.
Så välkomna tillbaka till bloggen, om du nu hittat hit igen. Eller om du hittat hit för första gången. Men det är osannolikt.
Jag läste igenom några gamla inlägg häromdagen. Jag har glömt av en del saker som jag skrivit. Ibland blir jag lite överraskad och skrattar (lustigt nog) åt mina egna skämt. Ibland blir jag lika överraskad över hur seriös jag varit - värst är nog vissa av mina "konsertrecensioner" som blivit ganska pretentiösa då och då.
Men jag ska göra mitt bäst för att hitta grunden. Och gamla inslag som Dagens låt, sköna bilder, utvärderingar, nyheter och listor kommer förstås tillbaka. Jag är inte kung på att skriva, men jag jobbar på det. Även om jag aldrig blir kung skulle drottning vara helt ok också. Tvåmiljonte bäst är också ok att vara. Kollade precis rankingen, och just nu ligger jag på plats 11 456 876 av världens skribenter och bloggare. En hedervärd placering.
Tack alla ni som bad mig komma tillbaka och tack alla ni som faktiskt tycker att det här är en kul blogg. Jag är inte den som kommer att uppdatera bloggen tre gånger per dag, men när jag är sugen på att skriva något gör jag det. Och det finns risk att jag tröttnar och att bloggen självdör. Men nu kör jag ett tag till, så får vi se hur patetiskt det blir.
Och om någon ens läser det.
(OBS! Önskemål om innehåll mottages gärna.)
// Hansolof
- I en varm bil på väg till Bruce Springsteen i somras. Mer bilder med mycket hud utlovas.
