Surfar mig i CF

Jag är i Frankrike. Ska sova nu.

Jag gick upp fyra inatt. Då körde BM mig till Landvetter. Sedan flög jag till Amsterdam. Sedan flög jag till Paris. Sedan åkte jag till stationen Gare de Lyon. Sedan åkte jag med tåg till staden Clermont-Ferrand, som var typ två timmar försenat (tåget asså, inte staden. Hur kan en stad vara försenad, idiot?). På tåget träffade jag en polska, två cyprioter och en ungerska. (Dom kunde ha bjudit på glass tyckte jag, men det gjorde de inte. Fast dom var snälla ändå).
Sedan fick jag en allergisk reaktion. Sedan när vi kom till stationen ringde min mobil klockan halv sju. Jag hade en intervju klockan sju, tydligen. Lyckades skjuta fram den en halvtimme, sprang och checkade in på hotellet (efter att ha gått vilse och sagt några fula ord), slängde in bagaget på rummet, kände mig aphungrig, bytte kläder, förberedde typ 2,5 frågor och gick till intervjun.
Sedan var jag klar.
Sedan dog jag.

Nu ska jag nog hoppa av min linje, för om man dör som journalist vill jag inte va med.
Men nu är jag nöjd. Jag har sett I'm from Barcelona kasta ballonger på en konsert och det var kul. Sedan tog jag en öl.
Nu sitter jag här och ska sova. Fast först lägga mig.

Hejdå alla svenskar.

Btw ska jag sluta blogga alldeles snart. För det är - liksom jag - lejm.

Rösti

Läste några gamla inlägg igår. Dom var pinsamma.

Senaste nytt om indiern: han satt nästan på sin ordinarie plats idag. Jag vågade dock inte sätta mig bakom. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med indiern nu.

Har jag förresten sagt att jag är utbildad journalist om cirkus nio dagar? Det känns lite bra. Ska nog fira med en glass.

Några bra gömställen: bakom dörrar, inuti högtalare eller i köksskåp
Dåliga gömställen: under sängen eller under mattan


Min messiga lya

Har fortfarande inte tagit kontakt med indiern. Idag satt han på sin vanliga plats, men platsen bakom var upptagen. Jag vat tvungen att döda igen.
Imorgon ska jag åka till Flempan. Min lägenhet är en mess, eftersom det står en extrasäng där, plus att garderboen står mitt i rummet. Funderar på om det kan bli lite skönt skeppsbrott där inne, leken alltså. I så fall bestämmer jag reglerna.

Till Stockis ska jag åka med bus4you. Dom lär ha sköna fåtöljer att sitta i. Jag ska sitta i en sån i sex timmar, så kanske tar jag lita sköna bilder som jag sedan inte orkar lägga upp på bloggen.

Några bra idéer för vad jag kan göra på bussen?

Snälla Matt

Jag gjorde min första långintervju på engelska i förra veckan. På telefon dessutom.
Det var en snubbe som heter Matt, Matt Johnson, jag snackade med. Han var snäll. Jag spelade in samtalet och lyssnade på mig själv efteråt. Det lät som om jag åt gröt under intervjun, men det gör inget, för Matt verkade inte bry sig. Han har sin glada duo Matt & Kim som han kan vara på fint humör över. Också tänkte han nog: "Äh, den där svenska killen äter nog bara gröt, han är nog inte dålig på engelska".

På tal om annat hade indiern flyttat på sig idag, för någon hade tagit hans plats. Jag satte mig ändå på min plats för att markera för indiern att jag inte tänker flytta runt bara för att jag ska sitta bakom honom. Om han sitter på sin vanliga plats kan jag tänka mig att sitta bakom honom, men inte annars. För övrigt dödade jag snubben som tog indierns plats.

Platstagare

Idag när jag skulle gå på bussen var det en gubbe som satte sig på min plats, platsen bakom indiern. Jag dödade honom.

Stark mat

Alla ni som har facebook, gå med gruppen "Vi som gillar stark mat!!!". En grupp för riktiga tuffisar.

Jag och indiern

Jag fattar inte att ni inte kommenterade förra inlägget. Det är svinkul.

Jag har börjat skaffa mig någon typ av rutiner här i GB-borg. Det är som tydligast på morgonen när jag åker med bussen. Då, när jag går på, brukar jag alltid sätta mig på samma ställe, bakom en snubbe som av utseendet att döma har indiskt ursprung. Sedan åker han en station och går av. Jag känner att vi börjar connecta lite nu, jag och indiern. Funderar på att nicka lite coolt åt honom nästa gång.

Har gjort en liten skiss av bussen så att ni ska fatta hur vi brukar sitta (dock är det lite fler platser på bussen irl)





Dagens låt:

Madness - Baggy trousers


Recenserade Madness nya skiva på praktiken. Kan förstås inte lägga upp den här, men för att sammanfatta:
"Den var bra, den var rolig" (Ja, Anna, du läste rätt).
Så. Här kommer en lite äldre Madness-goding.


