Hansolof.blogg.se

Glöm inte första halvan av det här inlägget. Beep, beep. Se neråt. Bläddra förbi detta inlägg och se det tidigare. Please.

Alla år som kommer i den här åldern blir speciella på något sätt. Det här året har varit ensamhetens år. Som ungkarl och singel har jag för första gången i mitt liv genomlidit ett helt år på egen hand. Utan flickvän, familj eller room-buddy har 2007 varit det år då jag på ett djupare plan fått umgås och leka med mig själv. Visst har man haft gott om vänner runt omkring, men ofta blir man lämnad i sticket och står med tomma fickor. Inte alltid kanonkul, men definitivt något nyttigt. Dessutom har jag förhoppningsvis lärt känna mig själv.

Det har hänt en del under året.
- I somras jobbade jag för andra året i rad på Lysekilsposten, och där trivs jag som fisken i vattnet.
- I skolan pluggar vi en del. Per Elofsson: "Det är bara att bryta ihop och komma igen"
- Hmmmm, det var nog allt som hände faktiskt. Annars satt jag mest på rummet och pillade i naveln. Eller jo, en grej var det visst.

Det häftigaste under 2007 hände alldeles i slutet. Det var då jag tillsammans med svansen Gamle Gonz lämnade Arlanda för att åka till Nepal. Många har frågat efter hela historien och bilder, men det är lite svårt att mätta allas munnar. Kul dock att någon för en gångs skull är intresserad av vad jag håller på med. Jag har lagt upp bilder på både Facebook och bilddagboken, men det finns de som lyckas undgå de sidorna.
Därför ska jag nu, som sista försök att förtälja min historia på elektronisk väg lägga upp delar ur min dagbok från tiden i Nepal.

Dag 1 28/12 2007

Arlanda. Jag och Gonz har checkat in, fått våra biljetter och väntar nu bara på att få sätta oss på planet.

Klockan är 19.29 och vi har precis slukat varsin macka. Planet går 21.40. Ett tag kvar alltså.

Jag är inte alls lika nervös nu när vi har allt ordnat. Biljetten mellan Doha och Kathmandu är redan ordnad, och det enda vi egentligen är rädda för är tiden -vi vet inte hur mycket mer klockan är i Nepal, och har vi otur kanske vi inte får tag i guiden. Men edet löser sig säkert. På tal om klocka har jag faktiskt ingen klocka med mig. Förhoppningsvis tjackar jag en utomlands.

Så hur kommer det att vara i Nepal och på vandringen?

Det finns tre saker vi oroar oss för:

1. Kylan

2. Höjden

3. Konditionen

Vi får se vilken av dessa som kommer att sätta flest käppar i det beryktade hjulet...

Tack för nu!

(OBS! Gonz har ansat sitt skägg en del. Undrar hur långt det är när vi kommer hem...)

Dag 2 29/12 2007

Doha, Qatar. Vårt plan till Kathmandu går om 3,5 h. Yes.

På planet hit upptäckte vi följande:

- Flygplansmat är god

- Det är svårt att sova i en flygplansstol

- Om man är törstig på ett flygplan får man starköl

Man kan påstå att vi inte direkt är i toppform. Vi är ganska snurriga efter allt farande. Dessutom har jag sovit en timme sedan klockan nio igår morse. Nu är klockan halv fem på morgonen i Sverige. Halv sju lokal tid, Qatar.

I Kathmandu, har vi tagit reda på, är klockan halv nio.

Qatar Airways som vi åkte med, har en fin logga. En get. Klart slut.

Dag 2 (fortfarande) 29/12 2007

Kathmandu! Vi har precis checkat in på "The Everest Hotel", troligtvis Nepals lyxigaste tillhåll, och nu ligger vi och slappar på rummet. Det är väldigt annorlunda här i Nepal, och man kan nog säga att vi är så långt hemifrån det går att komma. Folk går omkring i det sönderfallna samhället och har sin smutsiga, tunnklädda barn hängande runt halsen. Allt är som ett enda stort kaos. Det är vänstertrafik, men nepaleserna tycks köra lite hur de vill.

Hela staden - som ligger på drygt 1300 meters höjd - är omgiven av det magnifika Himalaya. När vi flög in med planet i staden kunde vi skåda jordens jättar breda ut sig öfver landytan. Fantastiskt!

