Hansolof.blogg.se

Hallå alla bloggisar! Har lite dåligt samvete för att jag uppdaterat så lite på sistone, men jag tror och hoppas att det blir ändring nu.

Okej, dax (med x) för en liten helguppdatering från allt rejv i Köping.
Helgens riktiga överraskning ägde rum igår. Snerik och Gamle Gonzberga drog hem från Köping, men jag stannade kvar för lite intimitet med Kråkan (a.k.a. Karldavid). När vi kom hem från lunch på Mackedonkan vid halv sex-tiden ringde Kråkans polare och sa att han hade fyra biljett till Ulf Lundell. Gratis! Om två timmar! Och jag och Kråkan var invited!
Så det var inte så mycket att tveka över. Vi mummade upp oss minimaliskt och skuttade in i Kråkans gamla (eller egentligen ganska nya) Clio och körde de knappa fyra milen till konserthuset i Västerås.

Vi ska reda ut det här. Jag är absolut inget hardcore Uffe-fan egentligen. Men eftersom några kompisar lyssnar ganska febrilt får man liksom hänga med. Dessutom har man ju hört Lundell sedan barnsben. Men det sjukaste är att jag ska på Lundell i Örebro i oktober OCKSÅ, eftersom Axel mer eller mindre tvingat med mig. Med andra ord blir det två Lundellisar på en vinter - något som jag egentligen inte riktigt förtjänar.
Jag kan hur som harfver inte riktigt göra någon riktigt rutinerad utvärdering av konserten igår. Men jag ska försöka. För Kråkan vill läsa:

Lundell kom in på scenen vid 19.30 och körde en handfull låtar unplugged. Därefter kom ett femmannaband in på scenen och körde elektrisk med Uffe. Totalt höll den gamle räven på i nästan 3 timmar. Ryktena om hans långa spelningar visade sig vara sanna.
Den elektriska delen var bäst, även om akustiskt är speciellt, eftersom det är just... akustiskt. De flesta låtar var omarrangerade, och personligen gillade jag Folket bygger landet, Skaka på dom och Förlorad värld. Bland de akustiska var Kär och galen bra.
Annars var mellansnacket allmänt skönt. Ganska lösryckt, böljigt och osammanhängande, men ändå så Ulf Lundell. Eller just därför så Ulf Lundell, antagligen.
Sittplats på Ulf Lundell i Västerås är inte helt fel. Det var rivigt och stillsamt på samma gång. Och Uffe är ju Uffe.

---

Dagens sked:

Han som står med kepa och turkosaktig jacka bakom staketet i Sommar och sol-videon i Hajk skedar en sork


Jag snackar alltså om killen som står bredvid en snubbe i solbrillor bakom staketet. Han är med efter typ 0:48 och 1:53.

---

Dagens låt:

Ulf Lundell - Folket bygger landet


Vi måste förstås ha med lite Lundell. Här kommer en av höjdpunkterna från konserten.

---

Ånglok

// Hasse Larson

Grabbarna Grus och jag är i Köping hos Kråksången. Kan inte utlova så mycket bloggande, men här kommer ett litet inlägg.
Igår bowlade vi. Jag vann första serien på 160 poäng. Erik vann andra på 154. I den tredje ofullständiga serien spelade Kråksången monstruöst och slog sju strajkar. Han gick om mig i totalen. Tyvärr kunde han dock inte räknas som segrare eftersom man var tvungen att ha vunnit en hel serie för att vinna totalen. Sådana var reglerna som vi gjort upp innan vi började spela. Tyvärr älskar folk att rösta ner mig och se mig förlora, så det verkar som om Davsan vann trots allt. Jaja, det är smällar man får ta, jag är i alla fall bäst på FIFA 98 och högläsning.

Efter bowlingen spelade vi poker. Gonz vann på fusk.

Nu spelar Davve match. Jag har precis löst melodikrysset och Gonz och Snerik sitter i köket och äter pizza till frukost. Jag vill gärna gå på marren och heja lite. Det vill inte de andra två. Får nog locka med lite bacon.

Nu kommer en fin Köpingrelaterad video.


Kolla på Micke som står bredvid under Tobbes tal. Klockren!

Dagens sked:

En kroppkaka skedar Vargen i Bamse

---

Dagens låt:

Ray Charles - Georgia on my mind


Stuart Gorrell skrev den här låten 1930, men det är med Ray Charles den är mest känd. Den har sjungits av flera artister och finns dessutom på svenska. Texten lär hänvisa både till staten och en kvinna med namnet Georgia. Enjoy!

---

Lurpassa

// Hasse Brasse

az<wxä'påö
zxasvbdmnf7,ik.0ÄÖ`?Å
wcs3vb7mn.k-0l?PÖÄÅa2s3c4vd5bfgy6mn7h,il

Det där var Karldavids lilla hälsning den här dagen.

Ikväll är det jag och Karldavid, a.k.a., Min lilla kråksång, som gäller.

---

Jag tänkte berätta om det tredje och sista förbjudna skämtet idag.

"Tänk dig att du åker i en bil och kör förbi en ladugård där det luktar bajs. Då säger någon: 'Men hallå, man kan faktiskt inte fisa i bilen, haha'"

Så tråkigt. Så gammalt. Nästan värre än brottsbalken.

---

Idag har jag suttit i skolan länge. Och väl. Nu är jag och Kråksången så möra att vi bara degat vid tv:n. Vi spelade NHL 2005 fyra gånger. Jag vann tre. Kråksången vann en på fusk. Nu tycker jag att han ska dricka lite öl och bli som en människa, men Kråkan är inte sugen. Blir lite besviken.

---

Dagens sked (en slumpmässig combo från mig och Kråksången):

Robert Aschberg skedar Bo Landin

---

Dagens låt:

The Clash - Janie Jones


Ska försöka att inte bli tjatig med The Clash, men det här är en låt som man verkligen måste höra om man söker i bandets ädla värld. En bitsk bomb från självbetitlade debutalbumet.


Här kommer studioversionen också.

---

Konka

// H. Larson

Ibland är rök kul.

Har suttit och pluggat ordentligt två dagar i rad nu, så det har blivit snålt med bloggande. Tyvärr.

Men. Jag tänkte prata lite mer om förbjudna skämt idag. Ni vet de där som redan dragits en miljon gånger.
Känn på denna:

"Man är och handlar och har lagt upp sin saker på bandet. Tyvärr har man glömt att lägga en stoppkloss bakom sina varor, så när kassörskan (för det är oftast en tjej, kom inte och säg något annat) kommit till ens sista vara och därefter börjar dra nästa kunds varor, inflikar man snabbt: "Åååh, det där är inte mitt". Då ska alltid personen efter skrocka: "Joo, men du kan få betala för det där, det gör inte mig något, hehehe".

Tråkigt och gammalt.
Vi som själva suttit i kassa känner också igen när man försöker dra en vara flera gånger utan att den går in och kunden säger:
"Jaha, men då är det väl gratis? Höhöhöhö"

Blä.