// Hassiliano

Hajk

Det här klippet är inget annat än episkt. Se den och lägg speciellt märke till några faktum.



Lägg alltså märke till följande:
1. Precis i början hör man Sven-Erik Magnusson utropa typ: "Ah. Oh!". Han vill få igång stämningen, han vill att alla ska fatta att nu är det glädje och fullt ös som gäller.

2. 40 sekunder in i filmen ser man en kille med grå-orange tröja. Jag och Axel har kommit fram till att han verkar schysst och att vi båda tyckte detsamma när vi var små.

3. Efter 1:06 lyfter dragspelaren lite på sitt instrument och spelar lite extra kul för Sverik Magnusson. Mycket fint.

4. Efter cirka 1:42 ser man en kille längst ner i bild med mörkgrön tröja som håller i en svart sak (som förmodligen har kardborreband på sig). Den killen lär vara Sven-Erik Magnussons son. Vid ungefär samma tidpunkt som han kommer i bild får han en boll i huvudet. Det är en tjej som kastar den. Med flit.

5. Det som dock är allra sjukast i hela filmen är efter 1:46. Då dimper det ner en svart EJDER mitt bland ungarna. Jag tror i alla fall att det är en ejder.

6. Titta på alla kläder. Så 90-tal.

7. Alla ovanstående faktum är kul, men inget av dem går upp mot killarna som står bakom grinden. Den ena har rosa glasögon och ser ut att vara av utländsk härkomst. Han verkar mest glad att han får vara med.
Den andra är kung. Ser ut som en målare med vit keps, turkos jacka och en Barcelon 92-t-shirt. Född med taktkänsla.


Filmen är förmodligen den bästa som gjorts. Kollade den på imdb nyss, den fick full poäng av alla medier genom tiderna.

Madeira

Egentligen hade jag tänkt lägga av med den här skiten, men så missuppfattade en av mina läsare förra inlägget som löd "Det är dags nu" och trodde att jag skulle BÖRJA blogga igen, och inte sluta.
Jag fick lite dåligt samvete.

Jag flänger runt mycket i Sverige nu. Gör praktik på musiktidningen Groove i Göteborg (www.groove.se), eller GB-borg som jag ju kallar det, för tillfället. Just i detta nu sitter jag dock i min lägenhet i Flemington och har på MTV i bakgrunden. Hade nämligen en lejm "halvpraktikgenomgång" i fredags och var tvungen att åka upp hit.
Jag fick min första artikel publicerad på webben i fredags. När den låg uppe såg jag att jag hade upprepat mig i ingressen. Blev arg på mig själv och var tvungen att hetsäta knäckebröd.

Greggan (my old man) är världens kanske mest realistiska människa. Hans motto är "Titta och tänk", under vilket jag och min syster är uppfostrad. Bara en sådan sak.
Men mest av allt vill min pappa inte att man ska ha några förhoppningar om något, eller inte några onödiga/falska förhoppningar, som han förmodligen själv hade valt att uttrycka det.
Väldigt ofta säger han typ: "Du kanske inte ska räkna med att få lika mycket pengar från jobbet i år som du fick förra året"
Jag: "Varför inte? Det är väl inte omöjligt att jag får..."
"Kanske, men det är synd att hoppas. Jag vill inte att du ska bli besviken"

Såna grejer.
Samma sak är det när mina föräldrar planerar semester. De planerar alltid typ två år i förväg och man vet att om dom börjar planera, då ska det verkligen hända. Inga falska förhoppningar. Förra helgen var jag i Lysekil och då började dom snacka om att dom var sugna på att åka på familjesemester med sina "vuxna barn". Det var ju ett tag sedan.
Madeira vill de till.
"Inom vilken tidsrymd hade vi tänkt att detta skulle genomföras?" frågade mamma pappa.
"Tja... Två år?" sa pappa och skickade brev på posten.

Senare samma dag, när jag åkt till GB-borg, ringde han och sa typ:
"Hur lät det där med Madeira"
"Jo, det låter väl trevligt"
"Jag och mamma beställer nog biljetter. Kan du tänka dig att åka över denna julen?"

Jag fattar inte. Har mina föräldrar gått och blivit "spontana"? Funderar på om de kanske har någon ond plan med semestern.



En nice bild på det då:





Dagens låt:

Sonjagon - We are coming over tonight


Jag telefonade gitarristen i Sonjagon i veckan. Han var snäll.
Dagen innan lyssnade jag igenom deras skiva. Svingrym. På tok för bra för att folk ska missa det.
www.myspace.com/sonjagon



Hejdå

// Hansolof

GB-borg

Hej igen. Jag är i Götet.

Ni förstår att det är dags nu va?

Ni suger i alla fall, jag hatar er. Lite.

RSS 2.0