Otrevliga intervjupersoner
Jag sitter här och surar lite. Ringde precis en läkare på KI och han var helt enkelt ganska kort i tonen.
Jag har ju faktiskt haft lite kontakt med offentliga personer under min korta yrkesbana och här tänkte jag redogöra lite för hur jag blivit mottagen.
Först fem trevliga:
Salem al Fakir - Jag och min kollega "Billy" Joel tog oss en kort pratstund efter att han spelat i Lysekil. Pratig, tillmötesgående och allmänt trevlig.
Annika Norlin - Ovan nämnda duo pratade även med henne efter konserten i Lysekil Avspänd, odivig och varm.
Sebastian Larsson - Fotbollsspelare som börjat nötas in i landslaget. Eftersom hans mamma är från Brastad brukar han semestra utanför Lysekil, varför jag vid två tillfällen har fått intervjua denne Birmingham-spelare. Första gången var 2006. Då var han relativt okänd. Andra gången var i år. Då hade han brejkat och de flesta fotbollsintresserade vet vem han är. Trots genomslaget var han precis samma jordnära person båda gångerna.
Ingvar Oldsberg - Är konferencier för veterantennisen i Lysekil varje år. Är en skön snubbe helt enkelt.
Magnus "Gusten" Gustafsson - Gusten är Gusten. Men trevlig är han definitivt och jag har både träffat honom live och dessutom telefonat honom. Snäll.
Det var några av de trevliga.
Man stöter inte på så många otrevliga människor faktiskt, men ibland dyker de upp som gubben i lådan och gör livet surt för en.
En av de allra värsta var en gammal tränare i Blåvitt. Jag vill inte nämna några namn, men om jag säger att han var från ett visst grannland i väst så vet ni vem jag menar om ni känner till honom. IFK hade spelat träningsmatch mot Örgryte på Gullmarsvallen i Lysekil. IFK:s tränare, vi kan kalla honom Ole, var under matchen uppenbart frustrerad och skrek bland annat "f*tta" samtidigt som han sparkade på några vattenflaskor.
Jag vill minnas att IFK vann matchen med 2-1 till slut (rätta mig om jag har fel).
Efter matchen greppade jag tag i Ole.
Konversationen i ett ungefär:
"Hej, Hans Larson från lokaltidningen Lysekilsposten. Får jag ställa några frågor"
"Ja"
"Vad tycker du om spelet?"
"Na, bryr mig inte. Det är bara en träningsmatch, spelar ingen roll"
"Nähe. Vem tycker du var bäst i Blåvitt då"
"Vem tycker du?"
Uppenbarligen ljög han. Eller så utropade han det kvinnliga könsorganets namn och sparkade flaskor eftersom han glömt sin tvättid.
Vad vet jag.
Där ser ni, alla kändisar. Är man inte snäll mot lokaltidningsjournalister blir man grillad här på Hansolof.blogg.se.
Jag har ju faktiskt haft lite kontakt med offentliga personer under min korta yrkesbana och här tänkte jag redogöra lite för hur jag blivit mottagen.
Först fem trevliga:
Salem al Fakir - Jag och min kollega "Billy" Joel tog oss en kort pratstund efter att han spelat i Lysekil. Pratig, tillmötesgående och allmänt trevlig.
Annika Norlin - Ovan nämnda duo pratade även med henne efter konserten i Lysekil Avspänd, odivig och varm.
Sebastian Larsson - Fotbollsspelare som börjat nötas in i landslaget. Eftersom hans mamma är från Brastad brukar han semestra utanför Lysekil, varför jag vid två tillfällen har fått intervjua denne Birmingham-spelare. Första gången var 2006. Då var han relativt okänd. Andra gången var i år. Då hade han brejkat och de flesta fotbollsintresserade vet vem han är. Trots genomslaget var han precis samma jordnära person båda gångerna.
Ingvar Oldsberg - Är konferencier för veterantennisen i Lysekil varje år. Är en skön snubbe helt enkelt.
Magnus "Gusten" Gustafsson - Gusten är Gusten. Men trevlig är han definitivt och jag har både träffat honom live och dessutom telefonat honom. Snäll.
Det var några av de trevliga.
Man stöter inte på så många otrevliga människor faktiskt, men ibland dyker de upp som gubben i lådan och gör livet surt för en.
En av de allra värsta var en gammal tränare i Blåvitt. Jag vill inte nämna några namn, men om jag säger att han var från ett visst grannland i väst så vet ni vem jag menar om ni känner till honom. IFK hade spelat träningsmatch mot Örgryte på Gullmarsvallen i Lysekil. IFK:s tränare, vi kan kalla honom Ole, var under matchen uppenbart frustrerad och skrek bland annat "f*tta" samtidigt som han sparkade på några vattenflaskor.
Jag vill minnas att IFK vann matchen med 2-1 till slut (rätta mig om jag har fel).
Efter matchen greppade jag tag i Ole.
Konversationen i ett ungefär:
"Hej, Hans Larson från lokaltidningen Lysekilsposten. Får jag ställa några frågor"
"Ja"
"Vad tycker du om spelet?"
"Na, bryr mig inte. Det är bara en träningsmatch, spelar ingen roll"
"Nähe. Vem tycker du var bäst i Blåvitt då"
"Vem tycker du?"
Uppenbarligen ljög han. Eller så utropade han det kvinnliga könsorganets namn och sparkade flaskor eftersom han glömt sin tvättid.
Vad vet jag.
Där ser ni, alla kändisar. Är man inte snäll mot lokaltidningsjournalister blir man grillad här på Hansolof.blogg.se.
Kommentarer
Trackback