---

Visste du att...
...Lina Medina från Peru är världens yngsta morsa genom tiderna? 1936 födde hon ett barn. Då var hon 5 bast.

Tänk hur det var när ungen växte upp. När hon typ gick i trean så sa hon till sina polare:
"Nej, jag måste dra nu. Morsan ska konfirmeras idag"
Eller tänk när de växte upp! Då kanske morsan sa:
"Ojojoj, jag var inte alls så trotsig när jag var 15. Det var bättre förr. För fem år sen, asså"

---

Dagens sked:

Helan skedar Halvan

Inte så chockerande, jag vet, men låt den sjunka in.

---

Dagens låt:

Oasis - Live forever


Klassiker från första skivan, Definitely maybe (1994), som sedermera blev det snabbast säljande debutalbumet i Storbritannien någonsin. Resten är historia. 
Hade Oasis varit mer ödmjuka och mindre knarkiga hade de kunnat få ha med någon av sina låtar på mitt eventuella bröllop... Men det kanske de får ändå. Bra låt med ett på den tiden grymt band. Det finns en riktigt bra liveversion där Chris Martin kör denna, men vi sparar lite på det stycket till en annan gång. Här har ni originalet att frossa i ett tag först.

---

Bengt Kentsson

// Hansolof

Karldavid påpekade att vi inte hade någon låt idag, och det är förstås något som ska ändras på innan klockan slår tolv.

Dagens låt:

Tony Christie - Is This The Way To Amarillo?


Eftersom Karldavid påminde mig fick han förstås äran att utse dagens låt. Dessutom är han den enda medlemmen, bortsett från mig, i vår musikcirkel. Här kommer ett meddelande från Karldavid (a.k.a. Min lilla kråksång):

Denna goding har länge, länge, länge legat undangömd någonstans i hjärnan där man har alla låtar man någonsin hört. Tills idag då jag såg ett gammalt avsnitt av Rena Rama Rolf, där en karaktär spelad av Cleas Malmberg sköng refrängen till denna låt, och vips så hade den letat sig fram från de mörkaste gömmorna i min hjärna! Varsågod!

---

Slöfock

// Jolly B

Åt precis ett äckligt päron.

Är det något jag stör mig på, så är det när folk drar skämt i vardagen som man hört 200 gånger. Av allt som jag ogillar ligger det i topp på min usch-lista, strax före barnmisshandel, krig och cancer. Nä, skämt åsido, men det är en smula störigt.
Alla som är mer eller mindre hemma på att ägna sig åt bollsporter, känner utan tvekan till det här scenariot:

Föreställ dig att man spelar lite skojfotboll på två mål. Om sedan bollen skulle rulla in i ett mål som inte är i spel, som till exempel står på sidan, måste någon idiot varje gång ropa: "Måååål"

Snälla! Det var ju knappast så att någon missade att bollen rullade in i ett annat mål. Stön.

Jag kommer att dra fler exempel på detta senare.

---

Dagens sked:

Kanye West skedar en jätteräka som skedar Majestix (från Asterix)

---

Dagens låtar:

France Gall - Cet air lá


18-åriga France Gall vann melodifestivalen 1965 Poupée de cire, poupée de son. Samma år spelade hon in den här fina låten. Efter att mer eller mindre ha varit anonym under 70- och större delen av 80-talet återvände France Gall till rampljuset 1987 med låten Ella, elle l'a. Ni som hänger med hyfsat i musikvärlden vet att Kate Ryan nyligen gjort en slätstruken cover på den låten. I och för sig kan jag inte påstå att stycket är speciellt upphetsande från början heller.
Det är däremot låten ovan. OCH på tal om covers har April March (känd från bloggen) gjort en cover på denna låt. Där har vi en typiskt bra cover.



Fin video och allt.

---

Arsenal toppar Premier league. Var på O'Learys och såg matchen mot Bolton igår. Fick visa leg. Även Fracke fick visa leg. Han är 25.

Ha en skön avslutning på veckan så hörs vi!
Rejv.

// Hans O. Larson

Jag vet att det var några tappra själar som gav sig på att läsa hela gårdagens text. Ni kan få glass någon gång. Kanske. Så här i efterhand vrider jag mig förstås lite i stolen av det faktum att jag på något sätt trodde mig veta något om musik. Men nu är allt skrivet och jag är ändå lite stolt över att jag lyckades printa ner allt. Så även några språkförbistringar, men det är smällar som man får ta.

För övrgt var Albert Hammond Jr., känd från The Strokes, förband till Coldplay. Hans musik var tung och duktig, men lite tråkig. Bäst när en gitarr slogs i kras.

Så, åter till handlingarna och de mer klassiska blogginläggen. Idag tänkte jag introducera en liten lek som jag kommit på. Den heter Vem skedar vem?
Reglerna är enkla. Man ska komma på ett antal personer eller ting, oftast två, som skulle kunna skeda varandra. Smaka till exempel på: "Leif G.W. Persson skedar Barbapappa". Tänk er de två ligga där och skeda lite. Lite allmän skedning bara, lite mys helt enkelt.
Några andra klassiska, sköna skedar:
"Tommy Söderberg skedar en säck med bollar"
"Sailor Moon och Peter Harrysson skedar en minibuss"
och en riktig toppensked:
"Håkan Hellström skedar Jabba da Hut, som i sin tur skedar Yabba-dabba-doo-Fred Flinta"
Jag vet att han bara heter Fred Flinta, men säg Yabba-dabba-doo-Fred Flinta för dig själv så fattar du hur skönt det låter.

Jag tänkte här och nu introducera ett nytt inslag i bloggen: Dagens sked. Det är precis vad det låter som. (Och den här dagens sked blir förstås trippeln med Håkan ovan)

Alla är välkomna att lämna några sköna skedar i kommentarerna. Kan bli riktigt kul.
Stalltips: En bra grej är att blanda verkliga personer med fiktiva figurer och kanske till och med saker.

---

Dagens låt:

The Clash - Police on my back


Längesedan vi hade lite Clashlåtar här i bloggen. Här kommer Police on my back, som är första spåret på andra skivan av Sandinista! (cd-versionen). Ett riktigt skönt och mixat album som verkligen understryker bandets förmåga att palla vilken musikstil som helst. Okej, nu blev jag sådär stroppig igen. Håll till godo!

---

Korp.

// Ricky Rejv

Det var längesedan jag verkligen längtade så mycket till en konsert som jag gjorde till Coldplay igår. Och trots att jag egentligen inte ville veta så mycket om vad som skulle komma, kunde jag inte hålla mig från att läsa recensionerna av onsdagens konsert. Den fick tre av Markus Larsson i Aftonbladet, FEM av Stockholm City (i en jättelös hyllningsrecension), och Expressens Anders Nunstedt tyckte att det var "bra".
Själv ville jag veta om de kunde bräcka den mäktiga upplevelsen 2005.

