Jag har tappat förtroendet
* Vuxna
* Sverige
* Datorer
* Lysekil
* Robin van Persie
* Porslinskatter
* Svamp
* Millencolin
* Min hyresvärld
Listan kan göras längre.
Dagens låt:
Kid Rock - All summer long
(läs motiveringen innan du dissar mig)
Den som hänger med hyfsat och haft på en radio de senaste veckorna kan knappast ha missat att den här låten blivit en hit. Refrängen inleds:
"We were trying different things, we were smoking funny things"
Tycker inte det är okej att nödrimma i refrängen.
Ledig.
// Larson
Nattmänniskan Hasse
Hej igen.
Jag har precis varit på Askö och gjort en massa ekologiska experiment. Där var puls. Jag sov i samma rum som Karldavid, eftersom jag paxat honom redan innan resan,
Inatt vaknade jag klockan tre och tände taklampan. Sedan lade jag mig i min säng. Davsan (smeknamn på Karldavid) fattade ingenting och gick och släckte. Jag blev förbaskad och röt:
"Vad håller du på med?!"
"Släcker! Varför tände du" fräste Davsan tillbaka.
"För att vi ska upp nu" röt jag.
"Klockan är tre"
"Jaha. Förlåt" avslutade jag.
Jag vet inte vad felet är på mig, men jag brukar hitta på en hel del konstigheter i sömnen. Allra vanligast är att jag pratar. Jag börjar bli rädd för att jag kan häva ur mig hemligheter om både ditten och datten. Tänk om jag till exempel skulle säga:
"Jag mördade Palme"
eller
"Jag är en muterad get"
Vad skulle folk tro då? Förhoppningsvis skulle de inte låsa in mig om jag sa att jag var Palmes mördare. För jag föddes ju några månader efter att han blivit skjuten. Men de kanske låser in mig ändå. Undrar vad jag ska göra med de här sömnproblemen. Just nu verkar den enda rimliga lösningen vara att lyssna på klassisk musik på P2. Borde ge lite harmoni.
Hej för ett tag
Var ju förresten på REM igår. Det var helt okej, jag sträcker mig till 3,5. Miss att inte köra typ Nightwimming, Daysleeper och Everybody hurts. Fina versioner av Electrolite, At my most beautiful och What's the frequency, Kenneth dock. Även Bad day var bra och där rev Michael Stipe av något skandalartat munspelssolo för att vara rolig. Han var bara lite rolig.
Var i övrigt ganska besviken på Losing my religion.
Hej.
Syns på torsdag, eller nåt.
Lasse Kronér - en fin kille
Det tycker jag är roligt.
Nog om det. Jag vet att ni alla har väntat. Efter gårdagen lilla teaser om att bloggen idag kommer att behandla Lasse Kronér (som ju är just en fin kille) har ni med största sannolikhet varit sömnlösa inatt och tänkt: "Vad är det Hans kommer att skriva om Lasse Kronér imorgon?". Jag ska inte låta er vänta längre.
Visst är han skön, Lasse Kronér?! Jag kom att tänka på det häromdagen när jag tittade på Doobidoo, där ju han är programledare. Lasse Kronér har verkligen ingen koll på någonting. Det ser till exempel ut som om han liksom chansar på vad nästa programpunkt ska vara. Allra skönast är dock när han tar upp några pappersremsor på vilka det står skrivet en textrad ur en låt. Lasse visar textremsan också ska lagen börja sjunga på låten. Det roliga är då att Lasse aldrig riktigt kan hålla sig, utan han måste vara med och klämma i på varenda himla låt. Det kallar jag kärlek och bra tv.
Det var det om Lasse Kronér.
Idag ska jag på R.E.M. i Globen. Det måste vi vaka in!
Dagens låtar:
R.E.M. - Loosing my religion
Magisk låt som man nästan kan höra hur många gånger som helst. Out of time heter albumet och utkom 1991. Spelar de inte den här ikväll kommer jag kanske börja gråta.
R.E.M. - Daysleeper
Inget riktigt invakande utan minst två låtar. Här kommer Daysleeper, största hiten på Up från 1998. Minns ni förresten Litauens bidrag till Eurovision song contest 2006, där de skickade låten "We are the winners"? Där är det en snubbe som går fram mitt i låten och dansar en vild dans. Jag tycker att när Michael Stipe i R.E.M. har glasögon påminner han lite om den snubben.
Se klippet här: http://www.youtube.com/watch?v=Z75mLlg4uO0
Jörgen Persson - shit vad grym han är!
(OBS! Jag kommer att vara på fältstudie på ett ställe som heter Askö mellan måndag och torsdag nästa vecka. Med andra ord liten sannolikhet till bloggande. Titta istället närmare på länkarna i vänsterspalten och få lite sköna bloggupplevelser)
// Hasse Brasse
Handlarlista
Hur som helst, det vore bara tråkigt för dig (om du inte är någon av ovanstående) att läsa vidare. Du kanske tycker att det verkar konstigt att lägga upp sådan här info på bloggen, men det är endast för att reta Snerik. Han blir sned.
Hallå grabbar. Jag och Gonz har försökt planera lite för de olika dagarna och eftersom ni inte varit med så sätter vi lite handlingsuppdrag på er. Ni får inte ha några invändningar. Hur är förresten formen, Snerik?
Vi visste inte riktigt hur mycket tillfälle det finns till kyl och så och av den anledningen tänker vi oss mat som klarar sig hyfsat i rumstemperatur.
Karldavid, du ska köpa:
Tre limpor bröd
Två liter kräm
Ketchup
Snerik:
En påse tortellinisar
Åtta päronisar
Ett paket mamma Scans köttbullisar
Gonz, du kör följdaktligen på:
Iste (så att det räcker)
Flingor
Mjölk?
Jag har köpt åtta paket nudlar och 2*275 gram bacon- resp. skinkost. Kostade typ 90-100 spänn. Ni kan ju veta det så att vi kan försöka göra ekonomin någorlunda rättvis. Gonz har med sig lite grejer som är kvar från Kebne. Typ pastablandning och Varma koppen med blåbärs- och jordgubbssmak.
Snax (med x) och annat får var och en sköta. För Snerik rekommenderas även glatt humör. Om det är tvåbäddsrum på Askö klejmar jag att slagga med KD. Det blir mest mys.
OCH så kan väl alla se så att det verkar räcka med ovanstående. Ring vid idéer.
Okej, jag ska vara lite trevlig mot alla andra läsare. Här kommer en skön bild:
Så kommer förstås även dagens låt:
Dagens låt:
Johnny Cash - I hung my head
En fin låt.
Det är lördag.
// Hansolof
(OBS! Imorgon blir det nog ett spännande inlägg om Lasse Kronér)
Grillsyndromet
"Åh, vad duktig du är Micke, du har på lagom med tändvätska som låtit ligga och dra sig in i kolet under 45 minuter och nu grillar du jättebra. Så bra kan ingen tjej grilla"
När det däremot kommer till vanlig matlagning är det inte alls lika angeläget. Visst, matlagning har blivit lite mer mansgöra de senaste 50 åren, men det är inte i närheten så mycket manligt som grillning.
