Svenska idrottare är godheten själva
Idag är det dags för ett av mina favoritprogram - Mästarnas mästare på SVT. Jag vet inte om ni känner till programidén, men det går ut på att gamla svenska idrottare har fått åka till Andalucien. En gång i veckan (klockan 20.00 idag) får man se på när gänget tävlar i en massa mer eller mindre seriösa lekar, och grundat på detta hamnar de i en tabell. Den som hamnar sist kan åka ut och den som hamnar först kan inte göra det. Typ.
Det är lätt att tro att en massa folk som bor på samma ställe under en längre tid kommer att gå varandra på nerverna. Men inte då. Alla är nästan löjligt kärvänliga mot varandra - det kramas och det skojas och det grinas när någon åker ut. Lite knepigt. Här har vi alltså en bunt av Sveriges värsta tjurskallar, vinnare ända in i själen. Och så får man inte ens se minsta lilla pryl bli sönderslagen i frustration.
Men det är just det jag gillar. Jag sitter varje vecka och verkligen gottar mig i allas välvilja.
Jag älskar att se Anders Gärderud beskriva hur han och Wassberg ligger uppe om natten och snackar gamla minnen.
Jag älskar när Emma Igelström grinar för att antingen Gärderud eller Erika Johansson ska åka hem.
Och framförallt älskar jag när den genomgode Ara Abrahamian ger sig mot en tjej på ett sätt så att ingen märker att det är med mening. Mer än jag och honom.
Favoriten är Per Elofsson. Det har alltid varit något speciellt med mig och längdskidåkning. Och inte minst med min relation till Per Elofsson. Bland annat loosade jag ett vad mot Greggan en gång, som handlade om huruvida Elofsson skulle komma tillbaka på toppnivå igen.
Om ni sett programmet vet ni att Elofsson ser otroligt het ut i tävlingarna.
Tävlar gör:
Det är lätt att tro att en massa folk som bor på samma ställe under en längre tid kommer att gå varandra på nerverna. Men inte då. Alla är nästan löjligt kärvänliga mot varandra - det kramas och det skojas och det grinas när någon åker ut. Lite knepigt. Här har vi alltså en bunt av Sveriges värsta tjurskallar, vinnare ända in i själen. Och så får man inte ens se minsta lilla pryl bli sönderslagen i frustration.
Men det är just det jag gillar. Jag sitter varje vecka och verkligen gottar mig i allas välvilja.
Jag älskar att se Anders Gärderud beskriva hur han och Wassberg ligger uppe om natten och snackar gamla minnen.
Jag älskar när Emma Igelström grinar för att antingen Gärderud eller Erika Johansson ska åka hem.
Och framförallt älskar jag när den genomgode Ara Abrahamian ger sig mot en tjej på ett sätt så att ingen märker att det är med mening. Mer än jag och honom.
Favoriten är Per Elofsson. Det har alltid varit något speciellt med mig och längdskidåkning. Och inte minst med min relation till Per Elofsson. Bland annat loosade jag ett vad mot Greggan en gång, som handlade om huruvida Elofsson skulle komma tillbaka på toppnivå igen.
Om ni sett programmet vet ni att Elofsson ser otroligt het ut i tävlingarna.
Tävlar gör:
Ara Abrahamian - brottning
Per Elofsson - skidor
Pelle Fosshaug - bandy
Susanne Gunnarsson - kanot
Anders Gärderud - friidrott UTE!
Emma Igelström - simning
Erica Johansson - friidrott
Peter "Peja" Lindholm - curling UTE!
Malin Moström - fotboll
Thomas Wassberg - skidor
Emelie Öhrstig - skidor
Jag vet inte om svensk idrott hade lyckats bättre om vi hade pumpat in lite mer fulspel och grinighet i den och utövarna.
Men när jag slår på tv:n idag finns det bara ett ord som beskriver min känsla till svenska idrottare: kärlek.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag vill också sitta och fika och gruppkramas i en stuga i Andalucien..
Postat av: Anna
Jag vill också sitta och fika och gruppkramas i en stuga i Andalucien..
Postat av: Hasse
Gruppkramen var episk.
Trackback