Nu är det käk och, så småningom, sova som gäller. Imorgon blir det Kathmandu-vandring. Over and out.

Dag 3 30/12 2007

Nu har vi gjort Kathmandu! En guidad tur till gamla templen och andra sevärda platser. Först besökte vi ett 2000 år gammalt tempel, som i folkmun kallas "The monkey tempel". Mycket apor, hundar och påstridiga försäljare fyllde platsen, men överlag var allt mycket sevärt.

Efter det drog vi vidare med vårt vrålåk och vår privatchaffis till centrum i Kathmandu. Guiden, Probin, tipsade oss om en speciell souvenirbutik. Både jag och Gonz köpte en handmålad "tavla" som gjorts av tibetanska munkar. Vi betalade 2000 rupier, alltså ungefär 200 spänn. Ett bra pris, enligt Probin.

Vår resekamrat, David från Falköping (men som bor i München), verkar vara en schysst snubbe. Enda problemet är att han ser ut att heta Fredrik. Det blir vi tre som kommer att vandra. Om 40 minuter har vi briefingmöte med guiden.

En lite sammanfattning av dagen hittills:

- En främling har sagt att jag har snygg frisyr.

- Ett skrevhål har gått upp i mina byxor, men jag har lagat det. Jättesnyggt! Inte... För övrigt gick gylfen på mina jeans sönder redan på planet.

- Gonz har blivit överlycklig sedan han fick en medaljong på köpet av en försäljningstant. Gonz skyddar den redan med sitt liv.

- David (Fredrik) har köpt ett schack för 1500 rupier. Minuten efter köpet blev han erbjuden ett för 250 rupier. Unlucky, men David är nöjd:

"Det är ändå ett bra pris"

Dag 3 (fortfarande) 30/12 2007

Har ätit middag med guiden. Vi åt ris med vildsvin och kyckling - kallas för Dhalbat. Det gick ner. Innan maten käkade vi lite förrätt och såg på några dansare. De dansade typ 120 danser, men behållningen var när guiden, Karma, kommenterade en dansare:

"Man, that girl is sooo hot!"

Imorgon går planet till Lukla. Vi ska upp 05.00. Kul. Orkar/hinner inte skriva mer nu. Meverest imorgon!

Dag 4 31/12 2007

Vilken dag! Vi började med att gå upp 05.20 och åkte till flygplatsen. Planet till Lukla gick 07.00. Oturligt nog märkte vi strax innan vi åkte att Gonz tappat bort sin kamera (klant, klant, klant)! Riktigt synd. Nu delar vi på kamera bäst det går. I övrigt lyckades Gonz bli höjdsjuk redan i Lukla, men det gick lyckligtvis öfver när vi börjat vandra. Jag känner inte av höjden alls ännu, såhär på 2600 meter.

Vandringen har varit storslagen! Fantastiska vyer! Gröna och vita berg mötte oss under vår färd och vägen var kantad med sevärdheter. Allt är väldigt fridfullt.

Nu har vi stannat i Phakding, där vi sover i en ganska fräsch lodge. Ikväll är det, tro det eller ej, nyårsafton. Vårt 2008 blir fyra timmar längre än för andra i Sverige.

Det är kallt i lodgen, troligtvis mellan fem och tio grader. Jag har på mig microfleeceunderställ, termobrallor, funktionsbyxoe, t-shirt, fleecetröja och 3 par sockor.

Expeditionsdeltagarna:

- Karma Tamang, guide och ledare, 31 år

- Ber Magar, sherpa som går först, 23 år

- Kabir Magar, veteran och Bers morbror, 49 år

- Alexander Gonzalez Salle, nallebjörn från Segeltorp, 21 år

- Hans Larson, vardagstönt, 21 år

- David Karlsson, smygbonde som blivit tysk, 25 år

- Dhan, bärare och hjälte - ägare av 9 fungerande fingrar och 4 barn, 33 år

Dag 5 1/1 2008

Nyårsaftonens tolvslag firades i sängen, sovande. Ganska bra, eftersom vi gick upp 07.00 idag. Jag sov okej inatt.

Idag har det varit superhäftigt (Kallurcitat). Vi har genomfört vår kanske tuffaste vandring på hela resan (vad vi trodde då. BULLSHIT!), där vi gått upp 800 meter på 7-8 timmar. Dessutom har vi fått vår första syn av MOUNT EVEREST!