"Hej jag personifierar toppen av manlighet. Jag snusar, tar 150 i bänkpress, ser på ishockey, misshandlar min fru, dricker öl och dessutom GRILLAR jag"
Själv är jag inte så bra på att grilla. När jag fyllde 21 år hade jag någon typ av kalas och där hade jag tänkt mig lite grillning. Egentligen har jag aldrig fått tillfälle att helt ensam stå vid grillen, men nu var det alltså tid. Det blev nästan fiasko. Jag hade aldrig reflekterat över grillandets ädla konst och det blev ingen riktig fart på glöden. Till sist stod det mat på bordet, visst, men det var långt ifrån världsklass. Dessutom skulle kalasgästerna förstås påpeka är det där nog inte var den allra bästa grillmat de sett.
Min syster skulle grilla lite med sina kompisar i somras. Tyvärr gjorde hon misstaget att bjuda in killar. Det dröjde inte länge innan de hängde runt grillen och skulle ge min syster tips och tillrättavsiningar, trots att grillen gick som smort.
Och så är det förstås själva intresset för just grillen. Min pappa renoverade vår fallfärdiga gamla grill i somras och ungefär 20 gånger tvingade han oss andra i familjen att gå ut och titta på hans fina verk. Och han är långt ifrån någon grillnörd. Än värre är det då med alla de som köper grillar för 10 000 spänn och grillar typ tio gånger på ett år.
Jag fattar inte vad det här kommer ifrån. Det är nog det där med eld. Det är lite coolt med eld. Man kan bränna sig. Det är farligt. Och därmed manligt. Men spisar och ugnar, det är inte manligt inte. Tur att jag aldrig blivit så värst mycket man.
Skalken under mitt 21 års-kalas där jag grillade. Hittade inga fina bilder på mig och grillen.
Pling! Personupplysning:
SKALKEN
Min starkaste kompis. Har tagit 115 kilo i bänk. Är prästson. Raggar mycket. Har ett blont krulligt hår som folk brukar vilja ta på. Ska kanske läsa till läkare. Är duktig på gitarr och var länge sångare i mättallbandet Axiom. Brukar bara hota de dumma med stryk. Brukar vara föremål för de flesta bus. Har allt för ofta på sig keps, fast han har så fint hår. Har en autograf av Eric Lindros.
Dagens låt:
KC and The Sunshine Band - Get down tonight
- Visst var den här låten med i någon chipsreklam, typ OLW eller Estrella? Det här är i alla fall KC and The Sunshine band, som var en av de största discogrupperna på 70-talet. Bland övriga kända låtar märks bland annat "That's the way (I like it)".
Spana in den oseriöst snygga dansen från blåssektionen.
Nu ska jag gå ut och inte grilla.
/Hans O. Larson
Knöl
Knöl
Grannsämja
Annas dörr.
Crazy frog bros
Av den anledningen har jag försökt att själv inte tvinga folk att titta på youtube-filmer så ofta nu mera. Men den här filmen kan jag alltid visa med gott samvete.
Har du en dålig dag? Det ska vi i så fall se till att ändra på. Jag misstänker att de här båda herrarna varit med i bloggen förr, men det undanröjer inte det faktum att de är osannolikt roliga.
Se, njut och få en underbar dag!
Jag vet inte varför, men av någon anledning får jag för mig att de här snubbarna är tyskar. Möjligen amerikaner. Undrar hur de egentligen tänkte... Förmodligen har de lyssnat på låten typ 800 gånger innan de ens kom på att de skulle göra en dans. När de väl kom på det, bestämde nog kilen i svarta linnet (som av allt att döma verkar vara chef) att han skulle fronta medan killen i rött fick fjanta sig bäst han ville bakom. Killen i svarta linnet ville helt enkelt vara den coola snubben i filmen. Jag kan inte riktigt bestämma mig - vilken av de killarna är roligast? Jag lägger nog min röst på ledaren, trots allt. Psykadeliadansaren bakom verkar ju ändå förstå att det rör sig om någon typ av oseriös verksamhet.
Ha en bra dag!
// Hansolof
Bloggens huvudpersoner
Dexys midnight runners - Come on Eileen
Frontmannen Kevin Rowland var egentligen den enda genomgående medlemmen i Dexys midnight runners, förmodligen av anledningen att han var svår att samarbeta med. Han valde dock att behålla namnet på bandet. Totalt släppte de fyra fullängdsalbum (bland annat Too-rye-ay 1982 där denna låt medverkar) innan Rowland släppte några soloskivor med långa mellanrum (på grund av sitt narkotikaberoende). 2005 återförenades gruppen.
Lyssna gärna på låten medan du läser inlägget nedan. Det finns chans att det blir roligare.
Långt ifrån alla som mäktar med att läsa den här bloggen är inte boende i Stockholm. Alltså är de inte heller bekanta med alla jönsar jag skriver om i den här bloggen. Här kommer en liten presentation av de mest förekommande karaktärerna. Komplettering lär följa i senare inlägg.
HANS:
Författaren av denna blöjblogg. Gillar sport och då framförallt fotbollslaget Arsenal. Utövar i någon typ av form musik och lägger även alldeles för mycket pengar på musik. Åkte på treveckorsresa till Nepal förra året och räknar sig sedan dess som äventyrare. Fast han är en fjolla. Gillar Jesus, Tintin och The Clash. Läser till journalist på Södertörns Högskola och har varit vikarierande sportchef på högt ansedda tidningen Lysekilsposten. Bedriver någon typ av frilansarbete på Svenska tennismagasinet.
Är sammanfattningsvis en dålig människa. Singel.
GAMLE GONZ:
Mer eller mindre en legendar inom hansolof.blogg.se och bloggade simultant med Hans förra hösten. Är rödhårig, skäggig och har chilenska föräldrar. Pluggar även han journalistik på Södertörn. Har tappat förtroendet för journalistiken. Tror också att han är äventyrare och friluftsmänniska. Har fastnat i hip-hop-världen. Gillar inte sport så mycket. Har nyss köpt en hund som heter Nikita.
Är inte så lång. Har tjej.
KARLDAVID:
Heter egentligen Karl David Englund, men tycker att namnet Karldavid är lite ballare. Lite sant. Pluggar till journalist och pendlar från Köping, där han bor med sin flickvän och två katter. Zimmerman och Lennon heter de. Håller även han på Arsenal. Är religiös på det sättet att han dyrkar Bob Dylan och Bruce Springsteen. Har färre cd-skivor än Hans, men vinner på betydligt fler vinyler. Kan inte spela något instrument, men är trummis i vårt band The Rolled up sleeves.
SNERIK:
Väldigt bitter. Förmodligen mest i hela världen. Kommer från början från Stockholm men flyttade som 8-åring till Eksjö i Småland, där Hans sedan barnsben tillbringat sina skollov. Något av det första som Hans sa till Snerik var därför:
"Jag har kissat i ditt dricksvatten"
Snerik är 25 år och tillsammans med en fransyska som heter Caroline som han träffade då han var utbytesstudent på Irland. Det finns en låt om Caroline, gjord av mig och Fracke. Snerik är aktiv i Amnesty och bor hos sin farmor, i brist på lägenhet. Försöker spela gitarr. Hatar sport.
FRACKE:
Från början Sneriks kompis från Eksjö. Delar fotbollsintresset med Hans. Kan prata utan att tänka. Pratar över huvud taget väldigt, väldigt, väldigt mycket. Är ganska duktig på tennis och har slagit Hans med 6-0, 6-1. Är sjukligt intresserad av den japanska tv-spelsjätten Nintendo och har bland annat varit bäst i Sverige på Mario Kart DS.
Brukar säga fel på ord med mening.
