Hansolof.blogg.se

Det är dags. Dagen då bloggen för en längre period går under isen är kommen. Kanske är detta det sista inlägg någonsin som ni kommer att läsa här hos Hansolof.blogg.se. Sorgligt tycker jag, men kanske inte ni. Nåväl, jag ska göra mitt bästa för att en sista gång uppfylla era begär.
Det här sista inlägget är tvådelat. SÅ långt är det.

Vi (jag) ska prata lite om året som har gått, bloggandet som har varit och lite annat smått och gott. Visst, det är ett par månader för sent, men då jag ännu inte summerat 2007 börjar det bli dags. Jag lyckades vid något tillfälle här på bloggen yttra att jag skulle gå igenom alla årets konserter. Det tyckte iaf Karldavid var en bra idé, så nu slipper man förstås inte det. Här kommer alltså en kort genomgång av årets samtliga konserter, men för att vara extra smaskig inkluderar jag jag även två andra Stockholms-konserter från 2005 och 2006.

Inte så kul för er kanske, men väl ett minne för mig själv. Nörd.

Coldplay. Globen. November, 2005.
Troligen den bästa konserten jag varit på. Chris Martin styrde ett hungrigt band på otrolig uppgång och slängde ut magiskt framförda låtar till publiken. Medan de övriga tre i bandet agerade slalomkäppar kryssade en kontrasterande Martin runt bland dem som en racerbil. Som grädden på det beryktade moset studsade han ner från scenen under näst sista spåret, In my place, och flängde runt i publiken. Häftigt!
Bäst: Fix you, White shadows, In my place, The Scientist
Sämst: Att det ibland blev lite för rockigt
Betyg: 4+

Red hot chili peppers. Globen. December, 2006.
Min första stora konsert som stockholmare tillbringades med pop-funk-bander RHCP. Dystert nog har de aldrig varit speciellt bra live, och funkandet tog överhanden. Anthony Kiedis, Flea, Frusciante och Smith var förvisso ganska energiska på scen, men det kändes som en vanlig dag på jobbet för dem. Dessutom blev det lite väl mycket stoff från nya skivan Stadium arcadium, och alldeles för lite från Blood sugar sex magik och Californication. Rutinen är stor hos amerikanerna, men för att vara störst måste man vilja.
Bäst: Californication, By the way, Warlocks
Sämst: Vad hände med Under the bridge, Parallel universe, Scar tissue och andra godingar? Bristen på vilja lyste igenom
Betyg: 3-

Bob Dylan. Globen. Mars 2007.
Vapendragaren Karldavid drog med mig till en spelning med sin stora idol - den levande legenden Robert Allan "Bob Dylan" Zimmerman (Zimmerman hette han vid födseln, men bytte sedan namn). Är inget jättestort Dylan-fan, men han duger definitivt i krig. På ålderns höst har Dylan sedermera blivit aningen slätstruken, och spelningarna är inte vad de alltid har varit. Vi blev dock positivt överraskade när Bob rev av hela tre låtar med gura! Något som inte är så vanligt. Spelningen var okej, men det går inte riktigt att räkna i samma skala när det handlar om artister som Dylan. Låtmaterialet var det ju sannerligen inget fel på, men scennärvaron. Nja.
Bäst: Tangled up in blue, Nettie Moore (det är itne jag som säger det)
Sämst: Det faktum att ingenting hände på scen under hela konserten, bortsett från att de bytte låtar
Betyg: 3

Rolling stones. Ullevi. Augusti, 2007.
Världens största rockband (med betoning på rock) genom tiderna besökte äntligen det goa Göteborg för en spelning. Men vad blev det? En intensiv Mick Jagger fick lagom mycket hjälp från sina medhjälpare, och som ensamt glansnummer fanns det inte mycket för den bredkäftade engelsmannen att göra. Värst av alla var Keith Richards, som stupfull knappt kunde komma åt ett ackord. Spektaklet och showen var det inget fel på, men vill man vara bäst genom tiderna måste man kanske nyktra till någon kväll.
Bäst: Mick Jagger, Midnight rambler, Honky tonk women
Sämst: Keith Richards, Paint it black
Betyg: 2+

