Min plastboll
Häromveckan gick jag igenom centralstationen i Stockholm och upptäcker då några jönsar från någon handelsorganisation som står och delar ut en massa grejer. Men det de delar ut är varken flygblad, pennor eller katamaraner. Nej, det är svarta plastbollar, stora som tennisbollar. När jag går förbi får jag en i handen av en snubbe som säger: "Plastboll..." innan han ilar vidare.
Jag blev glad för min plastboll. Det tror jag att alla andra också blev. De, liksom jag, tänkte nog: "Oj, en plastboll - det var ovanligt. Här ska studsas"
Jag åkte hem med min plastboll den dagen.
Nu är den här hemma. Ibland studsar jag lite med min plastboll. Den är himla trevlig! Man kan liksom kasta den hur hårt som helst på någon utan att det riktigt gör ont. Men inte i huvudet! Det är aldrig kul att kasta saker i folks huvuden!
Jag blev glad för min plastboll. Det tror jag att alla andra också blev. De, liksom jag, tänkte nog: "Oj, en plastboll - det var ovanligt. Här ska studsas"
Jag åkte hem med min plastboll den dagen.
Nu är den här hemma. Ibland studsar jag lite med min plastboll. Den är himla trevlig! Man kan liksom kasta den hur hårt som helst på någon utan att det riktigt gör ont. Men inte i huvudet! Det är aldrig kul att kasta saker i folks huvuden!
Kommentarer
Postat av: Anna
En av de roligaste scenerna som jag föreställt mig idag, med härledning av det här inlägget och fruktsjälvförsvarscenen i Monty Python är att någon tänker kasta en banan i nåns huvud, men sen kastar den på fötterna istället. Inte för att döda, bara för att skada - typ.
Inte så kul. Men klockan är bara ett. Jag har inte sett din boll.
Postat av: Hasse
Den kommer nu!
Trackback