Stämningen var förstås på topp. Bortsett från att jag satt på min snåla läktarplats och grämde mig över att inte få stå på golvet var det mesta frid och fröjd. Förutom en snubbe som köpt fel storlek på sin konsert-t-shirt.
När klockan var 20:59 embarkerade Coldplay scenen till ljudet av publikjublet.

Jag tänkte göra precis som en massa andra tidningar och pretentiöst recensera låt för låt. Varsågoda (siffran = betyg):

Life in technicolor: Bandet inleder med att stå bakom ett genomskinligt skynke och svänga lite till den här intrumentala biten. Därefter försvinner skynket och de brakar loss i:

Violett hil: Är öronbedövande och mäktig under Bucklands solo och under refrängtextraden "If you loooooove me, want you le-et me know/go". Annars förvånansvärt slapp och lite spretig. 3-

Clocks: Borde egentligen kommit före Violett Hill. Coldplay gungar igång på allvar och man har presenterat sig på allvar. 3+

In my place: Kan väl inte gå fel? Alla sjunger med och golvet skakar. Någonstans här förstår jag att setlisten mer eller mindre lär bli en kopia från onsdagens konsert. 4

Speed of sound: Enligt Nunstedt bättre än under onsdagen. Inget riktigt mästerverk, men håller stämningen kvar. Chris Martin tar i så att han nästan spränger ansiktet. 3

Cemeteries of London: En låt som jag egentligen aldrig fastnat för på nya skivan, men som verkligen tar ut sin rätt live. De pådrivande trummorna och allsången under "la, la, la, la, la, la, he-ey" gör det mäktigt. 4-

Chinese sleep chant: Känns lite som pausmusik. En låt som knappast kommer att spelas av Coldplay om fem år. 2

42: Första akten av låten är slapp. Mittenpartiet coolt. Hade jag varit Coldplay (tur att jag inte är det) hade jag spelat mer på den riviga biten. Lyckligtvis verkar publiken bry sig måttligt och stämningen är fortsatt hög. 3

Fix you: Som jag befarade väntar Coldplay inte med sitt huvudnummer, utan river av det mitt i smeten. Blir ändå en riktig höjdare och Chris Martins ljuva stämma dränks av min och alla andras "Lights will gu-u-u-u-uide you home, and ig-ni-i-i-i-ite your bones, and I will tryyyyyyyy, to fix you!" När låten byter karaktär och Bucklands gitarr brakar loss känns det alltid som om man är med i en ganska bra serie på trean. 5-

Strawberry swing: Neeej! I och för sig gillar jag albumversionen av Strawberry swing, men nu tar den verkligen kol på den magiska stämningen. Även om publiken vägrar visa det. 2

God put a smile upon your face: Bandet går ner på en av scenens bryggor och ställer sig tillsammans på en upplyst plätt. En spöklik God put a smile... går av stapeln och sedan förvandlas den till Talk efter ett tag. Inte jättemäktigt, men annorlunda och kul. 3+

Här försöker Chris Martin ensam vid pianot köra igång Amsterdam från andra skivan. Men Coldplaysångaren spelar fel och ger upp. Försöket att vara annorlunda jämfört med onsdagen går i stöpet. Hade kanske behövts för att på allvar infria bandets löfte tidigare under konserten om att vara bättre än dagen innan.

The hardest part (+postcards from far away): Ingen grämer sig över uteblivna låtar när en klaviaturversion av det här mästerstycket ljuder i Globen. Vacker och hjärtnypande. Jag blir påmind över hur dåligt jag spelar den låten när det är jag som sitter vid tangenterna. När Martin spelat The hardest part kör han vidare på vackra snutten Postcards from far away. 4+

Viva la vida: OJOJOJ! Egentligen tycker jag att Viva la vida är lite överskattad, men här får jag verkligen svar på tal. Det här något av det grymmaste jag sett spelas på en scen. Viva la vida överträffar självaste Fix you. Publiken skrålar med och Globen har börjat rulla. Det här är sjukt! 5

Lost!: Efter en sådan pjäs tycker man att det skulle kunna komma bättre låtar än Lost!. Men det funkar faktiskt. I alla fall nästan. Mastig. 3+

The Scientist: För oss som läst recensionerna var det bara en tidsfråga innan det här skulle hända. Hela bandet springer bak till ett ställe på nedre läktaren, precis under mig, och kör The Scientist akustiskt på gura. Den sköra balladen blir lika fantastisk som vanligt. 4

Death will never conquer: Will Champion tar ton i nya gratislåten Death will never conquer. Bra och käckt stycke, men det känns inte som något episkt direkt. Publiken klappar dock med och det känns lite som countryline med västar, boots och pickadulver. 3

Bandet tackar för sig. Alla väntar på extranumren.

Politik: Inte någon riktig godbit som studioversion, men när Kallspel plockar fram den live kan de välta vilken Rhodoskoloss som helst. Ljud- och ljusshow. 4-

Lovers in Japan: En av de riktigt glada överraskningarna. Japanska filmer rullas på den enorma skärmen bakom bandet och konfetti sprutar från taket. Alla instrumenten trycker får bröstkorgen att tryckas ihop. Bland kvällens bästa. 4+

Death and all his friends: Sitter mer eller mindre ihop med föregångaren. Känns som allmänt bra arenarock. 4-

Bandet går ut igen, men alla vet att det inte är slut. Äntligen kommer:

Yellow: Först går kvartetten ihop i en liten ring och kör taktiksnack. Jag funderar på om de tänker köra någon rockad, men så blir inte fallet. Martin gör ett jättesprång och när han landar sprakar den gula visan  iväg från instrumenten och frälser hela ett sammansmält Globen. Alla står. Det här är bra grejer. 5-

SAMMANFATTNING:
En show på alla sätt och vis. Jag misstänker att det var snäppet bättre än under onsdagen (lite för att Nunstedt antydde det). Men även om det är mäktigt, blir det snudd på bombastiskt och stryker lite väl mycket medhårs under vissa stunder. Ibland (inte ofta) kommer bandet även av sig något på instrumenten. Låtval går alltid att fundera på, men när låtar som Viva la vida trycker ner alla 14 000 personer i sina skor vet man att det är en upplevelse utöver det vanliga man har hamnat på. Och visst finns det gått om energi att plocka av från bandet.

BETYG: 4 (om än inte solklart)

-----------------------------------------------------------------------------

KONSERTENS...

...bästa: Viva la vida, Fix you, Lovers in Japan och Yellow. Det är gott om masterpieces.

...sämsta: Strawberry swing efter Fix you. Där hade det passat bättre med något annat. Även Violet hill en lite sämre än väntat. Chinese sleep chant ett mysterium.

...besvikelse: Jag räknar flera gånger om, men enda låten som kom från Parachutes var Yellow. Vad hände med Trouble och Don't panic? Slopa i alla fall några låtar från nya skivan. Ikväll körde de alla därifrån, utom en (Yes).

