Sitter och väntar...
Det här skulle bli en bra söndag, men hittills har den börjat lite knackigt. Anledningen är att jag skulle spela tennis med Fracke idag, var det tänkt. Men jag får inte tag på honom, och jag är liksom fast här. Jag vill nämligen dra in till stan, men jag kan liksom inte göra det, för då måste jag ta med mig tennisgrejerna, ifall Fracke hör av sig. Och om han inte gör det så är det onödigt att ha med sig en bag fullproppad med kläder. Hoppas ni förstår. Det är i alla fall väldigt synd om mig.
Han låter säkert bli att höra av sig med mening, eftersom jag ägde honom och Kalle på bowlingen igår. Jag vann BÅDA serierna och slog ihop till 146 + 176 poäng. Det sistnämnda var bara tre poäng från pers (som man så fint kallar det nu för tiden).
Planen nu är att vänta lite till, och om Fracke inte hör av sig dra in med Gonz till stan. Då ska vi ventilera lite, samt eventuellt göra lite vilda danser.
Som tidsfördriv till dess lägger jag upp lite sköna bilder.
- En bild från i påskas där jag spelade fotboll med fr.v: Wånken, Axel, Skalken och Baba. Kolla Wånkens hår. Sicken volym! Notera gärna också att Skalken pekar in i kameran lite förstrött.
- Gonz lär sig hur man använder en parkeringsautomat.
- Jag putsar Gullan. En fin bild från i somras. Greggan var ihärdig och gav exakta instruktioner om hur man skulle göra.
- Min granne Jepser. Världens ballaste unge. Han brukar hänga lite hos oss och titta på när min mamma lirar piano. För min mamma är typ hans idol. Så han och hans polare brukar hänga med min morsa. Värre är det dock för Greggan. Sedan Jesper och hans polare har klejmat morsan, så har Jespers lillasyster Sofie och hennes kompisar kommit på att Greggan också går bra. Så de brukar hänga med honom. Det är han inte jätteförtjust i.
Dagens låt:
Kaoma - Lambada
- En magisk låt och ett av mina första musikminnen. Sången och videon är fyllda med underligt vemod, och det här är en låt som man aldrig egentligen förstår varför man tycker om.
Slut på sköna bilder för den här gången. Nu blir det lite Family Guy.
Tack och hej, leverpastej.
// Hans
Han låter säkert bli att höra av sig med mening, eftersom jag ägde honom och Kalle på bowlingen igår. Jag vann BÅDA serierna och slog ihop till 146 + 176 poäng. Det sistnämnda var bara tre poäng från pers (som man så fint kallar det nu för tiden).
Planen nu är att vänta lite till, och om Fracke inte hör av sig dra in med Gonz till stan. Då ska vi ventilera lite, samt eventuellt göra lite vilda danser.
Som tidsfördriv till dess lägger jag upp lite sköna bilder.
- En bild från i påskas där jag spelade fotboll med fr.v: Wånken, Axel, Skalken och Baba. Kolla Wånkens hår. Sicken volym! Notera gärna också att Skalken pekar in i kameran lite förstrött.
- Gonz lär sig hur man använder en parkeringsautomat.
- Jag putsar Gullan. En fin bild från i somras. Greggan var ihärdig och gav exakta instruktioner om hur man skulle göra.
- Min granne Jepser. Världens ballaste unge. Han brukar hänga lite hos oss och titta på när min mamma lirar piano. För min mamma är typ hans idol. Så han och hans polare brukar hänga med min morsa. Värre är det dock för Greggan. Sedan Jesper och hans polare har klejmat morsan, så har Jespers lillasyster Sofie och hennes kompisar kommit på att Greggan också går bra. Så de brukar hänga med honom. Det är han inte jätteförtjust i.
Dagens låt:
Kaoma - Lambada
- En magisk låt och ett av mina första musikminnen. Sången och videon är fyllda med underligt vemod, och det här är en låt som man aldrig egentligen förstår varför man tycker om.
Slut på sköna bilder för den här gången. Nu blir det lite Family Guy.
Tack och hej, leverpastej.
// Hans
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag hade en katt som hette Gullan när jag var tio!
Postat av: Hasse
Karldavid eller?
Trackback
