Min nya plånbok (ett litet hyllningsinlägg)
(OBS! Texten nedan handlar om min plånbokshistoria. Om du känner att du kan min plånbokshistoria ganska bra kan du hoppa över det närmaste stycket, för det är ju ganska långt. Leta då istället efter en sån här kursiv stil senare i inlägget, för att förstå var berättelser från nutid börjar. Men stycket nedan är ganska intressant, och en bra plånbokshistoria går ju inte av för hackor)
Under nästan hela min uppväxttid har jag haft rejäla plånböcker. Sådana där som det får plats både sedlar mynt och kort i. Problemet med de plånböckerna är ju att de tar en del plats, och när jag på studenten för drygt tre år sedan fick ett sådant där kortetui av metall i present tyckte jag att det var dags att byta. Min gamla Arsenalplånbok hade nästan börjat mögla och etuiet kändes oerhört fräscht. Fräscht. Jag vet dock ännu inte vem jag fick det där etuiet av.
Hur som hafver. Sådana där etuier är ju egentligen inte bra. För det första märkte jag att alla mina kort som jag tidigare använt inte fick plats. Därför fick jag sortera bort en del, bland annat en tävlingslicens i gymnastik som gick ut 2001, ett medlemskort i Drakklubben och mitt gamla csn-kort från gymnasiet. Istället fick typ bankkort, körkort och ett fåtal andra kort prioriteras. Men trots att jag drog ner så mycket på korten, fanns det ändå inte plats för speciellt mycket pengar. Med lite tur och mycket våld kunde jag trycka ner fyra sedlar, men mynt var ju absolut inte att tänka på. Allt detta gjorde att man drog sig för att ta ut för mycket kontanter.
(Okej, du som inte orkat läsa allt. Titta hit!)
När mitt kort så i somras hade blivit avmagnetiserat var det dags att skaffa en ny plånbok, tyckte jag. När jag åkte upp till Stockholm igen stack jag till Designtorget och investerade i en dyr, futuristisk sak för 125 spänn. Men den är grym! Visserligen är den något större än ett etui, men den är ändå ganska smidig. Plånboken är gjord av någon sorts mjukt material och har en dragkedja, under vilken man hittar ett antal plastfickor där man kan sätta in korten. Det finns också en liten ficka där man kan ha både kontanter och mynt. Plats för både kort och pengar, alltså, och avmagnetisering dröjer nog ett tag. Man kan till och med få plats med ett SL-kort i den!
Titta så käck den är. Och futuristisk!
Jag är så nöjd med min nya plånbok att jag inte tvekar att visa för folk hur fin och bra den är. Mitt främsta objekt för demonstration är Snerik. Jag har en standardvisning, på några sekunder, där jag börjar med att presentera hur korten sitter i varsina plastfickor och hur man kan ha SL-kort eller SL-remsa bakom korten. Slutligen visar jag med höger pekfinger mot pengafacket och säger världsvant: "Pengar där". Just den avslutningsfrasen är viktig. Hade jag sagt typ: "Pengar kan man lägga där" hade plånboken inte framstått som lika smidig.
Av någon anledning har han* börjat bli sur varje gång jag visar min nya sötnos. Nu har han börjat rita ruskiga bilder på våra föreläsningar, föreställandes honom själv som kissar och bajsar i min plånbok. Jag brukar bli lite ledsen.
* = När jag skriver att han blir sur, menar jag förstås Snerik. Jag syftar alltså inte på till exempel plånboken. Varför skulle plånboken bli sur, och hur skulle jag kunna visa för plånboken själv hur den ser ut? Och varför skulle den måla bilder där den kissar på sig själv? Och den största frågan: Varför skulle jag könsbestämma min plånbok? Det är att gå för långt. Men om jag hade könsbestämt den, så hade det i och för sig blivit en kille. Jag gillar inte tanken att mina saker är tjejer. Har aldrig gjort det.
Dagens låt:
April March - Mignonette
April March är annars mest känd för låten Chick habit, som jag tror är med i Death proof. Har inte sett hela filmen, så jag vet inte så noga. Men här kommer i alla fall en låt på franska, och inte engelska. Hon sjunger nämligen på båda språken. Viktigt att veta är dock att hon är från USA och har lärt sig franska. Det kan vara lätt att tro annat.