...diss: Efter konserten kom två unga herrar från Aftonbladet och intervjuade mig. Först tänkte jag banga, men så kom jag på hur jobbigt det är för mig själv när folk bangar då man ska göra enkäter och skit. De frågade vad jag gav för betyg till konserten. Jag ville verka lite intelligent och svårflörtad, så jag hävde ur mig:
"Kan man ge halva? Nähe, inte det, då får den tre. En stark trea.
"Kan du berätta kort vad du tyckte?"
"Jag tyckte att de blandade och gav. Det var bättre när jag såg dem för tre år sedan"
Blandade och gav?! Vilken normal människa använder det uttrycket om en konsert? När jag fått säga mitt frågade reportern vad jag hette, gjorde och hur gammal jag var.
"Hans Larson, med ett s, 22 år, journaliststuderande" svarade jag.
Efter en snabb titt i reporterns block såg jag att han bara skrev journalist, så jag påpekade igen:
"Journaliststuderande alltså"
Snerik som stod bredvid sköt dock in:
"Men han jobbar som journalist också, skriv det"
Jag kände mig lite som ett sånt där jobbigt objekt som jag själv brukar intervjua och som brukar tro att det är den själv som skriver artikeln: "Skriv inte det, men du måste skriva... blablalba". Well.
Efter min lilla diss fick jag lite dåligt samvete. Var det här verkligen ett helt betygsnäpp sämre än när jag såg Coldplay 2005? Jag gick hem och sov och drömde och Coldplay och vaknade med lite vånda. Gick och köpte Aftonbladet och såg att jag inte kommit med: Yeeeees. Då kan jag ägna mig åt att småhylla dem här istället. På grund av mitt dåliga samvete höjde jag betyget, som ni såg.

...citat: Chris Martin säger: "This is probably the tallest building we ever played in". Vilket iakttagande! Hade bara fattats ett "duuuuude".

...laser: den blå.

...move: Chris Martin igen. Fick för sig att spela full (såg det ut som) efter en låt. Nästan kul.

...varför: VARFÖR åt jag inget ordentligt innan konserten?

..,skämt: Jag lurade Anna, som stod på golvet, att de delade ut gratis biljetter till Åmåls stadsfest och sex popcorn i en plastmugg uppe hos oss på läktaren. Hon gick nästan på det.

...hunk: Basliraren Guy Berryman. Grymt snygg!

...boll: den stora i mitten.

...inte nu igen: Jag läste lite kommentarer på Larssons recension i Aftonbladet igår. Snälla! Folk blir verkligen uppretade när han inte ger betyget 5 till alla låtar. Till skillnad från dem så har han faktiskt varit på mer än tre konserter.

...tråkigaste konstaterande: Coldplay är hypade (i och för sig ingen nyhet). Det är synd. Men inte så konstigt.


Det var bra igår. Men det var bra 2005 också. Bättre, musikaliskt sett, då, men bättre showmässigt sett nu även om deras blinkande skärm 2005 kändes mer klassisk än bilden på Jeanne d'Arc igår. Men förnyelsen känns ändå som en bra grej. Men det var bättre fart på publiken i år, och när alla i Globen körar i Viva la vida är det svåruppnåeligt. Episkt, stort och väldigt.
Jag är hur som helst långt ifrån besviken. Coldplay håller sig verkligen kvar på toppen och det här är livemusik i Globen som den ska vara. Det är i stunder som de här som man tycker att världen är skön. Det är i stunder som de här som till och med magsäcken får gåshud. Det är i stunder som de här som man är glad att man älskar musik.


(ojojoj, vilken avslutning)

---

Dagens låt:

Coldplay - Yellow



Från i onsdags. Hoppas att den i någon mån tar ut sin rätt här.

---

Helg.
Allvarlig... Shit, vad långt jag skriver.

// Hans

En grymt pretentiös, såsig och flamsig recension av Coldplays konsert kommer imorgon. Där kommer jag även att försvara mig lite. Håll ögonen öppna!

På onsdag nästa vecka har vi seminarium i skolan. Jag och Karldavid* pratade lite igår om hur man skulle hinna läsa alla de tråkiga 150 engelska sidorna om ekologi (som seminariet behandlar) tills dess. Det går nämligen inte fort att läsa i den boken. Jag sa till KD att tiden helt plötsligt började bli lite knapp. Karldavid höll med och sa:
"Ja, imorgon är det ju Coldplay för dig och på fredag är det fredag, på lördag är det lördag och på söndag är det söndag. Så det är egentligen bara måndag och tisdag kvar"
Skön motivering, tyckte jag.

---

* Jag har kommit på ett nytt smeknamn till Karldavid: Min lilla kråksång

---

Dagens låtar:

Coldplay - Sparks


En av mina absoluta favvisar med Kallspel. Ungefär noll procents chans att de spelar den ikväll.

Coldplay - For you


Förmodligen ännu mindre chans att de spelar den här. Men ett b-spår som heter duga.

Coldplay - Lovers in Japan


Här har vi dock en låt som lär komma. Det har ju dillats mycket om huruvida nya skivan är bra eller inte. Vissa experter säger att det är Coldplays bästa hittills och andra menar att det är det sämsta. Personligen var jag ganska skeptisk i början och tyckte att albumet var lite uppblåst (ungefär som en opåläst feminist), men ju mer man lyssnar desto mer sjunker det in. Bra intentioner och omsorgsfull och välgjord rock, men inte något fulländat. Hade de lyckats helt med sin idé att mixa och väva ihop sin musik på det här sättet kunde det blivit ett mästerverk. Bättre än X&Y, i närheten av A rush of blood..., men inte så finstämd och följsam som Parachutes, min egen favorit. Såja, nu fick ni en klåpares recension.

Coldplay - Fix you


Tydligen sket Coldplay i Fix you på sin turnépremiär. Vilken chock! Igår lirade de den i alla fall i Globen och jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om det inte drog den idag. Helst ska den komma i slutet och inte i mitten som den tydligen gjorde igår. Det här är en sjukligt bra livelåt och när jag hörde den i Globen förra gången, 2005, trodde jag att hela den vita kulan skulle rulla iväg mot Gullmarsplan och sedan mosa halva Södermalm.

---

Rök.

// Hasse

Nu har jag fått mina Coldplaybiljetter. Skönt. Ska ladda inför imorrn nu.

Karldavid och jag ska se på Arsenalmarren idag. David dricker öl. Han är på sin andra. Jag dricker ej öl. Jag är på min nollte.
Men ibland dricker jag lite öl. En gång för ungefär två år sedan spillde jag lite öl på min t-shirt. Då kände jag mig som en The Clash-medlem. Nog om det.