Jens Lekman. Södra teatern. September, 2007.
Efter sommarens besvikelse behövdes en bra konsert. Lite oväntat lyckades Jens Lekman stå för det inslaget. Den indiepoppande göteborgaren med brustet hjärta kom till Stockholm med ny skiva, spelglädje och dessutom vad som mer eller mindre liknade ett big band. Med stöd av sitt pådrivande band och sin egen drömmande attityd charmade han den lilla publiken och blev väl behandlad. Speciellt positivt var det att han hade just ett så stort crew med sig, och jordens alla instrument var representerade.
Bäst: Black cab, Into eternity, Friday night at the drive-in-bingo och alla instrument
Sämst: Lite slött, och lite dåligt tryck
Betyg: 4

Mika. Globens annex. November, 2007.
Falsettens mästare, Mika, kom till Stockholm och visade prov på finfin kunskaper i svenska.
Konsertmässigt var det också väl godkänt. En sprakande färgshow passade sprattelgubben Mika perfekt, och allt var som ett enda stort barnkalas. Hitsen framfördes storslaget, nästan bombastiskt, och Mika studsade runt som om det inte gick att få stopp på honom. Men när man bara har släppt ett album går det inte riktigt att göra en helt fullgod spelning, och Mikas spattighet i utfyllnadsspåren blev nästan lite banal.
Vi väntar med spänning på hur han ser ut två-tre album senare.
Bäst: Grace Kelly, Stuck in the middle, Big girls (you are beautiful) energin
Sämst: Någon ny låt som ingen riktigt tog till sig, en fjantig synth-cover som jag inte kom ihåg vad den hette och avsaknaden av en riktigt bra setlist
Betyg: 3,5

The Hives. Globens annex. December, 2007.
Sveriges bästa liveband intog mondänt ett Annex med reckordmycket publik. Howlin' Pelle och de andra körde fullt ös från början till slut, och det fanns förstås inte en lugn stund. Deras nya lite stoltserande sound blandades med det gamla skräpiga, och Pelle manade på den unga publiken att hylla honom själv och bandet så som de borde hyllas. Öset var på topp och trycket var underbart. Fattades gjorde bara en lite mer förstående publik och möjligen, möjligen ett extra snäpp i intensitet av Fagersta-bandet. Dessutom kunde det överdrivna mellansnacket uteblifvit.
Bäst: Main offender, Return the favour, A little more for little you och The Hives ständiga trampande, stampande och ösande
Sämst: T.H.E.H.I.V.E.S. och den juvenila publiken
Betyg: 4


Specialarrangemang:

Moneybrother, Salem al Fakir och Säkert!. Havsbadsparken, Lysekil. Juli, 2007.
Årets första intimkonsert var ett faktum. I kallt Sommar-lysekil frälste Moneybrother publiken med sin nya kumpaner Salem al Fakir och Säkert! Oturligt nog förstod sig publiken inte riktigt på de två sistnämnda, och det var först när Moneybrother tog vid som det lossnade ordentligt.
Bäst: Salem al Fakirs mycket väl godkända försök att göra något av stunden, Moneybrother under It's been hurting all the way with you Joanna och Säkerts! trevliga attityd då hon minglade vid dip-grönsakerna
Sämst: Publikum, vädret och en och annan okänd låt
Betyg (för evenemanget): 3

Moneybrother, Säkert!, Florence valentine, Jonas Game, Sahara Hotnights m.m. Pop-up, Umeå. November, 2007.
En salig blandning av artister och en helkväll i Umeå till ett pris av 300 riksdaler. Mums. Florence Valentine körde hårt, Sahara hotnights spelade tungt, Säkert! spelade bra och Moneybrother spelade skjortan av många då han fick avsluta kalaset. Det är det här som behövs i Sverige.
Bäst: Mixen, kalaset, Moneybrother-saxofonistens danser
Sämst: Fjortisarna i publiken och att konserterna låg på varandra. Är man i Umeå vill man dessutom se Isolation years. Nu fick man bara se sångaren Jakob Nyström spela bas med Säkert!
Betyg (för evenemanget): 4


Sådärja. Det var nog alla spelningarna för hela året, hoppas jag inte glömde någon. Om du har varit duktig och läst allt ovanstående är du antingen väldigt intresserad av musik eller också hjärndöd. Hur som hafver skall du ha en eloge. Känner du att det börjar bli tröttsamt tycker jag att du ska slut läsa för ett tag och fortsätta imorgon.
Jag kommer nämligen att plädera ett tag till.