Squash, Tommy Steele och grymma vrister

Okej, dags att ta tag i saker och ting igen. Vi börjar med att sammanfatta helgen:
   Nya målet är, som sagt, att komma i form till den 29 december då jag (förhoppningsvis) ska resa. Jag kan faktiskt stolt erkänna att jag inte är helt under isen vad gäller kondition, men det finns minst sagt en hel del att jobba på. Jag har vägt in mig: ca 64 kg, och tagit vilopuls: knappt 60 slag/minut. Det har blivit några promenader innan helgen, men i lördags blev det dags för det första ordentliga träningspasset: Två timmar squash. Det var första gången jag spelade. Det var jobbigt. Jag flåsade ut lungorna flera hundra gånger.
Det var Fracke och hans storebrors polare Daniel som stod för motståndet, och jag med min oerfarenhet fick ila som en tätting mellan bollarna. Pust och frust.
Efter squashen blev det jätteräkor och klyftpotatis på Kungshallen, och slutligen bio på Söder.
Filmrecension/-referat: Härmed förklarar jag er Chuck & Larry
Två polare ska låtsas vara homo. De blir avslöjade i slutet. Ingen viktig dör. Ganska rolig film stundtals.
SLUT PÅ FILMRECENSION



   Under söndagen hängde jag med syrran. Vi åt och fikade för päronens pengar, och det smakade förstås extra gott. Efter det åkte jag hem och åt tårta med grannarna. Försökte verkligen stå emot, men har man epitetet kakmonster måste man, tyvärr, offra sig ibland.

Nåväl, idag har jag varit i stan tillsammans med Karldavid, Gamle G, Isabelle och En blå banan (= Annie i klassen. Hon är varken blå eller banan, men vi brukar kalla henne det av en anledning som vi numera har glömt). Vi gjorde, hur som hafver, en enkätundersökning om så kallad "thrill seeking", alltså hur mycket våghals man är. Vi hade lagt in fräcka kontrollfrågor, såsom "Vilket hockeylag håller du på?" och "Vilken hamburgerkedja föredrar du?". Jag kom på de fräckaste frågorna, om någon undrade.
   Sedan jag kom hem har jag pluggat och diskat. Dessutom har jag NÄSTAN sovit middag (det var längesedan nu) och, ja, tittat lite, lite, lite på TV.



Dagens låt:

Tommy Steele - Elevator rock


- För er som inte vet det, så var Tommy Steele Elvis största konkurrent. Riktigt ball snubbe, som förstås kom lite i skuggan av "Kungen". Jag försöker ihärdigt öva in den balla dansen med benet, men den är lika svår som Allers storkryss!



Min fysik kan som sagt förbättras en hel del, men det finns något på min kropp som mer eller mindre uppnår perfektion - mina vrister. Av den anledningen avslutar jag dagen med en bild på mitt högerben.


- Titta! Är vristen inte fantastisk?! Ifall ni undrar varför sängen är obäddad är det för att jag har problem med uppbäddar-tomtar. Det är en små krabater som ränner runt i studentlägenheter och river upp lakan. Man råder bara bot på dem med citronpeppar och Absolute music 27-plattor.

Tack och hej, pepparspray!

// Hank

Kommentarer
Postat av: Johanna

Underbart välformade vrister Hans

2007-10-01 @ 22:40:20
Postat av: Helena

Tack snälla du. Vi får se, men ibland blir man ju bara så himla trött. Sen tar ju en aktiv blogg väldigt mycket tid. Jag får mellan 200-300 kommentarer varje dag och tycker att jag vill svara på alla, så.... Natti, natti, Helena!

2007-10-01 @ 23:17:44
URL: http://www.beverlyhills.blogg.se
Postat av: Hasse

Hmmm, jo, för mig är det ju lite lättare att svara på alla kommentarer. Mina vrister rockar.

2007-10-01 @ 23:53:04
Postat av: Karin

tyckte de förut, och ja, de är supergoda, men aningen för söta.. och så är jag ju svag för lakrits

2007-10-02 @ 09:48:26
URL: http://karinolofsson.blogg.se
Postat av: Hasse

(För oinsatta diskuterar vi alltså Menthos-smaker):
Nä, de är ju lagom söta, och menthoslakrits är inte riktig lakrits. Så det så!

2007-10-02 @ 11:43:28
Postat av: lina

Jo, det är allt fina vrister...men jag vet någon som har MINST lika fina vrister + mindre benhår

2007-10-02 @ 23:57:21
Postat av: Hasse

Vem då? Inte du iaf. Jag rakar inte mina ben!

2007-10-03 @ 09:27:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0