Världens sämsta vinnare
Var precis ute och körde en vända i spåret. Jag var nära på att vomera efteråt. Vet inte riktigt av vilken anledning, för jag sprang inte snabbare än vanligt, och jag var inte uppe tidigare eller något i den stilen. Så om någon har god kunskap om kräk-reflexer vid normalträning är det bara att höra av sig. Men helst inte mellan 13 och 16 idag, för då är jag i tvättstugan.
Igår spelade jag och Klass-Johanna skitgubbe. Jag vann det sista och i särklass viktigaste partiet. Självfallet infriade jag då förväntningarna och betedde mig som en skit - gjorde segerdanser, sjöng en segerlåt och satte en lapp på min ytterdörr med texten "vinnare".
Jag är nämligen världens sämsta segrare.
Grejen med att vara en dålig vinnare är inte att man blir oerhörd glad för att man vinner. Nej, snarare blir man väldigt lättad öfver att man inte förlorar. Men faktum är att man inte kan vara dålig vinnare mot vem som helst. Folk som man inte känner och sådana som inte bryr sig säger man bara "Tack för en god match" till. Det är liksom inte någon vits med vara en dålig vinnare då.
Istället gäller det att vara dryg mot dem som låtsas som om de inte bryr sig, eller som lite desperat försöker skylla på fusk eller något i den stilen. Oftast är det polare som faller inom den kategorin. De blir smågriniga och hotar med stryk. Hahaha, då är det roligt att vinna.
Däremot är det inte okej att vara en dålig vinnare inom sådant som faktiskt kan göra någon annan ledsen på riktigt. Om jag till exempel skulle slå J-O Waldner i pingis skulle det inte vara okej att retas. Om någon skulle slå mig i Tintin-kunskap vore det inte okej att retas. Det är liksom att gå öfver gränsen. Det svider tillräckligt mycket att bli slagen i något man vet att man är bäst på.
Vad gäller det här med fusk har jag min bestämda uppfattning: Snyggt fusk är okej.
(Dit räknas inte dopning)
- Två sköna och lågupplösta bilder på korpenlaget Lagge and the Cameroons anno 2006.
Dagens låt:
Brainstorm - My star
- Tveklöst bäst i Eurovision 200 i Stockholm. Dansen är i en klass för sig.
Pancreas
// Hasse
Igår spelade jag och Klass-Johanna skitgubbe. Jag vann det sista och i särklass viktigaste partiet. Självfallet infriade jag då förväntningarna och betedde mig som en skit - gjorde segerdanser, sjöng en segerlåt och satte en lapp på min ytterdörr med texten "vinnare".
Jag är nämligen världens sämsta segrare.
Grejen med att vara en dålig vinnare är inte att man blir oerhörd glad för att man vinner. Nej, snarare blir man väldigt lättad öfver att man inte förlorar. Men faktum är att man inte kan vara dålig vinnare mot vem som helst. Folk som man inte känner och sådana som inte bryr sig säger man bara "Tack för en god match" till. Det är liksom inte någon vits med vara en dålig vinnare då.
Istället gäller det att vara dryg mot dem som låtsas som om de inte bryr sig, eller som lite desperat försöker skylla på fusk eller något i den stilen. Oftast är det polare som faller inom den kategorin. De blir smågriniga och hotar med stryk. Hahaha, då är det roligt att vinna.
Däremot är det inte okej att vara en dålig vinnare inom sådant som faktiskt kan göra någon annan ledsen på riktigt. Om jag till exempel skulle slå J-O Waldner i pingis skulle det inte vara okej att retas. Om någon skulle slå mig i Tintin-kunskap vore det inte okej att retas. Det är liksom att gå öfver gränsen. Det svider tillräckligt mycket att bli slagen i något man vet att man är bäst på.
Vad gäller det här med fusk har jag min bestämda uppfattning: Snyggt fusk är okej.
(Dit räknas inte dopning)
- Två sköna och lågupplösta bilder på korpenlaget Lagge and the Cameroons anno 2006.
Dagens låt:
Brainstorm - My star
- Tveklöst bäst i Eurovision 200 i Stockholm. Dansen är i en klass för sig.
Pancreas
// Hasse
Kommentarer
Postat av: Nisse i Bläsen
Du vet väl det Hasse att det finns något som är sämre än dåliga förlorare. Det är dåliga vinnare.
Postat av: Hasse
Nej, det är fel. Dåliga vinnare är tjusningen med livet.
Trackback