Min polare Axel har nyligen kommit hem från Kanada, där han tillbringat den närmaste månaden. Han ringde förstås igår och snackade skrönor. Dessutom ringde han imorse kl tio i åtta och började mala.
"Är det inte lite tidigt att ringa nu" frågade jag.
"Nänänä, du kan reglerna - hemtelefonen får man bara ringa under dagtid, men mobil går bra när som helst. Dessutom har arbetsdagen börjat nu, så det är okej att ringa" hävdade Axel.
Han hade faktiskt rätt. Vi har vid några tillfällen ventilerat när och hur man kan ringa och nästan kommit fram till ovanstående. Men just då kände jag mig lite trött för att orka prata i telefon, trots att jag ställt klockan en halvtimme senare. Nog om det, som jag ju brukar säga.
Axel är ganska lik Greggan på många sätt. Han har nämligen, i likhet med min far, väldigt många principer och regler. En klassiker var när Axels bror kom ut med en Harry Potter-bok (tror det var Den flammande bägaren) från toaletten. Axel stannar upp och tittar förskräckt på sin yngre bror:
"Men Viktor, vad har jag sagt? ALDRIG inbundet på toaletten!"
Är det inte för härligt?


AXEL
Unik på många sätt. Riksfjant och allmän tok. Pluggar juridik. Är tillsammans med en tjej från Kanada som heter Robin, samma namn som hans rumskompis har. Axel och hans rumskompis brukar göra en fluorsköljardans. Gillar sport och kan spela lite gitarr. Brukar chocka. Har få spärrar. Går att skriva en bok om. Brukar hota med stryk.

---

Dagens låt:

Leonard Cohen - Hallelujah


En fin låt som det gjorts otaliga covers på. Men Herr Cohen har gjort den från början, och den som tror något annat kan ju ragga upp en dinosaurie. Axel ska gå på Cohen i höst och då tyckte jag att det passade med den här låten idag. Var själv sugen på att gå men kom på att jag inte kan sälla mig till de äkta fansen och kände mig av den anledningen som en dålig människa som bara går på alla konserter. Dessutom var det dyrt.

---

GUNNERS IKVÄLL!

// H.O. Larson

Idag tänkte jag prata lite om en pärs som jag upplevde precis. Det hela grundar sig i att jag och Snerik ska gå på Coldplay på torsdag och att vi (jag) därför tänkte hämta biljetterna idag.
Döm om min förvåning, men trots att jag läste upp mitt bokningsnummer och visade mitt betalkort och legitimation, fungerade det inte. Enligt snubben på ticnet-ombudet berodde det på att mitt swedbankkort inte var det rätta. Jag funderade ett tag och kom på att jag bytt kort sedan jag beställde biljetterna.
"Du får komma tillbaka med ditt gamla kortnummer"
Jag tänkte att det var lugnt, eftersom mitt kort låg i tryggt förvar hemma. Men som jag bedrog mig. Det enda jag hittade var mitt gamla mecenatkort. Panik. Jag vände upp och ner på alla plånböcker och lappar för att hitta mitt gamla kortnummer. Inga träffar. Till sist ringde jag hem och framhävde med darrande röst:
"Du måste hjälpa mig"
Greggan trodde inte att han hade varken kortnumret eller kortet någonstans i Lysekil. Han gick in och tittade i mitt gamla rum rum, men något kort fanns inte. Till sist lyfte han på några tidningar och såg något mörkblått stå lutat mot väggen på byrån. Kortet! Jag slog åtta vålter och badade i glass när jag fick höra nyheten.
Imorgon ska jag tillbaka till ticnetombuded med mitt kortnummer. Begär de att få se kortet och inte nöjer sig med kortnumret kommer jag personligen att äta upp hela Sergels torg och slå en massa oskyldiga barn.

Okej, det här var kanske inte en så rolig skröna, men jag var tvungen att få den ur mig, såhär i all press som släppt.

För att pigga upp oss tar vi en Supremeslåt.

---

Dagens låt:

The Supremes - Baby love


Ni som är lite insatta i The Supremes vet kanske att de ofta benämns som Diana Ross and The Supremes. Men med respekt för övriga medlemmar trycker jag in fröken Ross på samma nivå som de andra.
Nåväl. En riktig klassiker har ni här.

---

Nu ska jag se på Zlatan.

// Hansolof

Var nere och tvättade förut och slängde då ett öga på varningsskyltarna som sitter på torkskåpet. Där var det en varningsbild på en människa som stod vid just torkskåpet och så stod det att barn inte får använda torkskåpet.
För att visa att det var ett barn som stod på bilden hade de gjort en väldigt lite människa med snickarbyxor. Då funderade jag lite på om snickarbyxor är signifikativt för just barn. Men så kom jag på att även gravida kvinnor brukar ha snickarbyxor. Så kanske menar de att gravida kvinnor helst inte ska använda torkskåpet heller, men de kanske bara glömde skriva det.
Vad vet jag.
Har förresten alla barn snickarbyxor? Och får man använda torkskåpet som barn om man inte har snickarbyxor. Ska nog ringa hyresvärden och fråga.
Och tänk om jag har snickarbyxor någon dag (ett par röda, till exempel) får inte jag använda torkskåpet då?

En av mina bästa fränder är Baba (heter egentligen Sebastian). Han är rolig på många sätt. Mest lustigt är nog hans fiktiva stad Bababorg, över vilken han regerar med makt och respekt. Av någon anledning har Baba fått för sig att det mest ärofyllda man kan åstadkomma på den här jorden är att bo (eller låtsasbo) i Bababorg. Framförallt tror han att min högsta dröm är det. Och det är det, egentligen.
Därför brukar Baba bestämma mitt Bababorg-öde utifrån vad jag gör i det vardagliga livet. Om jag till exempel bjuder honom på glass får jag en fin villa i Bababorg och om jag bjuder honom på pizza blir jag utrikesminister, eller något i den stilen. Skulle jag däremot göra något drygt, är det stor risk att jag blir utkastad från Bababorg.
Det var ett tag sedan Baba brukade belöna mig med priser relaterade till Bababorg, men jag kom på att det är ganska kul. Borde ta ett snack med Baba om det där.


BABA
Känd från Lysekil. Spelar collegetennis i staterna. Är optimist och kilar stadigt med Astrid. Brukar hitta på regler om det mesta. Har en katt som haltar och fyra bröder. Gillar bortsett från sport även tv-spel. Lyssnar nästan bara på Bryan Adams. Brukar ha lite för stora tröjor. Hade nageltrång en gång. Brukar banga. Annars en klippa.

---

Dagens låt:

Little Richard - Good golly Miss Molly


Legenden Little Richard lirar på Berns salonger i slutet av november och jag är hyfsat sugen på att gå. Dock får jag nog då gå ensam och jag är äfven lite rädd för Berns. Dessutom kostar det 0,6 papp. Men det kanske är värt det för att få se "arkitekten bakom rock'n'roll. Det kan vara sista chansen.
Nåväl. Här kommer Good golly Miss Molly i färg (!).

---

Mögel.

