Hansolof.blogg.se

Det är inte ofta man missar förbandet, men jag lyckades med den bedriften efter att ha stått en halvtimme i toalettkö. Men vad gjorde väl det? Förbanden är oftast ändå bara en transportsträcka.
   Lagom till att publikhavet framför scenen började tätna strosade jag fram till min skara av vänner några meter från scenen. Förväntningarna var, som vanligt inför konserter, på topp och folk väntade tåligt på vad som komma skulle. Fredagkväll i dess rätta bemärkelse och en världsartist på scen. När klockan var ungefär 20.40 tog han plats på scenen - Mika. Med vit skjorta, svarta brallor med glittriga revärer och en mörk krullfriss tog han ton. Relax (take it easy). Men det gjorde ju förstås ingen. Folk körde igång med studsandet, klappandet och sjungandet, och Mika hade lyckats få "ja" på sitt frieri direkt. Inte oväntat.
Därefter frågade han om det fanns några Big girls i publiken den här kvällen. Det fanns det. Av responsen att döma fler än jag hade iakttagit. Så rev han av just Big girl (you are beautiful) och stämningen fortsatte att vara på topp.
Men så kom den ödesdigra dippen. Något mediokert spår från albumet följdes upp av nya låtar som ingen hade hört, och jag undrade länge var Mika fått för typ av spel när han gjorde sin setlist. Fast det klart: Han har ju nästan bara att plocka från ett album. Men jag saknade blåsinstrumenten på scen och tyckte helt plötsligt att det var lite för lite live över det här live-framträdandet.
Men lyftet kom, och det med råge. Först spelade Mika och bandet en oerhört bra variant av Stuck in the middle, med inskjutna trumsolon och funkiga basgångar. Sedan blev det barnkalas. Alla fick sin beskärda del av den offantligt stora godispåse som Mika plockade ur. Happy ending, Love today (med häftigt trumslagande på soplock och fantastiskt intro) samt förstås bomben Grace Kelly gjorde att till och med jag glömde det lite sämre partiet tidigare under kvällen. Mika klämde i, och det med den äran. De höga tonerna satt precis där de skulle, och jag funderade på om den här mannen möjligtvis var dopad.
Mika tackade för sig, och det var dags att räkna minuterna till extranumren.
Det blev en ganska ovanlig inledning på bonuslåtarna. En stor pappskiva togs in, där man såg siluetterna bakom. Någon struttig barnvisa spelades upp, och bakom siluettskivan visade sig ett antal skogsdjur. En liten teater fick återigen publiken att vråla, och Mika fyrade efter teater-spelet av ett av sina häftigaste nummer: Lollipop. Med sin krokodil-kostym (jodå, han var ett av djuren bakom siluettskivan) halvt hängandes över sig gav krulltotten ännu en gång 110 procent tillsammans med de andra djuren. Alla på scenen och i publiken var helvilda.
Men det kom ett extranummer till. Inledningsspåret Relax (take it easy) fick avsluta, och nu blev det barnkalas på riktigt. Serpentiner, konfetti och ballonger regnade ut över publiken. En märkbart tagen Mika tog farväl på allvar och skuttade ut från scenen.
Klockan var drygt 22 och folk drog sig iväg. Mika hade frälst publiken. Nu var det fredagkväll på riktigt.



3,5 / 5