Det var en bra bit ifrån, men det är ändå tämligen coolt att ha skådat världens högsta berg med egna ögon.

Nu befinner vi oss i Namche bazaar, vilket mer eller mindre är sherpas hufvudstad. Hit, till 3450 meter, vallfärdar nepaleser och tibetaner för att få byta sina saker. Stället är väl bebyggt, och kan även stoltsera med mycket moderniteter, såsom Internet.

Höjden har ännu inte gjort någon av oss speciellt illamående här i Namche, men man känner av att det är något annorlunda. Personligen är jag skittrött, trots att klockan är typ halv sju.

Dagens vandring har varit hyfsat jobbig. Under ett tag gick vi uppåt mest hela tiden, och med lite packning och tunn luft blir det ganska krävande. Jag gick loss på Gonz iaf en gång för att jag var så trött.

Vi har börjat närma oss "de riktiga bergen", som guiden så skönt uttrycker det. De snöklädda jättarna blir allt vanligare, och förhoppningsvis får vi ännu bättre vyer när vi kommer högre upp.

Imorgon stannar vi i byn för att acklimatisera oss (vänja oss vid höjden).

Dag 7 3/1 2008

Tengboche, 3876 meter. En ganska dålig dag. Vaknade imorse och kände mig spyfärdig. Hade tappat aptiten totalt och fick trycka i mig frukost. Vandringen blev ganska tuff, eftersom jag inte var 100. Det har växlat under dagen, och nu känner jag mig okej. Har dock fortfarande ingen aptit. Åt en bråkdel av en tonfiskpizza.

Vandringen var hård. Vi gick från 3200 till Tengboche väldigt fort. Pust. Nu är vi sedermera framme och har fått erfara ett Buddhist-tempel.

Dagens citat:

"Jag bor jä-ligt lyxigt"

/David

Jag har pinkat typ 7-8 gånger idag. Ville slippa bli uttorkad, som jag troligtvis var imorse.

Dag 8 4/1 2008

Dingboche, 4250 meter. Har haft problem med magen idag och har fått dricka vidrig vätskeersättning. Vandringen var halvtuff, med många plana sträckor med även stigningar.

Nu har jag precis avnjutit en kanongod tomatsoppa och har också smakat på en spännande proteinjuice som är framtagen nyligen från någon lustig buske. En lokal produkt helt enkelt.

"Såhär mycket har jag inte skrattat på länge" sade Gonz när vi kommit fram till lodgen och dragit några skrönor på rummet. Och han har rätt.

Det börjar bli lite mer avspänt och man blir mer hemmastadd allt som tiden går.

På tal om vårt rum: Det är grönt. Väggar, tak och golv är färgsatt med ett grönt tyg som är uppnålat. Ganska mysigt.

Nu ska jag skriva lite om resans hjälte: vår hinduiske bärare Dhan. Med 40 kg på ryggen rejsar han förbi oss vanliga, dödliga européer. Han är 33 år och har fyra barn. En av hans två söner har förlorat ena benet. För övrigt är bäraren världens kanske ödmjukaste varelse. Påminn mig om att jag ska bli en fin människa när jag kommer hem.

Dag 9 5/1 2008

Acklimatiseringsdag i Dingboche.

Jag och Gonz har kört 20 frågor. Det ballade ur efter att Gonz tagit Mount Everest som person. Här är några andra svar vi hade:

- Färgen röd

- Y-front-kallingar

-David Englunds vänstra lillfinger

- Fenomenet fjortis

- Jolin Boldts (en gammal lärare) skratt

Dag 10 6/1 2008

Misär. Det här har varit en riktigt tung dag, men som blivit bättre med tiden.

För det första har Gonz blivit tvungen att avvika. Hans blodtryck var skumt imorse och han var konstant andfådd. Alla visste att om han fortsatte uppåt, kunde det till och med vara fara för livet. Och hur gärna man då vill gå upp, måste man alltid ta sitt förnuft till fånga.

Vi skiljdes åt i Dingboche - vi gick uppåt, han gick neråt. Riktigt, riktigt tråkigt.

Vi - alltså jag, David, Karma, Ber och Dhan - styrde kosan mot Lobuche, 4930 meter. Vad som väntade var en sjukligt jobbig sträcka. Mot slutet gick både David och jag som i trans, och huvudvärken bultade mot tinningen som en ursinnig trumslagare. Detta trots att Karma gett os varsin Diamox (som förebygger höjdsjuka).