Sådär. Det var stockholmarna. Vidare presentationer må kanske följa.
Trollpacka.
// Hans O. Larson
Den magiske mannen
Därför traskade jag för någon timme sedan ner till just Quickshops (det är alltså bara en affär det rör sig om) och tänkte fråga om det verkligen var här man kunde hämta ut paket. Döm om min förvåning, men redan innan jag ens öppnat munnen frågade den unge herren i kassan:
"Ska du hämta paket?"
Jag blev ställd. Alltså inte typ ställd i hörnet, utan ställd på det sättet att jag blev paff. Jag frågade hur han visste att jag skulle hämta ut paket.
"Du har mobilen i handen", svarade han.
"Jaha", sa jag.
Jag tror att han ljög. Kanske. Jag tror att han har någon telepatisk förmåga och sånt. Eller så stalkar han mig. Hoppas på nummer två, hade varit rätt skoj med en stalker. Då kunde man göra lite skumma grejer så att stalkern inte riktigt fattade vad man gjorde. Bita i sina gardiner och så. Eller laga mat.
Dagens låt:
David Shutrick - Container
http://www.youtube.com/watch?v=QJY5pxdrJOc
Nej, det är inte Jakob Hellman som gjort det, ifall du hört den innan och trodde det. Det är nämligen många som tror det. Antagligen för att det låter snarlikt. Men det är David Shutrick som skapat den här låten och året var 1991. Då var jag fem. Ifall någon undrar. Men visst är låten bara för härlig och vårig? Synd att det inte är vår. Då skulle jag vara vårig.
Tyvärr kan jag bara lägga upp videon som länk.
Nu blir det ekologi!
// Larson
Min nya plånbok (ett litet hyllningsinlägg)
Under nästan hela min uppväxttid har jag haft rejäla plånböcker. Sådana där som det får plats både sedlar mynt och kort i. Problemet med de plånböckerna är ju att de tar en del plats, och när jag på studenten för drygt tre år sedan fick ett sådant där kortetui av metall i present tyckte jag att det var dags att byta. Min gamla Arsenalplånbok hade nästan börjat mögla och etuiet kändes oerhört fräscht. Fräscht. Jag vet dock ännu inte vem jag fick det där etuiet av.
Hur som hafver. Sådana där etuier är ju egentligen inte bra. För det första märkte jag att alla mina kort som jag tidigare använt inte fick plats. Därför fick jag sortera bort en del, bland annat en tävlingslicens i gymnastik som gick ut 2001, ett medlemskort i Drakklubben och mitt gamla csn-kort från gymnasiet. Istället fick typ bankkort, körkort och ett fåtal andra kort prioriteras. Men trots att jag drog ner så mycket på korten, fanns det ändå inte plats för speciellt mycket pengar. Med lite tur och mycket våld kunde jag trycka ner fyra sedlar, men mynt var ju absolut inte att tänka på. Allt detta gjorde att man drog sig för att ta ut för mycket kontanter.
(Okej, du som inte orkat läsa allt. Titta hit!)
När mitt kort så i somras hade blivit avmagnetiserat var det dags att skaffa en ny plånbok, tyckte jag. När jag åkte upp till Stockholm igen stack jag till Designtorget och investerade i en dyr, futuristisk sak för 125 spänn. Men den är grym! Visserligen är den något större än ett etui, men den är ändå ganska smidig. Plånboken är gjord av någon sorts mjukt material och har en dragkedja, under vilken man hittar ett antal plastfickor där man kan sätta in korten. Det finns också en liten ficka där man kan ha både kontanter och mynt. Plats för både kort och pengar, alltså, och avmagnetisering dröjer nog ett tag. Man kan till och med få plats med ett SL-kort i den!
Titta så käck den är. Och futuristisk!
Jag är så nöjd med min nya plånbok att jag inte tvekar att visa för folk hur fin och bra den är. Mitt främsta objekt för demonstration är Snerik. Jag har en standardvisning, på några sekunder, där jag börjar med att presentera hur korten sitter i varsina plastfickor och hur man kan ha SL-kort eller SL-remsa bakom korten. Slutligen visar jag med höger pekfinger mot pengafacket och säger världsvant: "Pengar där". Just den avslutningsfrasen är viktig. Hade jag sagt typ: "Pengar kan man lägga där" hade plånboken inte framstått som lika smidig.
Av någon anledning har han* börjat bli sur varje gång jag visar min nya sötnos. Nu har han börjat rita ruskiga bilder på våra föreläsningar, föreställandes honom själv som kissar och bajsar i min plånbok. Jag brukar bli lite ledsen.
* = När jag skriver att han blir sur, menar jag förstås Snerik. Jag syftar alltså inte på till exempel plånboken. Varför skulle plånboken bli sur, och hur skulle jag kunna visa för plånboken själv hur den ser ut? Och varför skulle den måla bilder där den kissar på sig själv? Och den största frågan: Varför skulle jag könsbestämma min plånbok? Det är att gå för långt. Men om jag hade könsbestämt den, så hade det i och för sig blivit en kille. Jag gillar inte tanken att mina saker är tjejer. Har aldrig gjort det.
Dagens låt:
April March - Mignonette
April March är annars mest känd för låten Chick habit, som jag tror är med i Death proof. Har inte sett hela filmen, så jag vet inte så noga. Men här kommer i alla fall en låt på franska, och inte engelska. Hon sjunger nämligen på båda språken. Viktigt att veta är dock att hon är från USA och har lärt sig franska. Det kan vara lätt att tro annat.
Klockren video .
Nu ska jag nog till stan. Med min nya plånbok. Den futuristiska.
// Hans O. Larson
Tuffa tider
Grym - kan man ju vara på två sätt. Är man grym på fotboll betyder det att man är duktig, men om man är grym i allmänhet är man istället skoningslös.
Fräck - betyder ju att man är tuff eller utstickande på annat sätt. Även ett skämt kan ju dock vara fräckt och man är också fräck om man till exempel tränger sig före i kön.
Häftig - har en negativ betydelse. Om man gör något häftigt gör man det lite vårdslöst och slarvigt.
Frän - är ett underskattat ord som sällan används längre. Men visst har man hört det i någon sorts uppmuntrade meningar? Och man har också hört det om till exempel lukter, som kan vara fräna och därmed stickande. Positiv och negativ betydelse.
Hård - kan till exempel en snubbe med skinnjacka och cigg i käften vara. Men även en lärare på 40-talet kunde vara hård och utdela smisk till olydiga.
Det var alltså hela sex ord som alla har en negativ betydelse. Bland de ord som är hyfsat synonyma med tuff och inte har någon sådan innebörd hittar vi ball cool och fräsig (när hörde du någon senast säga fräsig?). Cool, kommer ju från engelskan, så egentligen kommer jag bara på två ord på svenska (som är synonyma med tuff) som inte har en negativ betydelse. Man kan ju undra varför? Är det för att det helt enkelt uppfattas som coolt att vara lite farlig och stygg. Vad vet jag.
Det var bara en liten tanke.
Whatever.
Nu ska ni få höra en sak. Rykten om bloggen tycks ha spridit sig och några läsare verkar redan ha hittat hit. Välkomna!
