Hansolof.blogg.se

Ska iväg på pluggweekend till tisdag. Alla ni läsare kan ju tänka på roliga "unga föräldrar-skämt" sålänge.
Hörs.

Visst känner ni igen känslan? När det är lördag, men ni hela tiden glömmer det och får för er att det är söndag, och varje gång ni kommer på ert misstag blir ni lite glada. Så har jag det idag, men med tanke på att det är tenta på fredag tänker jag mest på om jag borde plugga eller inte.

Okej, nu till den där skämtleken som jag tänkte introducera häromdagen.
Ni har väl alla hört skämt av typen "Din mamma är så fet att..."? Inte så roliga, tycker jag. Det är därför det nu finns en ny, bättre version av de skämten.
För finns det något jag verkligen stör mig på är det när folk har unga föräldrar. Sådana som bara dryper av orutin och ungdomlighet. Sådana som inte ens gått ut realen! Mina föräldrar är lagom gamla, nämligen 56 resp. 54, år. Alla som är i min ålder och har föräldrar under 50 tycker jag att det är värt att reta.
Då kan det låta såhär:
- Var ute och tjuvrökte igår. Din pappa var med
- Har din pappa börjat med multiplikation i skolan ännu?
- Hörde att din pappa kommit i puberteten
- Hur är det nu, har din pappa börjat spela fotboll på 11 manna-plan ännu?
- Ska du eller jag byta blöja på din pappa idag?
- Bäst att du säger åt din pappa, frör nu klättrar han i träd med cykelhjälm på
- Ska jag ge din pappa ett sugrör?
- Om du vill kan din pappa få saft istället, ifall han tycker att kolsyra bubblar obehagligt i munnen
- Såg din pappa med sin nya cykel igår. Om några år kanske han kan få sin första tvåhjuling

Jag berättade för Putte att jag skulle käka blodpudding. Han tyckte att blodpudding smakar lite som pepparkaka. Och det har han faktiskt lite rätt i.
För övrigt saknade jag idag lingonsylt till min mat, förmodligen för första gången i mitt liv. Men blodpuddingen var god ändå.

Jag älskade blodpudding som liten. Inte konstigt att jag är som jag är.

Snerik ringde mig imorse vid halv tio. Han frågade vilken sal i skolan han skulle till. Jag svarade att vi förmodligen inte hade någon föreläsning.
Sedan gick jag och la mig igen och sov till 13.30.
Är nästan lite stolt. Jag satsade verkligen på att sova länge och jag gjorde det. Nu är jag ganska pigg och skön.

Nu hade jag tänkt introducera en ny sorts skämt... Men jag orkar inte. Ska mysa med Gonz och Ståplats i Nybroviken.

Skön felstavning: stattestik

Okej, skön skröna nu:

Alldeles nyss ringde min telefon. Jag kikade på nummerpresentatören och såg att det var ett 08-nummer. I 90 procent av alla fall när någon stockholmare ringer så ringer de fel. Hur som helst. Jag svarar:
"Ja, det är Hans"
"Har jag kommit till Greta?"
"Nej, det har du inte"
"Okej, då har jag ringt fel. Hej"

Nu kanske ni tror att det var någon liten busunge som letade upp första, bästa Hans på Eniro och ringde för att skoja lite. Men jag tror inte att det var så. Den som ringde var uppskattningsvis en seriös herre i 40-årsåldern, som uppriktigt ville prata med någon som hette Greta. Lite otippat.

(Om ni inte förstår grejen med ovanstående historia är det bäst att ni lever om era liv från barnsben, eftersom ni lär ha missat triviala sagor)

Bortsett från att det av någon outgrundlig anledning luktar kiss i min lägenhet har jag en allmänt skön kväll. Pluggade hårt igår och unnar mig därför en "day off". Eller i alla fall en halv "day off".

Idag tänkte jag prata om vibbar. Ni vet sådana där som man kan skicka på msn, lite tokigt, så att konversationsrutan skakar.
Jag och Smögen-Anna ventilerade ämnet vibbar för några veckor och vi (eller mest hon) kom på vad roligt det skulle vara om folk i riksdagen eller regeringen vibbade varandra. Tänk er att det är ett urtråkigt "riksdagsmöte", och att Lars Ohly mer eller mindre sitter och småsover i sin stol med en laptop framför sig. Det plingar till lite tyst i Lasses dator, och upp kommer en skakande msnruta från "Nyamko - Har nya stövlar /På riksdagsmöte". Ohly sätter sig yrvaket upp, rak i ryggen och vrider hastigt på nacken. Snett bakom honom, tjugo meter bort, sitter Nyamko Sabuni och fnissar, flankerad av Maud Olofsson och Fredrik Federley.
Det hade varit kul.

Först blev jag av med min cykel. Sedan spelade Arsenal bara 1-1 borta mot Sunderland.
Nu kommer det tredje slaget i ansiktet mot mig den här dagen.