// Hasse Brasse

Hej Jörgen.

Efter att ha varit hemifrån i drygt ett dygn är jag nu tillbaka i Flemington. Skönt.
Angående min handlarlista som jag publicerade i fredags, så kan jag meddela att allt från listan inhandlades. Plus lite till. Dessutom kompletterade jag listan på bussen till IKEA. Den såg följaktligen ut såhär:
* CD-ställ
* Batterier
* Kanske en ram

Dessutom hade min handlingskamrat Anna (ej att förväxla med Granna a.k.a. Sunkan) kompletterat med någon grej. Har glömt vad det var.
Hur som hafver. Vad jag inhandlade på IKEA till sist var:
* CD-ställ
* Batterier
* En ram (som inte passade när jag kom hem)
* En mjölkskummare (hallå, den kostade typ nio spänn!)
* Två par diskhandskar
* Lite godis
* Te

Diskhandskarna köpte jag mest för att de var billiga. Det var ett par svarta och ett par röda diskhandskisar. Är egentligen inget fan av diskhandskar, men eftersom det var billigt tänkte jag att det var bra att slå till. I nödfall använder jag dem som skrivhandskar, som man kan ha i plugget när man antecknar. Kanske blir bättre grepp på pennan eller nåt.

CD-stället var rött. Mitt gamla är gult. Nu har jag placerat alla mina cd-skivor från det gula cd-stället i det röda. Det gula cd-stället står tomt. Men istället tänkte jag placera det fåtal brända skivor om jag äger i det gula cd-stället. Dessutom är det röda stället nästan fullt. CD-stället är lite längre än jag. Sa jag att det var rött?
Okej, jag ska försöka släppa mitt nya cd-ställ. Men jag kan avslöja att mina cd-skivor är sorterade efter bokstav. Såklart! Annars skulle jag faktiskt aldrig hitta. Om någon tycker att det är en smula nördigt, skulle ni bara veta vad Karldavid ägnar sig åt. Han bokför alla sina cd-skivor i Excel. Där har ni något. Jag tänkte också göra det. Sen kom jag på att det var nästan helt onödigt. Jag ska slå Karldavid.
Nu ska jag snart räkna mina cd-skivor. Jag och Karldavid har kommit överens om att dubbelskivor räknas som en. Singlar och ep:s kan inte räknas med i antalet. Räknar man brända skivor dör man.

Hejdå.

---

---

Dagens låt:

The Beatles - Strawberry fields forever


Klassiker, förstås. Vårt bands (The Rolled up sleeves) nya grej kommer att bli att översätta Beatles-låtar. Till svenska asså. Vi spår att dethär blir vår största hit: Jordgubbsfält för alltid.

---

Arsenal vann med 4-0 borta igår.

// Jolly Bob

Ska till IKEA snart. Har skrivit en handlarlista. Min handlarlista:

- CD-ställ
- Batterier

Som jag kanske skrivit innan har Gonz tappat förtroendet för journalistiken. Här är några saker jag tappat förtroendet för:
* Vuxna
* Sverige
* Datorer
* Lysekil
* Robin van Persie
* Porslinskatter
* Svamp
* Millencolin
* Min hyresvärld

Listan kan göras längre.

---

Dagens låt:

Kid Rock - All summer long
(läs motiveringen innan du dissar mig)


Den som hänger med hyfsat och haft på en radio de senaste veckorna kan knappast ha missat att den här låten blivit en hit. Refrängen inleds:
"We were trying different things, we were smoking funny things"
Tycker inte det är okej att nödrimma i refrängen.

---

Ledig.

// Larson

Ska iväg på lite äventyr nu, så vi hörs inte på några dagar. Nästan lite vemodigt och så.

Var ju förresten på REM igår. Det var helt okej, jag sträcker mig till 3,5. Miss att inte köra typ Nightwimming, Daysleeper och Everybody hurts. Fina versioner av Electrolite, At my most beautiful och What's the frequency, Kenneth dock. Även Bad day var bra och där rev Michael Stipe av något skandalartat munspelssolo för att vara rolig. Han var bara lite rolig.
Var i övrigt ganska besviken på Losing my religion.

Hej.
Syns på torsdag, eller nåt.

Jag antar att de flesta i min generation kommer ihåg ungdomsprogrammet Voxpop som varje vecka spelade den ballaste musiken. Någon gång i begynnelsen av Voxpop leddes programmet av en snubbe som hette Magnus Carlsson. Ibland efter programmet visades en liten filmsnutt där denne man gjorde någon god gärning, typ hjälpte en tant över vägen eller lyfte upp ett barn som inte nådde upp till brevlådan. Denna lilla handling följdes av en liten text som löd: "Magnus Carlsson - en fin kille"
Det tycker jag är roligt.

Nog om det. Jag vet att ni alla har väntat. Efter gårdagen lilla teaser om att bloggen idag kommer att behandla Lasse Kronér (som ju är just en fin kille) har ni med största sannolikhet varit sömnlösa inatt och tänkt: "Vad är det Hans kommer att skriva om Lasse Kronér imorgon?". Jag ska inte låta er vänta längre.
Visst är han skön, Lasse Kronér?! Jag kom att tänka på det häromdagen när jag tittade på Doobidoo, där ju han är programledare. Lasse Kronér har verkligen ingen koll på någonting. Det ser till exempel ut som om han liksom chansar på vad nästa programpunkt ska vara. Allra skönast är dock när han tar upp några pappersremsor på vilka det står skrivet en textrad ur en låt. Lasse visar textremsan också ska lagen börja sjunga på låten. Det roliga är då att Lasse aldrig riktigt kan hålla sig, utan han måste vara med och klämma i på varenda himla låt. Det kallar jag kärlek och bra tv.
Det var det om Lasse Kronér.

---

Idag ska jag på R.E.M. i Globen. Det måste vi vaka in!

Dagens låtar:

R.E.M. - Loosing my religion


Magisk låt som man nästan kan höra hur många gånger som helst. Out of time heter albumet och utkom 1991. Spelar de inte den här ikväll kommer jag kanske börja gråta.

R.E.M. - Daysleeper


Inget riktigt invakande utan minst två låtar. Här kommer Daysleeper, största hiten på Up från 1998. Minns ni förresten Litauens bidrag till Eurovision song contest 2006, där de skickade låten "We are the winners"? Där är det en snubbe som går fram mitt i låten och dansar en vild dans. Jag tycker att när Michael Stipe i R.E.M. har glasögon påminner han lite om den snubben.
Se klippet här: http://www.youtube.com/watch?v=Z75mLlg4uO0

---

Jörgen Persson - shit vad grym han är!