Det är lite lustigt, för när jag - mest i brist på annat - loggat in på bloggen och tittat på statistiken under den tiden jag bloggat, finner jag att någon har öppnat min bloggsida varje dag. Det må vara någon sorts sympatisiffror från blogg.se, men det betvivlar jag. Ibland har till och med 4-5 personer läst bloggen, fast den inte ens varit aktiv. Jag gillar sånt. Jag gillar folk som inte ger upp. I och för sig kanske det inte berodde på att den personen var sjukt sugen på att läsa bloggen, utan på att den hade sajten som startsida eller något (vad vet jag). Men det känns fint ändå. Du som gjorde detta får gärna tillkännage dig och motivera varför du gjort som du gjort, så kanske det blir ett litet hyllningsinlägg.
Nu ska jag se Arsenal - Newcastle. Det är stor risk att Gunners torskar, så jag vet egentligen inte om jag vågar titta. Men jag är en man med stort mod.
Dagens låt:
Tony Orlando & Dawn - Tie a yellow ribbon round the old oak tree
Ett härligt, klassiskt amerikanskt stycke som jag föreställer mig att alla vemodiga marinsoldater lyssnar på i staterna. En låt som det gjorts många covers på, men det med all rätt. Här kommer dock originalet med Tony Orlando och Dawn från 1973 (notera att jag ovan gjort ett coolt &-tecken istället för att skriva "och"). Lyssna på texten, den är allt bra fin.
Mer info om sången finns på källan till all kunskap:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tie_a_Yellow_Ribbon_Round_the_Old_Oak_Tree
Ha en fortsatt trevlig helg!
// Hasse
TILLBAKA!
Det kan verka osannolikt, men den beryktade tillika ovärdiga blöjbloggen med herr Hansolof är tillbaka. Och kanske med besked. Men det återstår att se.
Efter att ha stämplat ut den 18 april i våras (ja, när skulle 18 april annars vara?) trodde nog många att jag skulle hålla mig borta för en låååååång tid. Men nu är jag tillbaka vid min genuint bärbara dator. Varför? Jo, för jag saknar hela grejen. När journaliststudierna och sommarjobbet nu tar ett längre uppehåll och jag endast har ett eventuellt halvt-om-halvt frilansuppdrag kvar i skribentväg, vill jag hålla igång allt mitt hamrande på tangetbord.
I och för sig så känns det lite uselt att ännu en gång bli en del av den juvenila "bloggosfären", men jag antar att det är smällar man får ta. För att undvika detta i så stor utsträckning som möjligt ska jag försöka köra min gamla vanliga omogna stil. Efter att ha läst en del sjukt seriösa och tråkiga bloggar blev jag väldigt sugen på att komma igång med mitt krafs igen.
Exempel på hur ett typiskt inlägg i den här bloggen INTE kommer att se ut
Haaaallluuuu!
Efter en blöt förfest igår kväll bar det av direkt till Sture där vi drog in på Berns och körde för fullt. What a night! Blev ju en del, men det är väl sånt man får unna sig. Fick i mig två shots och tre cider!
Idag har jag inte gjort någonting, bara massa onytta. Det enda jag hunnit är att äta baguettfrukost, sminka mig, borsta håret, se tre avsnitt av Sex and the city, ringa till pojkisen och en liten shoppingsväng på stan. Och klockan är redan tre! I'm such a wreck! På tal om shopping, var detta vad jag köpte igår:
blablabla
Nu kanske ni/du undrar varför jag gav ett exempel på hur ett inlägg INTE (märk att jag redan skrivit inte med versaler och fet stil inte mindre än två gånger) kommer att se ut. Men det är just bloggar som den ovan som fått mig att bara vilja spruta ur mig skit och onödigheter om struntsaker. Alltså, ni som har läst bloggen innan, visst är till och med mina paint-skisser av fotbollsmål mer intressanta än vad alla bimbobrudar pysslat med under sina utekvällar? Faktum är att jag känner mig ganska exklusiv med alla tokigheter.
Så vad kommer bloggen att bjuda på? Jag vet inte. Med lite otur kanske det inte blir några fler inlägg än det här. Men det tror jag. Ett som är säkert är iaf att jag inte kommer att tjata lika mycket på folk att läsa min blogg igen. Antagligen inte. Förmodligen nämner jag bara för någon i förbifarten att jag aktiverat mig igen. Den som vill läsa, får läsa helt enkelt. Och i grunden gör jag faktiskt det här för min egen skull, för att hålla igång allt skrivande. Även om det hade varit bra mycket tråkigare utan några läsare.
Så välkomna tillbaka till bloggen, om du nu hittat hit igen. Eller om du hittat hit för första gången. Men det är osannolikt.
Jag läste igenom några gamla inlägg häromdagen. Jag har glömt av en del saker som jag skrivit. Ibland blir jag lite överraskad och skrattar (lustigt nog) åt mina egna skämt. Ibland blir jag lika överraskad över hur seriös jag varit - värst är nog vissa av mina "konsertrecensioner" som blivit ganska pretentiösa då och då.
Men jag ska göra mitt bäst för att hitta grunden. Och gamla inslag som Dagens låt, sköna bilder, utvärderingar, nyheter och listor kommer förstås tillbaka. Jag är inte kung på att skriva, men jag jobbar på det. Även om jag aldrig blir kung skulle drottning vara helt ok också. Tvåmiljonte bäst är också ok att vara. Kollade precis rankingen, och just nu ligger jag på plats 11 456 876 av världens skribenter och bloggare. En hedervärd placering.
Tack alla ni som bad mig komma tillbaka och tack alla ni som faktiskt tycker att det här är en kul blogg. Jag är inte den som kommer att uppdatera bloggen tre gånger per dag, men när jag är sugen på att skriva något gör jag det. Och det finns risk att jag tröttnar och att bloggen självdör. Men nu kör jag ett tag till, så får vi se hur patetiskt det blir.
Och om någon ens läser det.
(OBS! Önskemål om innehåll mottages gärna.)
// Hansolof
- I en varm bil på väg till Bruce Springsteen i somras. Mer bilder med mycket hud utlovas.
GULD-EXTRA
Bloggen återuppstår för ett enda kort inlägg och av en enda anledning: HV71: s purfärska SM-GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är egentligen bara en sak som denna som kan få mig att hitta tillbaka till blöjbloggen igen. Ett guld till Arsenal hade förstås också utmynnat i några glädjerader, men bortsett från det och detta finns det nog inget som kan öppna bloggen igen. Möjligen då ett fotbolls-VM-guld till Sverige...
HV vinner SM-guld!!!! Efter två säsonger i rad där man snubblat nära mållinjen. Först en förlust i semin mot Färjestad på ett mardrömssätt där vargarna från Karlstad vände och vann på en femöring (eller något) och sedan en tuff drabbning mot MODO förra året. Då var det surt.
Men i år visade man vilka som är bäst. Seger i serien i stor stil. Slutspelet startade trögt, men när det väl kom till kritan var Smålandsgänget bäst. Trots allt.
4-2 i matcher blev det, och i avgörande ikväll var en doldis, Eric Johansson, som fick avgöra. Värt!!!
ÄNTLIGEN FÅR VI JUBLA IGEN!!!!!!!!!!!!!!
Stefan Liv måste vara en av Elitseriens ballaste spelare. Såhär lät en intervju (ungefär) i Kanal 5 strax efter slutsignalen. (Liv verkar mer eller mindre drog påverkad):
Liv: "Jag är i en konstig dimma just nu. Jag har inga ord, jag är bara dum, det känns som vi ska ut och spela igen"
Reportern: "Ja, du kommer nog att vara i den dimman ett tag till, för ni ska inte spela på ett tag"
Liv: "Ja, fy f*n va gött"
GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Frid (nr.2) Ja, det här är det sista inlägget.