I Lobuche-lodgen är det svinkallt. Av den anledningen bestämde jag och David oss för att utforska området. Vi traskade iväg en bit, och träffade på bäraren Dhan som var på promenix. Med hans följeslag "klättrade" vi upp på ett krön för att ta några sköna bilder på Nuptse (nästan 8000 meter). Vandringen upp var något av en pers. Men det var värt det. För första gången på över 5000 meter fick vi riktigt fina bilder över bergsområdet.

Imorgon väntar Kala pathar! Om vädret är klart kör vi hela vägen upp dit, för att sedan övernatt i Gorak shep på 5200 meter.

Dag 11 7/1 2008

Gorak shep, 5180 meter. Idag har vi nått vårt mål. Det här har varit dagen vi drömt om under månader av förberedelser och ängslan. Det här har varit dagen då vi vänt ut-och-in på våra kroppar för att komma uppåt. Det här är dagen då drömmar gått i uppfyllelse. Jag höll på att förgås under den extremt ansträngande vandringen, men efter en (enligt mig själv) heroisk insats nåddes toppen. Det fanns stunder då jag var jääääättenära på att ge upp, börja grina och kissa på mig, men efter många "gå-in-i-sig-själv-stunder" och en hel del pep-talk kom vi alltså upp.

Från 5550 meter fick vi kanonfina vyer över Mount Everest - världens högsta berg. Allt var helt plötsligt av värde.

Vi gjorde även en lapp där det stod "Alex - du är här med oss" och begravde på toppen. Vi kände oss som fina människor. Lite ska väl grabben få?

Innan vi gick ner - stolta som få - skrev vi våra namn på en sten... Lite som en flagga man sätter på toppen.

På vägen ner bestämde jag och David oss för att strunta i Base Camp. Varför? Vi hade ju redan nått vår dröm.

Historien om Nepal slutar här. Det finns mer att berätta, men för att sluta på bästa sätt, avbryter vi på topp. Ordagrant.

Här står alltså jag framför Mount Everest. Det blåser lite, men jag ser ganska nöjd ut. Gör jag inte?

---

Så... Bloggen drar ihop sig till att ta slut. Men innan något annat ska vi hinna med lite utmärkelser för 2007. Kom ihåg att det handlar om mina åsikter. Här kommer Hasses årets-lista 2007:

Årets...

...TV-grej:

I en annan del av Köping. Visst såg jag Scrubs vareviga dag under året, men när det gäller svenska kvalitetsprogram blir jag knäsvag. För er som inte visst det kommer min själsfrände Karldavid från Köping, och med respekt för honom fick jag förstås kolla. Jag blev tårögd. Välvilja, godhet och lite ont i knäna i en enda härlig västmanländsk kompott. Ge mig mer!

Andra konkurrenter:

Scrubs och Leende guldbruna ögon

...resa:

Nepal. En liten badutflykt till Södertälje blev fälld på mållinjen. Jag stod i valet och kvalet mellan dessa två. Not.

...bänkpressare:

Skalken. Har tagit 114,5 kg nu.

Andra konkurrenter:

Jag

...farväl:

Karin Bäckström i Ormaryd. Min mormors kusin gick bort i mars efter 108 år i livet. Hon var pigg in i det sista och skojade som om döden aldrig skulle komma. Vila i frid, Karin.

...lämnare:

Erik Lindeberg. Drog till Irland och fjantade i ett halvår.

...sport:

Tennis. Har äntligen blivit riktigt tennisfrälst, och många täta matcher gick av stapeln i Lysekil under sommaren mellan de båda kämparna Larson och Andersson.

...knark:

Kokain. Har aldrig testat, men det verkar bra. Not.

Andra konkurrenter:

Fruktsocker och Turkisk peppar

...sågning:

Jag själv sågar Tommy Nilsson i Lysekilsposten. Efter att Tommy Nilsson gjort en helt okej spelning i Havsbadsparken fick unge musikjournalisten Hans Larson chans att beskriva händelsen. Dagarna efter fick han dock mottaga svalt gillande från ortsborna. Men varför? Så taskig var väl inte artikeln? Nej, det hade den inte varit, så länge Larson inte benämnt artisten som "Herr Nilsson". Förlåt Tommy. Du är ingen apa.