Klockren video .
Nu ska jag nog till stan. Med min nya plånbok. Den futuristiska.
// Hans O. Larson
Under nästan hela min uppväxttid har jag haft rejäla plånböcker. Sådana där som det får plats både sedlar mynt och kort i. Problemet med de plånböckerna är ju att de tar en del plats, och när jag på studenten för drygt tre år sedan fick ett sådant där kortetui av metall i present tyckte jag att det var dags att byta. Min gamla Arsenalplånbok hade nästan börjat mögla och etuiet kändes oerhört fräscht. Fräscht. Jag vet dock ännu inte vem jag fick det där etuiet av.
Hur som hafver. Sådana där etuier är ju egentligen inte bra. För det första märkte jag att alla mina kort som jag tidigare använt inte fick plats. Därför fick jag sortera bort en del, bland annat en tävlingslicens i gymnastik som gick ut 2001, ett medlemskort i Drakklubben och mitt gamla csn-kort från gymnasiet. Istället fick typ bankkort, körkort och ett fåtal andra kort prioriteras. Men trots att jag drog ner så mycket på korten, fanns det ändå inte plats för speciellt mycket pengar. Med lite tur och mycket våld kunde jag trycka ner fyra sedlar, men mynt var ju absolut inte att tänka på. Allt detta gjorde att man drog sig för att ta ut för mycket kontanter.
(Okej, du som inte orkat läsa allt. Titta hit!)
När mitt kort så i somras hade blivit avmagnetiserat var det dags att skaffa en ny plånbok, tyckte jag. När jag åkte upp till Stockholm igen stack jag till Designtorget och investerade i en dyr, futuristisk sak för 125 spänn. Men den är grym! Visserligen är den något större än ett etui, men den är ändå ganska smidig. Plånboken är gjord av någon sorts mjukt material och har en dragkedja, under vilken man hittar ett antal plastfickor där man kan sätta in korten. Det finns också en liten ficka där man kan ha både kontanter och mynt. Plats för både kort och pengar, alltså, och avmagnetisering dröjer nog ett tag. Man kan till och med få plats med ett SL-kort i den!
Titta så käck den är. Och futuristisk!
Jag är så nöjd med min nya plånbok att jag inte tvekar att visa för folk hur fin och bra den är. Mitt främsta objekt för demonstration är Snerik. Jag har en standardvisning, på några sekunder, där jag börjar med att presentera hur korten sitter i varsina plastfickor och hur man kan ha SL-kort eller SL-remsa bakom korten. Slutligen visar jag med höger pekfinger mot pengafacket och säger världsvant: "Pengar där". Just den avslutningsfrasen är viktig. Hade jag sagt typ: "Pengar kan man lägga där" hade plånboken inte framstått som lika smidig.
Av någon anledning har han* börjat bli sur varje gång jag visar min nya sötnos. Nu har han börjat rita ruskiga bilder på våra föreläsningar, föreställandes honom själv som kissar och bajsar i min plånbok. Jag brukar bli lite ledsen.
* = När jag skriver att han blir sur, menar jag förstås Snerik. Jag syftar alltså inte på till exempel plånboken. Varför skulle plånboken bli sur, och hur skulle jag kunna visa för plånboken själv hur den ser ut? Och varför skulle den måla bilder där den kissar på sig själv? Och den största frågan: Varför skulle jag könsbestämma min plånbok? Det är att gå för långt. Men om jag hade könsbestämt den, så hade det i och för sig blivit en kille. Jag gillar inte tanken att mina saker är tjejer. Har aldrig gjort det.
Dagens låt:
April March - Mignonette
April March är annars mest känd för låten Chick habit, som jag tror är med i Death proof. Har inte sett hela filmen, så jag vet inte så noga. Men här kommer i alla fall en låt på franska, och inte engelska. Hon sjunger nämligen på båda språken. Viktigt att veta är dock att hon är från USA och har lärt sig franska. Det kan vara lätt att tro annat.
Klockren video .
Nu ska jag nog till stan. Med min nya plånbok. Den futuristiska.
// Hans O. Larson
Kommentarer
Postat av: Erik
knäppis =)
Postat av: Hasse
Ja
Postat av: rövjosbert
rövjos
Postat av: Hasse
Hej Gonz
Trackback