Glöm inte första halvan av det här inlägget. Beep, beep. Se neråt. Bläddra förbi detta inlägg och se det tidigare. Please.
Alla år som kommer i den här åldern blir speciella på något sätt. Det här året har varit ensamhetens år. Som ungkarl och singel har jag för första gången i mitt liv genomlidit ett helt år på egen hand. Utan flickvän, familj eller room-buddy har 2007 varit det år då jag på ett djupare plan fått umgås och leka med mig själv. Visst har man haft gott om vänner runt omkring, men ofta blir man lämnad i sticket och står med tomma fickor. Inte alltid kanonkul, men definitivt något nyttigt. Dessutom har jag förhoppningsvis lärt känna mig själv.
Det har hänt en del under året.
- I somras jobbade jag för andra året i rad på Lysekilsposten, och där trivs jag som fisken i vattnet.
- I skolan pluggar vi en del. Per Elofsson: "Det är bara att bryta ihop och komma igen"
- Hmmmm, det var nog allt som hände faktiskt. Annars satt jag mest på rummet och pillade i naveln. Eller jo, en grej var det visst.
Det häftigaste under 2007 hände alldeles i slutet. Det var då jag tillsammans med svansen Gamle Gonz lämnade Arlanda för att åka till Nepal. Många har frågat efter hela historien och bilder, men det är lite svårt att mätta allas munnar. Kul dock att någon för en gångs skull är intresserad av vad jag håller på med. Jag har lagt upp bilder på både Facebook och bilddagboken, men det finns de som lyckas undgå de sidorna.
Därför ska jag nu, som sista försök att förtälja min historia på elektronisk väg lägga upp delar ur min dagbok från tiden i Nepal.
Dag 1 28/12 2007
Arlanda. Jag och Gonz har checkat in, fått våra biljetter och väntar nu bara på att få sätta oss på planet.
Klockan är 19.29 och vi har precis slukat varsin macka. Planet går 21.40. Ett tag kvar alltså.
Jag är inte alls lika nervös nu när vi har allt ordnat. Biljetten mellan Doha och Kathmandu är redan ordnad, och det enda vi egentligen är rädda för är tiden -vi vet inte hur mycket mer klockan är i Nepal, och har vi otur kanske vi inte får tag i guiden. Men edet löser sig säkert. På tal om klocka har jag faktiskt ingen klocka med mig. Förhoppningsvis tjackar jag en utomlands.
Så hur kommer det att vara i Nepal och på vandringen?
Det finns tre saker vi oroar oss för:
1. Kylan
2. Höjden
3. Konditionen
Vi får se vilken av dessa som kommer att sätta flest käppar i det beryktade hjulet...
Tack för nu!
(OBS! Gonz har ansat sitt skägg en del. Undrar hur långt det är när vi kommer hem...)
Dag 2 29/12 2007
Doha, Qatar. Vårt plan till Kathmandu går om 3,5 h. Yes.
På planet hit upptäckte vi följande:
- Flygplansmat är god
- Det är svårt att sova i en flygplansstol
- Om man är törstig på ett flygplan får man starköl
Man kan påstå att vi inte direkt är i toppform. Vi är ganska snurriga efter allt farande. Dessutom har jag sovit en timme sedan klockan nio igår morse. Nu är klockan halv fem på morgonen i Sverige. Halv sju lokal tid, Qatar.
I Kathmandu, har vi tagit reda på, är klockan halv nio.
Qatar Airways som vi åkte med, har en fin logga. En get. Klart slut.
Dag 2 (fortfarande) 29/12 2007
Kathmandu! Vi har precis checkat in på "The Everest Hotel", troligtvis Nepals lyxigaste tillhåll, och nu ligger vi och slappar på rummet. Det är väldigt annorlunda här i Nepal, och man kan nog säga att vi är så långt hemifrån det går att komma. Folk går omkring i det sönderfallna samhället och har sin smutsiga, tunnklädda barn hängande runt halsen. Allt är som ett enda stort kaos. Det är vänstertrafik, men nepaleserna tycks köra lite hur de vill.
Hela staden - som ligger på drygt 1300 meters höjd - är omgiven av det magnifika Himalaya. När vi flög in med planet i staden kunde vi skåda jordens jättar breda ut sig öfver landytan. Fantastiskt!
Nu är det käk och, så småningom, sova som gäller. Imorgon blir det Kathmandu-vandring. Over and out.
Dag 3 30/12 2007
Nu har vi gjort Kathmandu! En guidad tur till gamla templen och andra sevärda platser. Först besökte vi ett 2000 år gammalt tempel, som i folkmun kallas "The monkey tempel". Mycket apor, hundar och påstridiga försäljare fyllde platsen, men överlag var allt mycket sevärt.
Efter det drog vi vidare med vårt vrålåk och vår privatchaffis till centrum i Kathmandu. Guiden, Probin, tipsade oss om en speciell souvenirbutik. Både jag och Gonz köpte en handmålad "tavla" som gjorts av tibetanska munkar. Vi betalade 2000 rupier, alltså ungefär 200 spänn. Ett bra pris, enligt Probin.
Vår resekamrat, David från Falköping (men som bor i München), verkar vara en schysst snubbe. Enda problemet är att han ser ut att heta Fredrik. Det blir vi tre som kommer att vandra. Om 40 minuter har vi briefingmöte med guiden.
En lite sammanfattning av dagen hittills:
- En främling har sagt att jag har snygg frisyr.
- Ett skrevhål har gått upp i mina byxor, men jag har lagat det. Jättesnyggt! Inte... För övrigt gick gylfen på mina jeans sönder redan på planet.
- Gonz har blivit överlycklig sedan han fick en medaljong på köpet av en försäljningstant. Gonz skyddar den redan med sitt liv.
- David (Fredrik) har köpt ett schack för 1500 rupier. Minuten efter köpet blev han erbjuden ett för 250 rupier. Unlucky, men David är nöjd:
"Det är ändå ett bra pris"
Dag 3 (fortfarande) 30/12 2007
Har ätit middag med guiden. Vi åt ris med vildsvin och kyckling - kallas för Dhalbat. Det gick ner. Innan maten käkade vi lite förrätt och såg på några dansare. De dansade typ 120 danser, men behållningen var när guiden, Karma, kommenterade en dansare:
"Man, that girl is sooo hot!"
Imorgon går planet till Lukla. Vi ska upp 05.00. Kul. Orkar/hinner inte skriva mer nu. Meverest imorgon!
Dag 4 31/12 2007
Vilken dag! Vi började med att gå upp 05.20 och åkte till flygplatsen. Planet till Lukla gick 07.00. Oturligt nog märkte vi strax innan vi åkte att Gonz tappat bort sin kamera (klant, klant, klant)! Riktigt synd. Nu delar vi på kamera bäst det går. I övrigt lyckades Gonz bli höjdsjuk redan i Lukla, men det gick lyckligtvis öfver när vi börjat vandra. Jag känner inte av höjden alls ännu, såhär på 2600 meter.
Vandringen har varit storslagen! Fantastiska vyer! Gröna och vita berg mötte oss under vår färd och vägen var kantad med sevärdheter. Allt är väldigt fridfullt.
Nu har vi stannat i Phakding, där vi sover i en ganska fräsch lodge. Ikväll är det, tro det eller ej, nyårsafton. Vårt 2008 blir fyra timmar längre än för andra i Sverige.