...miss:

Arsenal. Det såg ofta så bra ut, men ändå slutade säsongen med tidigt uttåg ur CL och fjärdeplats i ligan. Bättre den här säsongen då.

...språk:

Baskiska. Ett bra språk.

Andra konkurrenter:

Tyska och isländska

...LÅT:

Så var vi då framme vid den viktigaste kategorin. Rock-Björnen, Grammisgalan, Grammys, Emmys och Klämmys kan alla slänga sig i väggen. Det är här prestigen ligger. Jag kommer att lägga upp sju låtar från 2007 nedan, utan inbördes ordning, som jag hårddiggat hela året. Två svenska inslag, resten utrikiska. Njut:

Arctic Monkeys - Fluorescent adolescent

- Britternas nya gullgrisar från Sheffield fortsätter att imponera stort, stort, inte minst på en indienörd som Hans.

Jens Lekman - Friday night at the drive-in-bingo

- Ett av Sveriges bästa album under 2007. Ljudkvaliteten på videon är väl sådär, men det får godtas.

Bruce Springsteen - Radio nowhere

- Om jag tidigare inte proklamerat det, kan jag avslöja att jag ska till Ullevi i sommar. Då ska Bossen rocka. Well, well, så var det det här med skräpigt ljud. Här finns videon i sin helhet. Den här är till dig, KD:
http://www.youtube.com/watch?v=XmLt6kcZ72Q

Isolation years - Landslide


- Var vi inte inne på bra svenska album anno 2007? Jag fick Isolations years senaste skiva "Sign, sign" av syrran i 21 års-present. Frälst direkt. Om ni inte är bekanta med Isolation years är det dags att bli det. Ploing! Dagens musiktips.

Mika - Big girl (you are beautiful)

- Världens nya Freddy Mercury har tagit världen med storm, och debutalbumet Life in cartoon motion har redan lyfts till skyarna av köparna.

Kate Nash - Foundations


- Eftersom jag är feminist, tillika en rättskaffens man, lägger jag förstås in ett litet inslag från det motsatta könet. Funderar på att gifta mig med Kate Nash. Hon kunde lära mig lite skön accent.

Babyshambles - Delivery


- En lyssning räckte. Sedan satte sig Delivery som Paul Scholes dobbar satt Håkan Milds lår på Wembley '99. Doherty har börjat rocka igen.

Svenska artister som nästan hamnade på listan och lika väl kunde hamnat där:
Lars Winnerbäck, The Hives, Moneybrother, The Ark och Salem al Fakir

---

Sådär.

Det var väl det mesta av det bästa som jag hade att säga. Nu har jag hamrat så mycket på tangenterna så mycket att det fyllt flera A4 på datorn. Typ 6-7 stycken. Av den anledningen orkar jag faktiskt inte gå tillbaka texten och läsa hela skiten igen. Risk för stav- och språkfel. Restriktion för det. Jag orkar inte heller gå tillbaka och leta efter irrelevans eller fjantigheter som råkat smygas med. Restriktion för det med.

Så här slutar alltså bloggen.
Tack alla ni trogna läsare som faktiskt tyckt att mina taffliga halvtokigheter, matchreferat och musikanalyser faktiskt varit av intresse. Tack för att ni brytt er, och tack alla ni som gett mig beröm.
Jag vill minnas att jag någon gång i begynnelsen nämnde att jag skulle blogga till jul. Höll jag mitt löfte? Just det.
För att runda av hela den här tjottabalongen tänkte jag länge lägga in en väldigt fin, animerad video.
Ta dig väldigt gärna tid att se detta.
Här kommer Yann Tiersens fantastiska Comptine d'un autre été l`apres ur Amelie från Montmartre.



Stor låga följer ofta liten gnista.
/Dante

Vi slutar här.
Hansolof.blogg.se har tjänat tillräckligt i den stockholmska förorten. Jag har spytt färdigt över min lilla röda, genuint bärbara, laptop. Slaget är vunnet och vi är inne på ärovarvet. Freden är kommen och fältet ligger öppet.
Skriv gärna någon trevlig kommentar.

Ha ett fint liv.
Våren kommer. Ljuset kommer. Hav mod.
Adjö.

// Hansolof