Little Richards konsert på Berns salonger den 23 november, som jag och Greggan skulle gå på, har blivit inställd. Expressen skrev igår att rocklegenden skulle göra en höftoperation innan konserten, men efter att ha fått hjärtproblem fick han skjuta upp operationen och därmed ställa in sina tre konserter i Sverige.
Riktigt tråkigt, och givetvis skulle jag träffas av nyheten idag.
Hade verkligen sett fram emot att se "arkitekten bakom rock'n'roll".

Bortsett från personers dödsfall och andra relationsbaserade problem som mött mig i livet, måste den här dagen nästan vara en av de mest tråkiga för mig någonsin.

Men, men, det är bara att bryta ihop och komma igen. Med tanke på att jag totalt kommer att ha gått på sex konserter under den här hösten antar jag att det är smällar man får ta. Så som jag konsumerar! 
Nu ska jag nog tröstköpa något för pengarna som skulle använts till konserten. Den hade kostat 600 spänn (sjukt dyrt) och jag har funderat på vad jag ska köpa.
Har några alternativ:
- 60 liter mjölk
- 1 200 tuggumin
- Sex brödrostar
- 120 par diskhandskar

Det finns massor av möjligheter!

Gick ner och handlade på Pulsen, affären, alldeles nyss. På vägen ner möttes jag av ett mixat tjej- och killgäng. Eftersom gänget inkluderade en moppe antog jag att de var någonstans i 15-årsåldern. Just som jag gick förbi sa en av dem:
"Ursäkta"
"Ja?"
"Är du över 18?"
Jag var redo att dra fram en kniv ur bakfickan, vifta vilt med den i luften och vråla: "HALLÅ, JAG ÄR 22!! SER EN 17-ÅRING SÅHÄR MOGEN UT, VA, VA?"
Lyckligtvis hann det inte gå så långt, utan gänget (och framför allt tjejen som förde talan) verkade dra slutsatsen att jag nog inte kunde vara "bara" två år äldre än dem, så hon fortsatte:
"Vill du köpa ut cigg åt oss?"
"Nej", tänkte jag. Ständigt denna fråga. Det är andra gången den här hösten någon ber mig köpa ut. Jag funderade ett tag vad jag skulle svara och började under den tiden svamla något om mina kompisar, men sen kom jag på att jag faktiskt hade en nödlösning i den här situationen.
"Nej, jag gör inte det längre. Har blivit tagen av polisen" svarade jag rutinerat.
"Mäh, det är ju inga snutar ute nu", sa en av killarna tufft, men eftersom jag var så mycket större än folket i det där gänget blev jag inte rädd. Istället fortsatte jag att bre på min vita lögn.
"Jag har till och med blivit tagen två gånger" hävde jag ur mig och höll upp två fingrar. Om jag inte såg fel så ryggade några mindre framstående i gänget tillbaka som om de tänkte "Oj, den här killen har varit med ett tag"
Hur som helst slutade konversationen där genom att någon i gänget sa:
"Nänä, då"
Jag gick vidare.

Jag tycker verkligen inte att det är ok att köpa ut åt folk. Enda gången jag köpt ut var när jag var 20 och mina kompisar var 19 och vi skulle ha lite vin till vår sofistikerade nyårsmiddag.
Men när jag gick där, vidare mot Pulsen, tänkte jag att det ändå hade varit lite coolt om jag funnit mig i att köpa ut åt moppegänget. Då skulle jag komma utsrpingandes med typ tio cigarett-paket och slänga dem som ett godisregn och utropa "Wööööhöö, här kommer jag med cigg" och bli hjälte och nästan lite gangleader bland 15-åringar.

Sen kom jag på att jag nog ändå hade gjort rätt. Jag kände mig som en fin människa.

Ända sedan jag gick i typ mellanstadiet har jag inte klarat mig utan min bästa vän. Min bästa vän heter cerat.
Varje dag de senaste typ 10 åren har jag gått med cerat nerstoppat i vänster byxficka. I början körde jag uteslutande på klassikern Lypsyl, men nu är det nästan bara Labello eller Försvarets hudsalva som gäller. Försvarets är egentligen den jag gillar bäst, men eftersom den klena korken brukar paja så kör jag ibland på just Labello.

Tillsammans med att ha cerat i vänsterfickan, har jag vissa traditioner och regler för min byxfickor. Plånboken, som jag förstås alltid har med mig, ligger också den i vänsterfickan, medan nycklar utgör plats i högerfickan. Om jag inte har mobilen i väskan eller jackan brukar den få ligga i bakfickan. Ni fattar.
Men nu har jag fått en ny liten resekamrat som sedan i somras oftast gör mig sällskap. Det handlar om en sådan där mintgrej som man sticker upp i näsan och sniffar för att få bort snor och annat äckel. En sån som Vanheden i Jönssonligan har.
Jag är sjukt nöjd med min sniffgrej, eller inhalator som det egentligen heter. Jag tvekar inte att bjuda andra, för även om jag haft den där saken i min näsa är det värt att få fria luftvägar och en härlig kick.

Dagens tips från mig till dig är alltså att köpa en Olbas inhalator för 42 kronor på Apoteket. Ganska dyrt, men den håller i månader.