Det är kallt i lodgen, troligtvis mellan fem och tio grader. Jag har på mig microfleeceunderställ, termobrallor, funktionsbyxoe, t-shirt, fleecetröja och 3 par sockor.
Expeditionsdeltagarna:
- Karma Tamang, guide och ledare, 31 år
- Ber Magar, sherpa som går först, 23 år
- Kabir Magar, veteran och Bers morbror, 49 år
- Alexander Gonzalez Salle, nallebjörn från Segeltorp, 21 år
- Hans Larson, vardagstönt, 21 år
- David Karlsson, smygbonde som blivit tysk, 25 år
- Dhan, bärare och hjälte - ägare av 9 fungerande fingrar och 4 barn, 33 år
Dag 5 1/1 2008
Nyårsaftonens tolvslag firades i sängen, sovande. Ganska bra, eftersom vi gick upp 07.00 idag. Jag sov okej inatt.
Idag har det varit superhäftigt (Kallurcitat). Vi har genomfört vår kanske tuffaste vandring på hela resan (vad vi trodde då. BULLSHIT!), där vi gått upp 800 meter på 7-8 timmar. Dessutom har vi fått vår första syn av MOUNT EVEREST!
Det var en bra bit ifrån, men det är ändå tämligen coolt att ha skådat världens högsta berg med egna ögon.
Nu befinner vi oss i Namche bazaar, vilket mer eller mindre är sherpas hufvudstad. Hit, till 3450 meter, vallfärdar nepaleser och tibetaner för att få byta sina saker. Stället är väl bebyggt, och kan även stoltsera med mycket moderniteter, såsom Internet.
Höjden har ännu inte gjort någon av oss speciellt illamående här i Namche, men man känner av att det är något annorlunda. Personligen är jag skittrött, trots att klockan är typ halv sju.
Dagens vandring har varit hyfsat jobbig. Under ett tag gick vi uppåt mest hela tiden, och med lite packning och tunn luft blir det ganska krävande. Jag gick loss på Gonz iaf en gång för att jag var så trött.
Vi har börjat närma oss "de riktiga bergen", som guiden så skönt uttrycker det. De snöklädda jättarna blir allt vanligare, och förhoppningsvis får vi ännu bättre vyer när vi kommer högre upp.
Imorgon stannar vi i byn för att acklimatisera oss (vänja oss vid höjden).
Dag 7 3/1 2008
Tengboche, 3876 meter. En ganska dålig dag. Vaknade imorse och kände mig spyfärdig. Hade tappat aptiten totalt och fick trycka i mig frukost. Vandringen blev ganska tuff, eftersom jag inte var 100. Det har växlat under dagen, och nu känner jag mig okej. Har dock fortfarande ingen aptit. Åt en bråkdel av en tonfiskpizza.
Vandringen var hård. Vi gick från 3200 till Tengboche väldigt fort. Pust. Nu är vi sedermera framme och har fått erfara ett Buddhist-tempel.
Dagens citat:
"Jag bor jä-ligt lyxigt"
/David
Jag har pinkat typ 7-8 gånger idag. Ville slippa bli uttorkad, som jag troligtvis var imorse.
Dag 8 4/1 2008
Dingboche, 4250 meter. Har haft problem med magen idag och har fått dricka vidrig vätskeersättning. Vandringen var halvtuff, med många plana sträckor med även stigningar.
Nu har jag precis avnjutit en kanongod tomatsoppa och har också smakat på en spännande proteinjuice som är framtagen nyligen från någon lustig buske. En lokal produkt helt enkelt.
"Såhär mycket har jag inte skrattat på länge" sade Gonz när vi kommit fram till lodgen och dragit några skrönor på rummet. Och han har rätt.
Det börjar bli lite mer avspänt och man blir mer hemmastadd allt som tiden går.
På tal om vårt rum: Det är grönt. Väggar, tak och golv är färgsatt med ett grönt tyg som är uppnålat. Ganska mysigt.
Nu ska jag skriva lite om resans hjälte: vår hinduiske bärare Dhan. Med 40 kg på ryggen rejsar han förbi oss vanliga, dödliga européer. Han är 33 år och har fyra barn. En av hans två söner har förlorat ena benet. För övrigt är bäraren världens kanske ödmjukaste varelse. Påminn mig om att jag ska bli en fin människa när jag kommer hem.
Dag 9 5/1 2008
Acklimatiseringsdag i Dingboche.
Jag och Gonz har kört 20 frågor. Det ballade ur efter att Gonz tagit Mount Everest som person. Här är några andra svar vi hade:
- Färgen röd
- Y-front-kallingar
-David Englunds vänstra lillfinger
- Fenomenet fjortis
- Jolin Boldts (en gammal lärare) skratt
Dag 10 6/1 2008
Misär. Det här har varit en riktigt tung dag, men som blivit bättre med tiden.
För det första har Gonz blivit tvungen att avvika. Hans blodtryck var skumt imorse och han var konstant andfådd. Alla visste att om han fortsatte uppåt, kunde det till och med vara fara för livet. Och hur gärna man då vill gå upp, måste man alltid ta sitt förnuft till fånga.
Vi skiljdes åt i Dingboche - vi gick uppåt, han gick neråt. Riktigt, riktigt tråkigt.
Vi - alltså jag, David, Karma, Ber och Dhan - styrde kosan mot Lobuche, 4930 meter. Vad som väntade var en sjukligt jobbig sträcka. Mot slutet gick både David och jag som i trans, och huvudvärken bultade mot tinningen som en ursinnig trumslagare. Detta trots att Karma gett os varsin Diamox (som förebygger höjdsjuka).
I Lobuche-lodgen är det svinkallt. Av den anledningen bestämde jag och David oss för att utforska området. Vi traskade iväg en bit, och träffade på bäraren Dhan som var på promenix. Med hans följeslag "klättrade" vi upp på ett krön för att ta några sköna bilder på Nuptse (nästan 8000 meter). Vandringen upp var något av en pers. Men det var värt det. För första gången på över 5000 meter fick vi riktigt fina bilder över bergsområdet.
Imorgon väntar Kala pathar! Om vädret är klart kör vi hela vägen upp dit, för att sedan övernatt i Gorak shep på 5200 meter.
Dag 11 7/1 2008
Gorak shep, 5180 meter. Idag har vi nått vårt mål. Det här har varit dagen vi drömt om under månader av förberedelser och ängslan. Det här har varit dagen då vi vänt ut-och-in på våra kroppar för att komma uppåt. Det här är dagen då drömmar gått i uppfyllelse. Jag höll på att förgås under den extremt ansträngande vandringen, men efter en (enligt mig själv) heroisk insats nåddes toppen. Det fanns stunder då jag var jääääättenära på att ge upp, börja grina och kissa på mig, men efter många "gå-in-i-sig-själv-stunder" och en hel del pep-talk kom vi alltså upp.
Från 5550 meter fick vi kanonfina vyer över Mount Everest - världens högsta berg. Allt var helt plötsligt av värde.
Vi gjorde även en lapp där det stod "Alex - du är här med oss" och begravde på toppen. Vi kände oss som fina människor. Lite ska väl grabben få?
Innan vi gick ner - stolta som få - skrev vi våra namn på en sten... Lite som en flagga man sätter på toppen.
På vägen ner bestämde jag och David oss för att strunta i Base Camp. Varför? Vi hade ju redan nått vår dröm.