(OBS! Jag kommer att vara på fältstudie på ett ställe som heter Askö mellan måndag och torsdag nästa vecka. Med andra ord liten sannolikhet till bloggande. Titta istället närmare på länkarna i vänsterspalten och få lite sköna bloggupplevelser)

// Hasse Brasse

Okej, alla bloggläsare. Det här är ett meddelande till mitt matlag. Vi i min klass ska åka på fältstudie i veckan och jag, Snerik, Karldavid och Gamle Gonz är i samma arbetsgrupp och därmed även samma matlag. När vi fyra grabbar gör något tillsammans brukar saker bli oseiösa. Känns lovande.
Hur som helst, det vore bara tråkigt för dig (om du inte är någon av ovanstående) att läsa vidare. Du kanske tycker att det verkar konstigt att lägga upp sådan här info på bloggen, men det är endast för att reta Snerik. Han blir sned.

---

Hallå grabbar. Jag och Gonz har försökt planera lite för de olika dagarna och eftersom ni inte varit med så sätter vi lite handlingsuppdrag på er. Ni får inte ha några invändningar. Hur är förresten formen, Snerik?

Vi visste inte riktigt hur mycket tillfälle det finns till kyl och så och av den anledningen tänker vi oss mat som klarar sig hyfsat i rumstemperatur.

Karldavid, du ska köpa:
Tre limpor bröd
Två liter kräm
Ketchup

Snerik:
En påse tortellinisar
Åtta päronisar

Ett paket mamma Scans köttbullisar

Gonz, du kör följdaktligen på:
Iste (så att det räcker)
Flingor
Mjölk?

Jag har köpt åtta paket nudlar och 2*275 gram bacon- resp. skinkost. Kostade typ 90-100 spänn. Ni kan ju veta det så att vi kan försöka göra ekonomin någorlunda rättvis. Gonz har med sig lite grejer som är kvar från Kebne. Typ pastablandning och Varma koppen med blåbärs- och jordgubbssmak.
Snax (med x) och annat får var och en sköta. För Snerik rekommenderas även glatt humör. Om det är tvåbäddsrum på Askö klejmar jag att slagga med KD. Det blir mest mys.

OCH så kan väl alla se så att det verkar räcka med ovanstående. Ring vid idéer.

---

Okej, jag ska vara lite trevlig mot alla andra läsare. Här kommer en skön bild:



Så kommer förstås även dagens låt:

Dagens låt:

Johnny Cash - I hung my head


En fin låt.

---

Det är lördag.

// Hansolof

(OBS! Imorgon blir det nog ett spännande inlägg om Lasse Kronér)

Det där med män och grillar. Jag har aldrig riktigt fattat grejen. När det kommer till grillar ska alltid alla snubbar visa sig på styva linan. Ni vet hur det är. Det är någon typ av statusgrej att få sköta en grill.
"Åh, vad duktig du är Micke, du har på lagom med tändvätska som låtit ligga och dra sig in i kolet under 45 minuter och nu grillar du jättebra. Så bra kan ingen tjej grilla"
När det däremot kommer till vanlig matlagning är det inte alls lika angeläget. Visst, matlagning har blivit lite mer mansgöra de senaste 50 åren, men det är inte i närheten så mycket manligt som grillning.
"Hej jag personifierar toppen av manlighet. Jag snusar, tar 150 i bänkpress, ser på ishockey, misshandlar min fru, dricker öl och dessutom GRILLAR jag"
Själv är jag inte så bra på att grilla. När jag fyllde 21 år hade jag någon typ av kalas och där hade jag tänkt mig lite grillning. Egentligen har jag aldrig fått tillfälle att helt ensam stå vid grillen, men nu var det alltså tid. Det blev nästan fiasko. Jag hade aldrig reflekterat över grillandets ädla konst och det blev ingen riktig fart på glöden. Till sist stod det mat på bordet, visst, men det var långt ifrån världsklass. Dessutom skulle kalasgästerna förstås påpeka är det där nog inte var den allra bästa grillmat de sett.
   Min syster skulle grilla lite med sina kompisar i somras. Tyvärr gjorde hon misstaget att bjuda in killar. Det dröjde inte länge innan de hängde runt grillen och skulle ge min syster tips och tillrättavsiningar, trots att grillen gick som smort.
   Och så är det förstås själva intresset för just grillen. Min pappa renoverade vår fallfärdiga gamla grill i somras och ungefär 20 gånger tvingade han oss andra i familjen att gå ut och titta på hans fina verk. Och han är långt ifrån någon grillnörd. Än värre är det då med alla de som köper grillar för 10 000 spänn och grillar typ tio gånger på ett år.

Jag fattar inte vad det här kommer ifrån. Det är nog det där med eld. Det är lite coolt med eld. Man kan bränna sig. Det är farligt. Och därmed manligt. Men spisar och ugnar, det är inte manligt inte. Tur att jag aldrig blivit så värst mycket man.




Skalken under mitt 21 års-kalas där jag grillade. Hittade inga fina bilder på mig och grillen.
Pling! Personupplysning:
SKALKEN
Min starkaste kompis. Har tagit 115 kilo i bänk. Är prästson. Raggar mycket. Har ett blont krulligt hår som folk brukar vilja ta på. Ska kanske läsa till läkare. Är duktig på gitarr och var länge sångare i mättallbandet Axiom. Brukar bara hota de dumma med stryk. Brukar vara föremål för de flesta bus. Har allt för ofta på sig keps, fast han har så fint hår. Har en autograf av Eric Lindros.

---

Dagens låt:

KC and The Sunshine Band - Get down tonight


- Visst var den här låten med i någon chipsreklam, typ OLW eller Estrella? Det här är i alla fall KC and The Sunshine band, som var en av de största discogrupperna på 70-talet. Bland övriga kända låtar märks bland annat "That's the way (I like it)".
Spana in den oseriöst snygga dansen från blåssektionen.

---

Nu ska jag gå ut och inte grilla.

/Hans O. Larson

Grannfejden börjar tydligen tidigt det här läsåret. Jag brukar ganska ofta busplinga hos min granne Anna (a.k.a. Granna). Men det betyder förstås inte att hon får göra detsamma mot mig. När jag dock hörde ett litet pling på min dörr och några snabba steg utanför tyckta jag att måttet var rågat (eller råttet mågat, som Per Ledin skulle sagt). Det är jag som är Röntgenvägen 5:s buskung nummer ett. Jag fick göra slag i saken.


Annas dörr.

En sak som är riktigt påfrestande, och som uppstått på senare år, är när någon ska visa för en hur roligt något på youtube är. Ni vet hur det är, eller hur? Man står där och väger på benen vid en laptop och tittar på någon halvkul grej i fyra minuter och tvingas skratta lite för att vara snäll. Samtidigt brukar kompisen som visar filmen snegla lite förväntansfult på en med en blick som säger: "Kul, eller, kul, eller, kul, eller?" 
Av den anledningen har jag försökt att själv inte tvinga folk att titta på youtube-filmer så ofta nu mera. Men den här filmen kan jag alltid visa med gott samvete.
Har du en dålig dag? Det ska vi i så fall se till att ändra på. Jag misstänker att de här båda herrarna varit med i bloggen förr, men det undanröjer inte det faktum att de är osannolikt roliga.
Se, njut och få en underbar dag!