Historien om Nepal slutar här. Det finns mer att berätta, men för att sluta på bästa sätt, avbryter vi på topp. Ordagrant.
Här står alltså jag framför Mount Everest. Det blåser lite, men jag ser ganska nöjd ut. Gör jag inte?
Så... Bloggen drar ihop sig till att ta slut. Men innan något annat ska vi hinna med lite utmärkelser för 2007. Kom ihåg att det handlar om mina åsikter. Här kommer Hasses årets-lista 2007:
Årets...
...TV-grej:
I en annan del av Köping. Visst såg jag Scrubs vareviga dag under året, men när det gäller svenska kvalitetsprogram blir jag knäsvag. För er som inte visst det kommer min själsfrände Karldavid från Köping, och med respekt för honom fick jag förstås kolla. Jag blev tårögd. Välvilja, godhet och lite ont i knäna i en enda härlig västmanländsk kompott. Ge mig mer!
Andra konkurrenter:
Scrubs och Leende guldbruna ögon
...resa:
Nepal. En liten badutflykt till Södertälje blev fälld på mållinjen. Jag stod i valet och kvalet mellan dessa två. Not.
...bänkpressare:
Skalken. Har tagit 114,5 kg nu.
Andra konkurrenter:
Jag
...farväl:
Karin Bäckström i Ormaryd. Min mormors kusin gick bort i mars efter 108 år i livet. Hon var pigg in i det sista och skojade som om döden aldrig skulle komma. Vila i frid, Karin.
...lämnare:
Erik Lindeberg. Drog till Irland och fjantade i ett halvår.
...sport:
Tennis. Har äntligen blivit riktigt tennisfrälst, och många täta matcher gick av stapeln i Lysekil under sommaren mellan de båda kämparna Larson och Andersson.
...knark:
Kokain. Har aldrig testat, men det verkar bra. Not.
Andra konkurrenter:
Fruktsocker och Turkisk peppar
...sågning:
Jag själv sågar Tommy Nilsson i Lysekilsposten. Efter att Tommy Nilsson gjort en helt okej spelning i Havsbadsparken fick unge musikjournalisten Hans Larson chans att beskriva händelsen. Dagarna efter fick han dock mottaga svalt gillande från ortsborna. Men varför? Så taskig var väl inte artikeln? Nej, det hade den inte varit, så länge Larson inte benämnt artisten som "Herr Nilsson". Förlåt Tommy. Du är ingen apa.
...miss:
Arsenal. Det såg ofta så bra ut, men ändå slutade säsongen med tidigt uttåg ur CL och fjärdeplats i ligan. Bättre den här säsongen då.
...språk:
Baskiska. Ett bra språk.
Andra konkurrenter:
Tyska och isländska
...LÅT:
Så var vi då framme vid den viktigaste kategorin. Rock-Björnen, Grammisgalan, Grammys, Emmys och Klämmys kan alla slänga sig i väggen. Det är här prestigen ligger. Jag kommer att lägga upp sju låtar från 2007 nedan, utan inbördes ordning, som jag hårddiggat hela året. Två svenska inslag, resten utrikiska. Njut:
Arctic Monkeys - Fluorescent adolescent
- Britternas nya gullgrisar från Sheffield fortsätter att imponera stort, stort, inte minst på en indienörd som Hans.
Jens Lekman - Friday night at the drive-in-bingo
- Ett av Sveriges bästa album under 2007. Ljudkvaliteten på videon är väl sådär, men det får godtas.
Bruce Springsteen - Radio nowhere
- Om jag tidigare inte proklamerat det, kan jag avslöja att jag ska till Ullevi i sommar. Då ska Bossen rocka. Well, well, så var det det här med skräpigt ljud. Här finns videon i sin helhet. Den här är till dig, KD:
http://www.youtube.com/watch?v=XmLt6kcZ72Q
Isolation years - Landslide
- Var vi inte inne på bra svenska album anno 2007? Jag fick Isolations years senaste skiva "Sign, sign" av syrran i 21 års-present. Frälst direkt. Om ni inte är bekanta med Isolation years är det dags att bli det. Ploing! Dagens musiktips.
Mika - Big girl (you are beautiful)
- Världens nya Freddy Mercury har tagit världen med storm, och debutalbumet Life in cartoon motion har redan lyfts till skyarna av köparna.
Kate Nash - Foundations
- Eftersom jag är feminist, tillika en rättskaffens man, lägger jag förstås in ett litet inslag från det motsatta könet. Funderar på att gifta mig med Kate Nash. Hon kunde lära mig lite skön accent.
Babyshambles - Delivery
- En lyssning räckte. Sedan satte sig Delivery som Paul Scholes dobbar satt Håkan Milds lår på Wembley '99. Doherty har börjat rocka igen.
Svenska artister som nästan hamnade på listan och lika väl kunde hamnat där:
Lars Winnerbäck, The Hives, Moneybrother, The Ark och Salem al Fakir
Sådär.
Så här slutar alltså bloggen.
Tack alla ni trogna läsare som faktiskt tyckt att mina taffliga halvtokigheter, matchreferat och musikanalyser faktiskt varit av intresse. Tack för att ni brytt er, och tack alla ni som gett mig beröm.
Jag vill minnas att jag någon gång i begynnelsen nämnde att jag skulle blogga till jul. Höll jag mitt löfte? Just det.
För att runda av hela den här tjottabalongen tänkte jag länge lägga in en väldigt fin, animerad video.
Ta dig väldigt gärna tid att se detta.
Här kommer Yann Tiersens fantastiska Comptine d'un autre été l`apres ur Amelie från Montmartre.
Stor låga följer ofta liten gnista.
/Dante
Vi slutar här.
Hansolof.blogg.se har tjänat tillräckligt i den stockholmska förorten. Jag har spytt färdigt över min lilla röda, genuint bärbara, laptop. Slaget är vunnet och vi är inne på ärovarvet. Freden är kommen och fältet ligger öppet.
Skriv gärna någon trevlig kommentar.
Ha ett fint liv.
Våren kommer. Ljuset kommer. Hav mod.
Adjö.
// Hansolof
Frid
Det är dags. Dagen då bloggen för en längre period går under isen är kommen. Kanske är detta det sista inlägg någonsin som ni kommer att läsa här hos Hansolof.blogg.se. Sorgligt tycker jag, men kanske inte ni. Nåväl, jag ska göra mitt bästa för att en sista gång uppfylla era begär.
Det här sista inlägget är tvådelat. SÅ långt är det.
Vi (jag) ska prata lite om året som har gått, bloggandet som har varit och lite annat smått och gott. Visst, det är ett par månader för sent, men då jag ännu inte summerat 2007 börjar det bli dags. Jag lyckades vid något tillfälle här på bloggen yttra att jag skulle gå igenom alla årets konserter. Det tyckte iaf Karldavid var en bra idé, så nu slipper man förstås inte det. Här kommer alltså en kort genomgång av årets samtliga konserter, men för att vara extra smaskig inkluderar jag jag även två andra Stockholms-konserter från 2005 och 2006.
Inte så kul för er kanske, men väl ett minne för mig själv. Nörd.
Coldplay. Globen. November, 2005.
Troligen den bästa konserten jag varit på. Chris Martin styrde ett hungrigt band på otrolig uppgång och slängde ut magiskt framförda låtar till publiken. Medan de övriga tre i bandet agerade slalomkäppar kryssade en kontrasterande Martin runt bland dem som en racerbil. Som grädden på det beryktade moset studsade han ner från scenen under näst sista spåret, In my place, och flängde runt i publiken. Häftigt!
Bäst: Fix you, White shadows, In my place, The Scientist
Sämst: Att det ibland blev lite för rockigt
Betyg: 4+
Red hot chili peppers. Globen. December, 2006.
Min första stora konsert som stockholmare tillbringades med pop-funk-bander RHCP. Dystert nog har de aldrig varit speciellt bra live, och funkandet tog överhanden. Anthony Kiedis, Flea, Frusciante och Smith var förvisso ganska energiska på scen, men det kändes som en vanlig dag på jobbet för dem. Dessutom blev det lite väl mycket stoff från nya skivan Stadium arcadium, och alldeles för lite från Blood sugar sex magik och Californication. Rutinen är stor hos amerikanerna, men för att vara störst måste man vilja.
Bäst: Californication, By the way, Warlocks
Sämst: Vad hände med Under the bridge, Parallel universe, Scar tissue och andra godingar? Bristen på vilja lyste igenom
Betyg: 3-
Bob Dylan. Globen. Mars 2007.
Vapendragaren Karldavid drog med mig till en spelning med sin stora idol - den levande legenden Robert Allan "Bob Dylan" Zimmerman (Zimmerman hette han vid födseln, men bytte sedan namn). Är inget jättestort Dylan-fan, men han duger definitivt i krig. På ålderns höst har Dylan sedermera blivit aningen slätstruken, och spelningarna är inte vad de alltid har varit. Vi blev dock positivt överraskade när Bob rev av hela tre låtar med gura! Något som inte är så vanligt. Spelningen var okej, men det går inte riktigt att räkna i samma skala när det handlar om artister som Dylan. Låtmaterialet var det ju sannerligen inget fel på, men scennärvaron. Nja.
Bäst: Tangled up in blue, Nettie Moore (det är itne jag som säger det)
Sämst: Det faktum att ingenting hände på scen under hela konserten, bortsett från att de bytte låtar
Betyg: 3
Rolling stones. Ullevi. Augusti, 2007.
Världens största rockband (med betoning på rock) genom tiderna besökte äntligen det goa Göteborg för en spelning. Men vad blev det? En intensiv Mick Jagger fick lagom mycket hjälp från sina medhjälpare, och som ensamt glansnummer fanns det inte mycket för den bredkäftade engelsmannen att göra. Värst av alla var Keith Richards, som stupfull knappt kunde komma åt ett ackord. Spektaklet och showen var det inget fel på, men vill man vara bäst genom tiderna måste man kanske nyktra till någon kväll.
Bäst: Mick Jagger, Midnight rambler, Honky tonk women
Sämst: Keith Richards, Paint it black
Betyg: 2+
Jens Lekman. Södra teatern. September, 2007.
Efter sommarens besvikelse behövdes en bra konsert. Lite oväntat lyckades Jens Lekman stå för det inslaget. Den indiepoppande göteborgaren med brustet hjärta kom till Stockholm med ny skiva, spelglädje och dessutom vad som mer eller mindre liknade ett big band. Med stöd av sitt pådrivande band och sin egen drömmande attityd charmade han den lilla publiken och blev väl behandlad. Speciellt positivt var det att han hade just ett så stort crew med sig, och jordens alla instrument var representerade.
Bäst: Black cab, Into eternity, Friday night at the drive-in-bingo och alla instrument
Sämst: Lite slött, och lite dåligt tryck
Betyg: 4
Mika. Globens annex. November, 2007.
Falsettens mästare, Mika, kom till Stockholm och visade prov på finfin kunskaper i svenska.
Konsertmässigt var det också väl godkänt. En sprakande färgshow passade sprattelgubben Mika perfekt, och allt var som ett enda stort barnkalas. Hitsen framfördes storslaget, nästan bombastiskt, och Mika studsade runt som om det inte gick att få stopp på honom. Men när man bara har släppt ett album går det inte riktigt att göra en helt fullgod spelning, och Mikas spattighet i utfyllnadsspåren blev nästan lite banal.
Vi väntar med spänning på hur han ser ut två-tre album senare.
Bäst: Grace Kelly, Stuck in the middle, Big girls (you are beautiful) energin
Sämst: Någon ny låt som ingen riktigt tog till sig, en fjantig synth-cover som jag inte kom ihåg vad den hette och avsaknaden av en riktigt bra setlist
Betyg: 3,5
The Hives. Globens annex. December, 2007.
Sveriges bästa liveband intog mondänt ett Annex med reckordmycket publik. Howlin' Pelle och de andra körde fullt ös från början till slut, och det fanns förstås inte en lugn stund. Deras nya lite stoltserande sound blandades med det gamla skräpiga, och Pelle manade på den unga publiken att hylla honom själv och bandet så som de borde hyllas. Öset var på topp och trycket var underbart. Fattades gjorde bara en lite mer förstående publik och möjligen, möjligen ett extra snäpp i intensitet av Fagersta-bandet. Dessutom kunde det överdrivna mellansnacket uteblifvit.
Bäst: Main offender, Return the favour, A little more for little you och The Hives ständiga trampande, stampande och ösande
Sämst: T.H.E.H.I.V.E.S. och den juvenila publiken
Betyg: 4
Specialarrangemang:
Moneybrother, Salem al Fakir och Säkert!. Havsbadsparken, Lysekil. Juli, 2007.
Årets första intimkonsert var ett faktum. I kallt Sommar-lysekil frälste Moneybrother publiken med sin nya kumpaner Salem al Fakir och Säkert! Oturligt nog förstod sig publiken inte riktigt på de två sistnämnda, och det var först när Moneybrother tog vid som det lossnade ordentligt.
Bäst: Salem al Fakirs mycket väl godkända försök att göra något av stunden, Moneybrother under It's been hurting all the way with you Joanna och Säkerts! trevliga attityd då hon minglade vid dip-grönsakerna
Sämst: Publikum, vädret och en och annan okänd låt
Betyg (för evenemanget): 3
Moneybrother, Säkert!, Florence valentine, Jonas Game, Sahara Hotnights m.m. Pop-up, Umeå. November, 2007.
En salig blandning av artister och en helkväll i Umeå till ett pris av 300 riksdaler. Mums. Florence Valentine körde hårt, Sahara hotnights spelade tungt, Säkert! spelade bra och Moneybrother spelade skjortan av många då han fick avsluta kalaset. Det är det här som behövs i Sverige.
Bäst: Mixen, kalaset, Moneybrother-saxofonistens danser
Sämst: Fjortisarna i publiken och att konserterna låg på varandra. Är man i Umeå vill man dessutom se Isolation years. Nu fick man bara se sångaren Jakob Nyström spela bas med Säkert!
Betyg (för evenemanget): 4
Sådärja. Det var nog alla spelningarna för hela året, hoppas jag inte glömde någon. Om du har varit duktig och läst allt ovanstående är du antingen väldigt intresserad av musik eller också hjärndöd. Hur som hafver skall du ha en eloge. Känner du att det börjar bli tröttsamt tycker jag att du ska slut läsa för ett tag och fortsätta imorgon.
Jag kommer nämligen att plädera ett tag till.
Snart dags
Kommer vi tillbaka?
Fotbollssorg
Arsenal fick nämligen precis pisk av ManU i FA-cuepns femte omgång. Det blev 4-0, och ja, Gunners var tämligen chanslösa. Det här är sorg.