Jag vet inte varför, men av någon anledning får jag för mig att de här snubbarna är tyskar. Möjligen amerikaner. Undrar hur de egentligen tänkte... Förmodligen har de lyssnat på låten typ 800 gånger innan de ens kom på att de skulle göra en dans. När de väl kom på det, bestämde nog kilen i svarta  linnet (som av allt att döma verkar vara chef) att han skulle fronta medan killen i rött fick fjanta sig bäst han ville bakom. Killen i svarta linnet ville helt enkelt vara den coola snubben i filmen. Jag kan inte riktigt bestämma mig - vilken av de killarna är roligast? Jag lägger nog min röst på ledaren, trots allt. Psykadeliadansaren bakom verkar ju ändå förstå att det rör sig om någon typ av oseriös verksamhet.

Ha en bra dag!

// Hansolof

Dagens låt:

Dexys midnight runners - Come on Eileen


Frontmannen Kevin Rowland var egentligen den enda genomgående medlemmen i Dexys midnight runners, förmodligen av anledningen att han var svår att samarbeta med. Han valde dock att behålla namnet på bandet. Totalt släppte de fyra fullängdsalbum (bland annat Too-rye-ay 1982 där denna låt medverkar) innan Rowland släppte några soloskivor med långa mellanrum (på grund av sitt narkotikaberoende). 2005 återförenades gruppen.

Lyssna gärna på låten medan du läser inlägget nedan. Det finns chans att det blir roligare.

---

Långt ifrån alla som mäktar med att läsa den här bloggen är inte boende i Stockholm. Alltså är de inte heller bekanta med alla jönsar jag skriver om i den här bloggen. Här kommer en liten presentation av de mest förekommande karaktärerna. Komplettering lär följa i senare inlägg.



HANS:
Författaren av denna blöjblogg. Gillar sport och då framförallt fotbollslaget Arsenal. Utövar i någon typ av form musik och lägger även alldeles för mycket pengar på musik. Åkte på treveckorsresa till Nepal förra året och räknar sig sedan dess som äventyrare. Fast han är en fjolla. Gillar Jesus, Tintin och The Clash. Läser till journalist på Södertörns Högskola och har varit vikarierande sportchef på högt ansedda tidningen Lysekilsposten. Bedriver någon typ av frilansarbete på Svenska tennismagasinet.
Är sammanfattningsvis en dålig människa. Singel.


GAMLE GONZ:
Mer eller mindre en legendar inom hansolof.blogg.se och bloggade simultant med Hans förra hösten. Är rödhårig, skäggig och har chilenska föräldrar. Pluggar även han journalistik på Södertörn. Har tappat förtroendet för journalistiken. Tror också att han är äventyrare och friluftsmänniska. Har fastnat i hip-hop-världen. Gillar inte sport så mycket. Har nyss köpt en hund som heter Nikita.
Är inte så lång. Har tjej.


KARLDAVID:
Heter egentligen Karl David Englund, men tycker att namnet Karldavid är lite ballare. Lite sant. Pluggar till journalist och pendlar från Köping, där han bor med sin flickvän och två katter. Zimmerman och Lennon heter de. Håller även han på Arsenal. Är religiös på det sättet att han dyrkar Bob Dylan och Bruce Springsteen. Har färre cd-skivor än Hans, men vinner på betydligt fler vinyler. Kan inte spela något instrument, men är trummis i vårt band The Rolled up sleeves.


SNERIK:
Väldigt bitter. Förmodligen mest i hela världen. Kommer från början från Stockholm men flyttade som 8-åring till Eksjö i Småland, där Hans sedan barnsben tillbringat sina skollov. Något av det första som Hans sa till Snerik var därför:
"Jag har kissat i ditt dricksvatten"
Snerik är 25 år och tillsammans med en fransyska som heter Caroline som han träffade då han var utbytesstudent på Irland. Det finns en låt om Caroline, gjord av mig och Fracke. Snerik är aktiv i Amnesty och bor hos sin farmor, i brist på lägenhet. Försöker spela gitarr. Hatar sport.


FRACKE:
Från början Sneriks kompis från Eksjö. Delar fotbollsintresset med Hans. Kan prata utan att tänka. Pratar över huvud taget väldigt, väldigt, väldigt mycket. Är ganska duktig på tennis och har slagit Hans med 6-0, 6-1. Är sjukligt intresserad av den japanska tv-spelsjätten Nintendo och har bland annat varit bäst i Sverige på Mario Kart DS.
Brukar säga fel på ord med mening.

Sådär. Det var stockholmarna. Vidare presentationer må kanske följa.

---

Trollpacka.

// Hans O. Larson

Det låter otroligt, men idag ville jag verkligen plugga. Vi har nåt kursboksseminarium på torsdag, och med tanke på det ville jag ta tjuren vid de beryktade och läsa lite i den spännande Essentials of ecology. Det såg länge ut som jag inte skulle få plugga idag, eftersom den bok jag beställt inte kom på posten idag och eftersom det inte fanns några böcker på bibblan. Men vid 13-tiden trillade det inte ett sms där det stod ett löpnummer (typ beställningsnummer) och att jag kunde hämta boken på Quickshops (fråga mig inte varför deras affär har ett namn i pluralis). Dock kunde man inte hämta boken förrän kl. 17.
Därför traskade jag för någon timme sedan ner till just Quickshops (det är alltså bara en affär det rör sig om) och tänkte fråga om det verkligen var här man kunde hämta ut paket. Döm om min förvåning, men redan innan jag ens öppnat munnen frågade den unge herren i kassan:
"Ska du hämta paket?"
Jag blev ställd. Alltså inte typ ställd i hörnet, utan ställd på det sättet att jag blev paff. Jag frågade hur han visste att jag skulle hämta ut paket.
"Du har mobilen i handen", svarade han.
"Jaha", sa jag.
Jag tror att han ljög. Kanske. Jag tror att han har någon telepatisk förmåga och sånt. Eller så stalkar han mig. Hoppas på nummer två, hade varit rätt skoj med en stalker. Då kunde man göra lite skumma grejer så att stalkern inte riktigt fattade vad man gjorde. Bita i sina gardiner och så. Eller laga mat.

---

Dagens låt:

David Shutrick - Container

http://www.youtube.com/watch?v=QJY5pxdrJOc
Nej, det är inte Jakob Hellman som gjort det, ifall du hört den innan och trodde det. Det är nämligen många som tror det. Antagligen för att det låter snarlikt. Men det är David Shutrick som skapat den här låten och året var 1991. Då var jag fem. Ifall någon undrar. Men visst är låten bara för härlig och vårig? Synd att det inte är vår. Då skulle jag vara vårig.
Tyvärr kan jag bara lägga upp videon som länk.

---

Nu blir det ekologi!

// Larson